De begge herrarne lemnade henne ej länge i tvifvels
mål om sina afsigter. Om baronen dagen förut, hotelser
na oberäknade, visade sig vänskapsfull och deltagande, s
talade han i dag vid henne, som vid en öfverbevist brott
sling, och kronfogden, som så många gånger kysst henne
hand, till tacksamhet för jul- och midsommars-kalasen, yf
des nu sam en kalkontupp. Nu flick hon ej längre het
fru, utan ni, eller madam.
De började sin rond i häradsskrifvarens cget rum, de
allt stod i sin gamla ordning ... men länsmannen kom be
stört inrusande med den underrättelsen att i fruns kam
mare inte fanns det minsta fjun en gång.
Hvad vill det säga? röt baronen.
Del var endast mina egna saker, dem jag had qva
efter min salig man. Jag har fiyttat bort dem, emeda
jag icke står ut med att längre vara här på orten, uta
ämnar flytta borts.
Oförskämda qvinn skrek: Duwald, i det han till:
sig att tilldela Margreta ett häftigt slag al sin käpp. oÅ
ljuger, ni bestjäl kronan! Säg genast hvart ni fört sakerna
de skola återhemtasp.
Herre Jesus! klagade :den darrande, gråtande frur
som såg sig skyddlöst öfverlemnad i våld hus den tiden
polismakt.
,Skulle jag inte, frågade hon, väga rättighet att bort
föra saker, dem jag, genom bouppteckning efter min mar
kan bevisa vara min egendom ?
Bestört öfver att Margreta hade så väl r la på si
inföll han, ehuru icke alldeles så plumpt sour förut:
Det hade ingen förmenat er, i fall ni talat sannin
och bekänt hvar er bror vistas; men nu får ni häfta me
gods och frihet tilldess han blifvit upptäckt; ty om i
icke hjelpt honom, så hade han icke kommit undan.
Min bror, som var herre i huset, befallte mig 1
in både mat och kläder: jag var ju tvungen att lydan