sarna blifvit voterade. En ledamot yttrade
tt han lemnade en af ett stort antal medbor-
sare undertecknad petition, hvarigenom de pro-!
esterade emot de reaktionära manövrerne af
rojalister af alla färger, som anstränga sig för
tt få församlingen upplöst. (Bravo! bravo!) —
Justitieministern Odilon Barrot uppträdde nu
och sade sig vilja underrätta församlingen om
le disppositioner, som chefen för verkställande
makten vidtagit på sin ansvarighet, för att
rygga ordningen, lagarna och allmänna säker-
heten för församlingen och Paris befolkning.
Han redogjorde härefter för den i brefvet här!
ofvan omtalta kollisionen vid mobilgardet. Han
förklarade, att den rörelse, som uppsägningen
af en del garder väckt, icke sträckt sig till hela
kåren; men emedlertid, sade han, hade re-
seringen ej kunnat hindra att de eviga fien-
derna till det allmänna lugnet....
Hr Bourzat faller in: Det är ministeren, som nu!
ir fiende till allmänna lugnet. Presidenten tillrät-
tavisar Bourzat.
Odilon Barrot. Vi hafva hvarken sökt begagna
denna händelse till vår fördel eller förvärra intryc-
ket deraf. Vi hafva i natt fått en rapport, hvars
visshet icke lemnade oss något tvifvel om, att kom-
munikationer ägde rum emellan dem ibland man-
skapet, som voro mest böjde att träda utom sina .
pligter och en brännpunkt för de politiska passio-
nerna. Denna fara uppenbarade för oss en belägen-
het, hvars våda jag ej vill öfverdrifva, men som till-I
skapar möjligheter, hvilka borde påkalla regeringens
speciella uppmärksamhet, vid äfventyr att finna sin
ansvarighet djupt invecklad deri. Oordningen, då
den framträder under skepnaden af ett direkt och
våldsamt anfall mot samhället, kan leda till blodiga
konflikter, dyra för menskligheten; segern kan ej
blifva tvifvelaktig; men om de, som man varit van
att se strida för oordningens qväfvande, och som
dervid förvärfvat en oförgänglig ära, sjelfye kunde
låta förvilla sig till att blifva anarkiens championer
eller soldater, så skulle en stor olycka uppstå, som
man måste förekomma, icke blott i samhällets in-
tresse utan äfven i dessa unga och tappra soldaters
eget intresse. (Bifall.) s
Så snart regeringen kunnat meddela sig med för-
samlingens president har chefen för militärmakten
genast ställt sig under hans ordres. (Mycket bra!)
Efter att hafva anfört åtskilligt annat, yttrade mi-
nistern slutligen: Jag skall blott tillägga en sak.
Stridigheter ha kunnat äga rum mellan verkställande
makten och den ena eller andra afdelningen af denna
församling; men jag förklarar öppet, att det finnes
två punkter, i hvilka mina vänner och jag aldrig
skola vara af olika tankar med församlingen. Ben
första är försvaret för den konstitution som vi svu-
rit att vara trogne. (Mycket bra, mycket bra!) Den
andra är de anarkiska och antisociala passionernas
hämmande, kanske för konstitutionen lika vådliga
som de passioner hvilka röra sig i en annan rikt-
ning.
Hr Degouse, questeur vid församlingen, steg här-
vid upp och förklarade sin förvåning deröfver, att
han sett palatset inkräktas af kavalleri och artilleri.
Han hade, i anseende till sin befattning att bevaka
församlingens säkerhet, genast begifvit sig till pre-
sidenten för att få veta hvad som var å färde och
mötte der en af vicepresidenterna, Goudchaux, som
äfven hade kommit dit för att anmäla för presiden-
ten, hvad som hade inträffat. Presidenten hade då
genast skrifvit till general Changarnier för alt an-
moda deh sednare att infinna sig i hans, presiden-
tens, kabinett. En stund derefter hade en af gene-
ralens adjutanter kommit att underrätta presidenten,
att generalen ej kunde komma, emedan han just då
var hos republikens president. Adjutanten explice-
rade detta, men emedlertid låg deruti en ofantlig
brist på aktning.
Röster till venster: Ja! ja!
Församlingen borde genom en protest upprätthålla
sina rättigheter, enär ingen bar rättighet att skicka
trupper till församlingen, om det ej begäres af pre-
sidenten, eller, med hans fullmakt, af qvestorerna.
(Det är sannt! det är sannt.)
Presidenten förklarade nu, att han ej skulle un-
derlåtit anmäla saken hos församlingen, om hans rät-
tighet hade blifvit trädd för nära. Han upplyste
derefter, att, enligt hyad man anmält, hade bud blif-
vit skickadt till honom om natten för att underrätta
honom om ministerens förehafvande, men att man
icke lär velat väcka honom. Den nyssnämnde adju-
tanten bade uttryckt generalens förvåning deröfver,
att han (presidenten) icke visste af något. Sedan hade
öfverenskommelse blifvit träffad emellan konseljpre-
sidenten och församlingens president, till följd hvaraf
den sednarce utsåg general Lebreton att taga befälet
öfver de trupper, som haft vakt i nationalförsam-
lingen.
Efter dessa förklaringar förekom denna dagen kom-
mitteens betänkande öfver hr Ratcaus förslag angå-
endo nationalförsamlingens åtskiljande. Detta föran-
ledde en lång debatt, uti hvilken i synnerhet Jules
Favre gick skarpt på ministrarne. Kommittfen ha-
de hemställt, att afslå förslaget och att församlingen
skulle qvarstadna, till dess den voterat de s. k. or-
ganiska lagarna. Detta försvarades af Favre. In-
nan vi gå in på hr Rateaus förslag, menade han,
pböra vi väl tänka efter, om icke vårt afträdande
Iskulle vara en rymning, och kanske en rymning för
fiendens flykt. Petitionsrätten borde man visst re-
-Ispektera; men om dess makt blefve absolut, så att
flden skulle öfvergå alla andra rättigheter, så skullc
den leda rakt till anarkien och revolten. Samman
lagda antalet af de namn, som undertecknat petitio-
nerna för upplösningen, voro 473,000. Han ville
icke här säga, på hvad sätt dessa petitioner hade
Iblifvit kringburna, och att en stor del underskrifter
äro af samma hand. Han frågade huru en minori-
tet, liggande utom den allmänna omröstningen, kun:
de presentera sig inför de konstituerande makterns
och säga: Jag är folket; dragen er tillbaka! — då
likväl hela folket sjelf stadfästat nyssnämnda mak:
ters tillvaro och rättigheter. Om en sådan läre
vunne häfd, så skulle det icke finnas någon af ma
joriteten vald makt, som icke dagen derpå kund
-löfverändakastas af den minoritet, hvars förhoppnin
s.gar blifvit omintetgjorda genom valet. (Många rö
Ister: Det är sannt! mycket bra!)
BKS