En dyrbar balsam skall snart läka hennes och Sverges sår. Ännu en dag, och målet är hunnet. Sedan aftonbönen var slutad hos gref Horn, och han återfört sin grefvinna till hennes rum, sammanträffade Gyllenstjerna och Dittmar på besök hos honom i hans kabibett. i . Gyllenstjerna omtalade sitt möte med prinsen. Jag undrar ej på hans oro,, svarade Horn. Åfven mitt hjerta klappar af något dylikt ... Det är gilvetI inföll Dittmar. Men jag trör, vi kunna hoppas. Jag skulle kanske tvifla, om ej Tordensköld. .. Mekaniskt fattade de hvarandras händer och betraktade hvarann med blickar, hvilka klart uttryckte deras triumf. Plötsligt uppkom buller i yttre rummet... Dörrn öppnades och kammartjenaren nästan störtade in..Förlåt, nådig herr grefve! men här är en kurir ifrån Skåne !l Till mig? frågade Horn. Nej, herr grefve! Till herr geheimerådet von Dittmar. Men han har blifvit hitvisad; och en annan lärer ban ha i hamn och häl efter sig.Den är till prinsessan. Låt honom komma ... eller snarare, låt honom vänta och tag hit hans bref! befallte Dittmar. En lång minut förflöt, den djupaste tystnad herrskade, knappt afbruten af ett andetag. Kammartjenaren inkom med flera bref på en silfverbricka. Hvar och en grep efter sina. Ännu en minut förflöt, innan de förmådde bryta dessa bräckliga sigiller, som oftast äro glädjens, vänskapens och kärlekens, men icke sällan förräderiets, dödens oeh bedröfvelsens stumma vakter. Ändtligen ... liksom på ett kommando-ord ... brötos brefven, och trenne bleka, vålnadslika figurer stirrade på hvarann. Kungen hade lyckligt undgått alla faror, och den 18 dennes landstigit vid Trelleborg. Prins Fredrik erhöll genast underrättelse härom, och näppeligen kunde Dittmars anmärkning — der Krug gcehi so lange nach Wasser, bis er bricht — lugna honom. De sammansvurne hade gjort sig för säkra ... och den oro de låtsat, var endast en liten maskerad, som de spelat för hvarann. Tidigt på morgonen derefter besökte Ulrika sin gemål bon fann honom vaken och vid dåligt lynne.