SR EN nn Vill ni eler vill ni inte? Fem minuter lemnar jag er till betänketid ! Duwald skälfde i alla leder. Tre minuter voro redan förflutna ... hans ångest ökades. Då den långa smala visarn vidrörde den sista minutens gräns, tycktes han upphöra att andas. Nå, herr baron?, Härvid stoppade Dittmar klockan kallsinnigt i fickan. Jag ingår på edra vilkor. Dessa ord förnam man mera på rörelserna af baronens läppar, än man hörde dem; så sakta hviskades de fram. Haf då den godheten att underteckna dessa dokumenter, som jag hoppas vara i riktig laga form uppsatta! I detsamma Duwald skulle fatta pennan, började han öfverljudt gråta. Denna ynka förbluffade Dittmar så, att han såg på honorh med samma blickar, hvarmed man brukar betrakta ett underligt djur. Något sådant hade han aldrig kunnat tänka sig. — Hvar skall er plats en gång blifva? utbrast han i vredesmod. Ni är för ynklig för sjelfva helfvetet! Djefvulen skulle skämmas för er! .. Nå? har ni slutat än? Det var ändtligen gjordt. Så usel ni också är, och så litet jag tror att jag be höft de försigtighetsmått jag tagit; så ... efter det nu er gång skett ... underteckna äfven detta och förse det mec ert sigill. Det är en öppen bekännelse om edra skurk: streck. Skulle jag bli mördad, ser ni, så brytes detta do. kument, som jag i er egen närvaro vill försegla, för at sedan deponeras i taka händer. Allt till min säkerhet förstår ni FJORTONDE KAPITLET. Man skref redan den 17 December. Senaten hade nys slutat sin session. De kungliga råderna gingo till sin vagnar. Prins Fredrik hade mönstrat paraden och be lredde sig alt gå upp i sina rum, då han mötte grefvi Gyllenstjerna. Herr grefve! Ni ser mig i den största oro! Vi sakn: alla underrättelser om kungen., Inga nyheter äro goda nyheter! svarade grefven be tydelsefullt. SN . oGud gifve det! Borde vi ej skicka någon kurir? Ers durchlaucht! så snart något vigtigt inträffar, skol vi ej sakna underrättelser. . Prinsen såg tankfull framför sig .-.Jag fruktar mest för min gemil. i