SR EN nn
Vill ni eler vill ni inte? Fem minuter lemnar jag er
till betänketid !
Duwald skälfde i alla leder. Tre minuter voro redan
förflutna ... hans ångest ökades. Då den långa smala vi-
sarn vidrörde den sista minutens gräns, tycktes han upp-
höra att andas.
Nå, herr baron?,
Härvid stoppade Dittmar klockan kallsinnigt i fickan.
Jag ingår på edra vilkor.
Dessa ord förnam man mera på rörelserna af baronens
läppar, än man hörde dem; så sakta hviskades de fram.
Haf då den godheten att underteckna dessa dokumen-
ter, som jag hoppas vara i riktig laga form uppsatta!
I detsamma Duwald skulle fatta pennan, började han
öfverljudt gråta.
Denna ynka förbluffade Dittmar så, att han såg på ho-
norh med samma blickar, hvarmed man brukar betrakta
ett underligt djur. Något sådant hade han aldrig kunnat
tänka sig.
— Hvar skall er plats en gång blifva? utbrast han i
vredesmod. Ni är för ynklig för sjelfva helfvetet! Djef-
vulen skulle skämmas för er! .. Nå? har ni slutat än?
Det var ändtligen gjordt.
Så usel ni också är, och så litet jag tror att jag be
höft de försigtighetsmått jag tagit; så ... efter det nu er
gång skett ... underteckna äfven detta och förse det mec
ert sigill. Det är en öppen bekännelse om edra skurk:
streck. Skulle jag bli mördad, ser ni, så brytes detta do.
kument, som jag i er egen närvaro vill försegla, för at
sedan deponeras i taka händer. Allt till min säkerhet
förstår ni
FJORTONDE KAPITLET.
Man skref redan den 17 December. Senaten hade nys
slutat sin session. De kungliga råderna gingo till sin
vagnar. Prins Fredrik hade mönstrat paraden och be
lredde sig alt gå upp i sina rum, då han mötte grefvi
Gyllenstjerna.
Herr grefve! Ni ser mig i den största oro! Vi sakn:
alla underrättelser om kungen.,
Inga nyheter äro goda nyheter! svarade grefven be
tydelsefullt. SN .
oGud gifve det! Borde vi ej skicka någon kurir?
Ers durchlaucht! så snart något vigtigt inträffar, skol
vi ej sakna underrättelser. .
Prinsen såg tankfull framför sig .-.-
Jag fruktar mest för min gemil.
i