en modell af de patenterade spislarne. På tillfrågan hvad Forssblad hade att svara gå stämningspåståendet, förklarade han, att den ifrågavarande spiseln varit uppförd redan 1835 af murarmästaren Rydberg och 4848 blifvit repareratil af murarmästaren kerlund: att han icke kände konstruktionen af Nordahls spislar och bestred hars påståenden till alla delar. Sedan åtskilliga frågor biifvit framställda och Forsblad förklarat sig icke kunta förneka, att den ifrågavarande spiseln hade samma konstruktion som den förevisade modellen, åtog han sig att nästa dag, till hvilken rättegången kunde blifva utsatt, förebringa bevisning derom, att spiseln ända från 4835 haft den nuvarande konstruktionen. — Med anledning af notiseni gårdagens Aftonblad om Sagerska målet, anmärkes, att Sager uteblef, utan att styrka förfall, samt att Möllers närvarande vittnen blefvo afhörda. — En muraregesäll har en afton requirerat patrull, derföre att han som nyss förut besökt en af sina bekanta, kusken L—n, med hvilken han råkat i gräl, af denne blifvit hotad med en, i en käpp befintlig, stilett, och då han fråntagit honom densamma, med en dragen sabel. Då ransakning härom hölls i går, sade begge parterna att alltsammans endast varit ett skämt, churu käranden hade svårt att förklara, hvarföre han i så fall behöfde anlita patrulls biträde. Målet förföll och L—n bötfälldes till 8 rdr 146 sk. bko för innehafvande af lifsfarligt vapen, hvarefter han lofvade att aldrig göra så mer. — I går fortsattes ransakningen angående stölden vid Heleneborg, för hvilken Lundin med den största fräckhet nekade, churu åkardrängen sade sig bestämdt igenkänna honom, att vara samma person, som han kört till och ifrån Bergsund. Den qvinna. hos hvilken L. var boende, då han blef häktad, — samt en ung qvinna, som legat i samma rum som L. och hans värdinna, försäkrade båda att de om stölden hade sig ingenting bekant. Tjufgodset låg väl under en vedtrafve i den vedbod de gemensamt begagnat, men båda påstodo att L., förmodligen om aftonen då han gått ut, tagit nyckeln dertill. För öfrigt kände de honom ej vidare än att han flyttat dit för någon tid sedan, då han förcvisat hedrande betyg och sagt sig vara handelsbokhållare, hafva välmående föräldrar i landsorten, 0. s. v., hvilken uppgift de äfven trott, emedan han alltid varit väl klädd och uppfört sig anständigt. — L. blef insatt i cell; den andra tjufyen är ännu ej ertappad. (Dagbl.) ss ————————— tv