Hr landshöfdingen och ridd. af Kgl. Svärds-; orden Carl August von Hedenberg: att vid ifrågavarande tillfälle, då vittnet gick fram åt gången på venstra sidan af salen, vittnet vid medlersta fönstret derstädes stötte på hr landshöfdingen grefve Horn, samt hörde honom uti en uppbragt sinnesstämning förebrå hr kanslisten Dalman för medverkan till de oroligheter, som de näst föregående dagarne och jemväl tillförene tilldragit sig i hufvudstaden, hvarvid hr grefven yttrade sig ungefärligen i de ordalag, som hr Daiman uppgifvit, och efter hvad vittnet med säkerhet mindes, slutade med orden jag skall krossa cr, samt att hr Dalman härvid syntes öfverrumplad och försagd. Hr löjtnanten Carl Hampus Montgomery: att vid omvittnade tillfället hr landshöfdingen grefve Horn tilltalade hr kanslisten Dalman med mer än vanligt höjd röst, samt derunder, bland annat, som vittnet ej uppfattade, begagnade ordet krossa eller något dermed liktydigt. Ir landshöfdingen och riddaren af Kgl. Svärdsorden grefve Patrik Adolf Lewenhaupt: att i oftanämnde plenum, under det sorl, som i anledning af en ledamots anförande uppstod i rummet, vittnet! hörde hr landshöfdingen grefve Horn, stående på! sidogången nära ett af de medlersta fönstren åt riddarhusgården, med häftighet höja sin röst: att, sedan vittnet, som befann sig på något afstånd från hr grefsven, härvid gått till honom, samt i några få ord bedt honom erinra sig det rum han var på, och att ej exponera sig medelst något häftigt utbrott, och hr kanslisten Dalman, innan hr grefve Iorn härå svarat, till denne yttrat: och ni borde skämmas att någonsin visa eder bland hederligt folk, hr grefven med. stigande hetta svarade: akta er, herre, ty annars skall jag krossa er som en pannkaka,, samt att, efter det hr grefve Horn genast derpå aflägsnat sig och hr Dalman på tillfrägan af vittnet, sagt sig hafva blifvit af bemälte hr grefve attaquerad, men vittnet, som föreställde sig att något missförstånd egt rum mellan hr grefye Horn och hr Dalman, deruppå uppsökt hr grefyen och! tillsport honom, om icke hans första ubrott varit en följd af den ofvannämnde ledamotens anförande, hr grefven yttrade, såsom orden föllo, nej, det var. ärnadt åt Dalman, som exciterat pöbeln emot mig, Samt hr kongl. sekreteraren Richard Ehrenborg: att, vid samma tillfälle, vittnet från sin plats å 28:de bänken i salen nära stora gången varseblef, hurusom hr landshöfdingen grefve Horn, stående vid andra ändan af bänken åt riddarhusgården, midt emot hr kanslisten Dalman, skrikande tilltalade hr Dalman: att af hr grefvens yttranden dervid vittnet! uppfattade uttrycken då ni skickar packet på. mig och ta mig djefvulen krossa: att, sedan; hr Dalman, såsom vittnet tyckte, härefter, ehuru: sakta, svarat hr grefven, denne begaf sig nedåt salen, samt att kort derefter, då vittnet gick stora! gången framåt, hvarest hr grefve Horn då var stående, omgifven af flere personer, hr grefven, uti en. fortfarande högst upprörd sinnesstämning, till desse,! j detsamma vittnet gick förbi honom, högt yttrade:; Dalman, den förbannade svinhkund, dervid hr : grefven medelst en åtbörd eller nickande med hufvudet antydde det ställe, der uppträdet mellan 1ionom och hr kanslisten Dalman nyss egt rum. i I anledning af dessa vittnesberättelser, för hr grefve Horn uppläste, har hr grefven ej haft något att; till kämnersrättens protokoll andraga vidare, än att: hr grefven förnyat sin förklaring, det han då mera icke fullkomligt säkert erinrade sig ifrågavarande tilldragelse och derför hvarken kunde medgifva eller bestrida vittnesmålens riktighet. Nu emedan hr landshöfdingen grefve Horn inför rätta erkänt, att han, sedan längre tillbaka intagen af ovilja mot hr kanslisten Dalman för dennes verk-) samhet såsom tidningsredaktör, den 214 Mars nästl. år, då hr grefven å riddarhussalen, der ridderskapet! och adeln då var samlad in pleno, varseblef hr Dalman deltaga uti ståndets förhandlingar, af förtrytelse häröfver vände sig till hr Dalman, samt, med åsidosättande af eljest vanliga benämningar vid tilltalande af person i hr Dalmans samhällsställning, men under begagnande deremot af de i förevarande fall opassande, förakt utmärkande orden Nin och Er, till honom fällde utlåtelser, hvilka, jemte det de tydligen ådagalägga en under flere år närd förbittring mot hr Dalman, tillika innebära beskyllning att hafva uppviglat till uppror, äfvensom hotelse om våld, så vidt sådant måste anses vara åsyftadt med det af hr grefyen, efter hyad han medgifvit, begagnade ordet krossa, samt flera vittnen intygat, att vid berörde tillfölle hr grefyen och landshöfdingen, i uppbragt sinnesstämning. begaf sig till det ställe i rummet, der hr kanslisten Dalman då befann sig, samt, efter att hafva anträffat hr Dalman, högljudt eller, såsom ett vittne berättat, skrikande och under svordom tilltalade hr Dalman, dervid hr grefycn, såsom hade hr Dalman gjort sig ovärdig att vidare vara ledamot af ridderskapet och adeln, förebrått honom, att han visade sig i ståndet, samt i öfrigt uti ordalag af ungefär sådan beskaffenhet, som hr Dalman angifvit, icke allenast tillvitade honom att hafva ställt till upplopp i hufvudstaden och retat pöbeln mot hr grefven, utan äfven hotade att krossa hr Dalman; ty och då hr landshöfdingen grefve H., genom hvad sålunda förekommit, är lagligen förvunnen att hafva, under påstående riksdag, churu hr grefven nogsamt hade sig bekant, det hr Dalman var riksdagsman, icke dess mindre ofredat honom i så måtto, att hr grefyen öfverfallit hr Dalman med skymfliga och eljest förgripliga ord och tillmälen, äfvensom hotat att å honom bära våld, samt hr gref ven, som jemväl visste det hr Dalman var frälseman, genom sitt berörde förmätna förfarande mot hr D., det der egde rum å ett offentligt ställe samt i närvaro af flere personer, enligt min tanka tillika brutit mot Kongl. Maj:ts till förekommande af dueller meddelade förbud af d. 22 Augusti 4682, hvarförutan hr grefven vid samma tillfälle i svordom utbrustit, föranlåtes jag, å advokatfiskalsembetsts vägnar, vördsamt yrka, det hr landshöfdingen grefvel Horn, för desse sine förbrytelser, jemnlikt 47 R. O. den 40 Febr. 1810 och 444 RB. F. den 6 Juni 4809, nyss åberopade k. förbud, k. brefvet den 2 Dec. 16935, 3 kap. 4 och 23 kap. M. B., 3 kap. 4 S. B. samt k. förordningen den 40 Juni 1844, målte dömas att mista äran och vara förlustig det herr grefven i nåder anförtrodda landshöfdingeembete i Stockholms län samt derlill straffas med två års fängelse, sedan han dessförinnan inför kongl. hofrätten gjort herr kanslisten pPalman offentlig afbön, äfvensom böta två lusen etthundrafem daler silfvermynt med sju hundra cen riksdaler tretiotvå skillingar banko, eller, de est hr grefven ej förmår gälda böterna, i stället, jemte förlust af ära och embete samt afbönens fullgörande, undergå fängelse vid vatten och bröd i tjugufyra dagar samt derefter tre år i fängelse hållas. Samtliga till målet hörande handlingar bifogas i NV