Hr landshöfdingen och ridd. af Kgl. Svärds-;
orden Carl August von Hedenberg: att vid ifråga-
varande tillfälle, då vittnet gick fram åt gången på
venstra sidan af salen, vittnet vid medlersta fönstret
derstädes stötte på hr landshöfdingen grefve Horn,
samt hörde honom uti en uppbragt sinnesstämning
förebrå hr kanslisten Dalman för medverkan till de
oroligheter, som de näst föregående dagarne och jem-
väl tillförene tilldragit sig i hufvudstaden, hvarvid
hr grefven yttrade sig ungefärligen i de ordalag,
som hr Daiman uppgifvit, och efter hvad vittnet
med säkerhet mindes, slutade med orden jag skall
krossa cr, samt att hr Dalman härvid syntes öf-
verrumplad och försagd.
Hr löjtnanten Carl Hampus Montgomery: att
vid omvittnade tillfället hr landshöfdingen grefve
Horn tilltalade hr kanslisten Dalman med mer än
vanligt höjd röst, samt derunder, bland annat, som
vittnet ej uppfattade, begagnade ordet krossa eller
något dermed liktydigt.
Ir landshöfdingen och riddaren af Kgl. Svärds-
orden grefve Patrik Adolf Lewenhaupt: att i ofta-
nämnde plenum, under det sorl, som i anledning af
en ledamots anförande uppstod i rummet, vittnet!
hörde hr landshöfdingen grefve Horn, stående på!
sidogången nära ett af de medlersta fönstren åt rid-
darhusgården, med häftighet höja sin röst: att, se-
dan vittnet, som befann sig på något afstånd från
hr grefsven, härvid gått till honom, samt i några få
ord bedt honom erinra sig det rum han var på, och
att ej exponera sig medelst något häftigt utbrott,
och hr kanslisten Dalman, innan hr grefve Iorn
härå svarat, till denne yttrat: och ni borde skäm-
mas att någonsin visa eder bland hederligt folk,
hr grefven med. stigande hetta svarade: akta er,
herre, ty annars skall jag krossa er som en
pannkaka,, samt att, efter det hr grefve Horn ge-
nast derpå aflägsnat sig och hr Dalman på tillfrägan
af vittnet, sagt sig hafva blifvit af bemälte hr grefve
attaquerad, men vittnet, som föreställde sig att nå-
got missförstånd egt rum mellan hr grefye Horn
och hr Dalman, deruppå uppsökt hr grefyen och!
tillsport honom, om icke hans första ubrott varit
en följd af den ofvannämnde ledamotens anförande,
hr grefven yttrade, såsom orden föllo, nej, det var.
ärnadt åt Dalman, som exciterat pöbeln emot
mig,
Samt hr kongl. sekreteraren Richard Ehren-
borg: att, vid samma tillfälle, vittnet från sin plats
å 28:de bänken i salen nära stora gången varseblef,
hurusom hr landshöfdingen grefve Horn, stående vid
andra ändan af bänken åt riddarhusgården, midt
emot hr kanslisten Dalman, skrikande tilltalade hr
Dalman: att af hr grefvens yttranden dervid vittnet!
uppfattade uttrycken då ni skickar packet på.
mig och ta mig djefvulen krossa: att, sedan;
hr Dalman, såsom vittnet tyckte, härefter, ehuru:
sakta, svarat hr grefven, denne begaf sig nedåt sa-
len, samt att kort derefter, då vittnet gick stora!
gången framåt, hvarest hr grefve Horn då var stå-
ende, omgifven af flere personer, hr grefven, uti en.
fortfarande högst upprörd sinnesstämning, till desse,!
j detsamma vittnet gick förbi honom, högt yttrade:;
Dalman, den förbannade svinhkund, dervid hr :
grefven medelst en åtbörd eller nickande med huf-
vudet antydde det ställe, der uppträdet mellan 1io-
nom och hr kanslisten Dalman nyss egt rum. i
I anledning af dessa vittnesberättelser, för hr gref-
ve Horn uppläste, har hr grefven ej haft något att;
till kämnersrättens protokoll andraga vidare, än att:
hr grefven förnyat sin förklaring, det han då mera
icke fullkomligt säkert erinrade sig ifrågavarande
tilldragelse och derför hvarken kunde medgifva eller
bestrida vittnesmålens riktighet.
Nu emedan hr landshöfdingen grefve Horn inför
rätta erkänt, att han, sedan längre tillbaka intagen
af ovilja mot hr kanslisten Dalman för dennes verk-)
samhet såsom tidningsredaktör, den 214 Mars nästl.
år, då hr grefven å riddarhussalen, der ridderskapet!
och adeln då var samlad in pleno, varseblef hr Dal-
man deltaga uti ståndets förhandlingar, af förtrytelse
häröfver vände sig till hr Dalman, samt, med åsido-
sättande af eljest vanliga benämningar vid tilltalande
af person i hr Dalmans samhällsställning, men un-
der begagnande deremot af de i förevarande fall o-
passande, förakt utmärkande orden Nin och Er,
till honom fällde utlåtelser, hvilka, jemte det de
tydligen ådagalägga en under flere år närd förbitt-
ring mot hr Dalman, tillika innebära beskyllning att
hafva uppviglat till uppror, äfvensom hotelse om
våld, så vidt sådant måste anses vara åsyftadt med
det af hr grefyen, efter hyad han medgifvit, begag-
nade ordet krossa, samt flera vittnen intygat, att
vid berörde tillfölle hr grefyen och landshöfdingen,
i uppbragt sinnesstämning. begaf sig till det ställe i
rummet, der hr kanslisten Dalman då befann sig,
samt, efter att hafva anträffat hr Dalman, högljudt
eller, såsom ett vittne berättat, skrikande och under
svordom tilltalade hr Dalman, dervid hr grefycn, så-
som hade hr Dalman gjort sig ovärdig att vidare
vara ledamot af ridderskapet och adeln, förebrått
honom, att han visade sig i ståndet, samt i öfrigt
uti ordalag af ungefär sådan beskaffenhet, som hr
Dalman angifvit, icke allenast tillvitade honom att
hafva ställt till upplopp i hufvudstaden och retat pö-
beln mot hr grefven, utan äfven hotade att krossa
hr Dalman; ty och då hr landshöfdingen grefve H.,
genom hvad sålunda förekommit, är lagligen förvun-
nen att hafva, under påstående riksdag, churu hr
grefven nogsamt hade sig bekant, det hr Dalman var
riksdagsman, icke dess mindre ofredat honom i så
måtto, att hr grefyen öfverfallit hr Dalman med
skymfliga och eljest förgripliga ord och tillmälen, äf-
vensom hotat att å honom bära våld, samt hr gref
ven, som jemväl visste det hr Dalman var frälse-
man, genom sitt berörde förmätna förfarande mot
hr D., det der egde rum å ett offentligt ställe samt
i närvaro af flere personer, enligt min tanka tillika
brutit mot Kongl. Maj:ts till förekommande af duel-
ler meddelade förbud af d. 22 Augusti 4682, hvar-
förutan hr grefven vid samma tillfälle i svordom ut-
brustit, föranlåtes jag, å advokatfiskalsembetsts väg-
nar, vördsamt yrka, det hr landshöfdingen grefvel
Horn, för desse sine förbrytelser, jemnlikt 47 R.
O. den 40 Febr. 1810 och 444 RB. F. den 6 Juni
4809, nyss åberopade k. förbud, k. brefvet den 2
Dec. 16935, 3 kap. 4 och 23 kap. M. B., 3 kap. 4
S. B. samt k. förordningen den 40 Juni 1844,
målte dömas att mista äran och vara förlustig
det herr grefven i nåder anförtrodda landshöf-
dingeembete i Stockholms län samt derlill straf-
fas med två års fängelse, sedan han dessförin-
nan inför kongl. hofrätten gjort herr kanslisten
pPalman offentlig afbön, äfvensom böta två lusen
etthundrafem daler silfvermynt med sju hundra
cen riksdaler tretiotvå skillingar banko, eller,
de est hr grefven ej förmår gälda böterna, i
stället, jemte förlust af ära och embete samt af-
bönens fullgörande, undergå fängelse vid vatten
och bröd i tjugufyra dagar samt derefter tre år
i fängelse hållas.
Samtliga till målet hörande handlingar bifogas i
NV