haft äran anföra, dock med den i min tanke icke ovigtiga förändring, att under årets lopp icke det ringaste tecken till mjeltsjuka eller förtviflan hos någon enda fånge försports; utan att derföre fängelset och straffet i den fångnes ögon mistat något af den afskräckande egenskap, hvilken som en vigtig beståndsdel alltid måste ingå istraffbegreppet. Tvertom har det varit högst sällsynt, att fånge i mål, som icke varit af underställningsnatur, anlitat öfverdomstlarne.