borde i grund förstöras innan hon öppnade det inneliggande brefvet. j Hon hade ej bedragit sig... detta var ifrån Bernhard. Att hennes känsla nu skulle blifva henne öfvermäktig, kunde man lätt förutse... Det var det första bref hon erhållit ifrån sin älskare... från honom, som hon hade trott brottslig... och nu höll hon beviset på hans oskuld i sina händer. Hon läste, men bokstäfverna dansade för hennes syn... . hon läste hans försäkringar om evig trohet och kärlek... och när hon läst ut, visste hon ej hvad hon läst,.., hon hade blott sett att hon var älskad... och när hon ämnade börja det på nytt, hörde hon friherrinnan Duwvalds röst inne hos sin tant... Hastigt inläste hon brefvet i ett skrin på sitt nattduksbord, och stoppade nyckeln på sig. Men huru mycket hon än skyndade, hade dock den skarpsynta frun varseblifvit det i detsamma hon öppnade dörrn. För att vara Elisabeths första steg på ränkernas bana, tog hon det klokt nog. Hon bröt hastigt efter hvarann de öfriga två, tre brefven, hon erhållit, och låtsade som hon varit sysselsatt med att Jäsa dem. Men hvad dessa innehöllo, visste hon då alldeles icke. Hennes ö on, hennes hjerta, hennes tankar, hade åtföljt Bernhards bref in i skrinet. Tanten ropade henne. on kom. Imedlertid hade friherrinnan Duwald satt sig så, att hon under samtalet med sin vän kunde iakttaga alla Elisabeths rörelser ... Hon såg hennes kinders flammande rodnad, hennes Ögons förklarade glans ... Tanten begärde att få se hennes, och frågade från hvilka de voro ... Hon kunde ej svara ... hon framlade endast brefven. Friherrinnan Duswvald hade stor lust att efterfråga det