borde i grund förstöras innan hon öppnade det innelig-
gande brefvet. j
Hon hade ej bedragit sig... detta var ifrån Bernhard.
Att hennes känsla nu skulle blifva henne öfvermäktig,
kunde man lätt förutse... Det var det första bref hon
erhållit ifrån sin älskare... från honom, som hon hade
trott brottslig... och nu höll hon beviset på hans oskuld
i sina händer.
Hon läste, men bokstäfverna dansade för hennes syn... .
hon läste hans försäkringar om evig trohet och kärlek...
och när hon läst ut, visste hon ej hvad hon läst,..,
hon hade blott sett att hon var älskad... och när hon
ämnade börja det på nytt, hörde hon friherrinnan Du-
wvalds röst inne hos sin tant...
Hastigt inläste hon brefvet i ett skrin på sitt natt-
duksbord, och stoppade nyckeln på sig. Men huru myc-
ket hon än skyndade, hade dock den skarpsynta frun
varseblifvit det i detsamma hon öppnade dörrn.
För att vara Elisabeths första steg på ränkernas bana,
tog hon det klokt nog. Hon bröt hastigt efter hvarann
de öfriga två, tre brefven, hon erhållit, och låtsade som
hon varit sysselsatt med att Jäsa dem. Men hvad dessa
innehöllo, visste hon då alldeles icke. Hennes ö on, hen-
nes hjerta, hennes tankar, hade åtföljt Bernhards bref in i
skrinet.
Tanten ropade henne. on kom. Imedlertid hade fri-
herrinnan Duwald satt sig så, att hon under samtalet med
sin vän kunde iakttaga alla Elisabeths rörelser ... Hon
såg hennes kinders flammande rodnad, hennes Ögons för-
klarade glans ...
Tanten begärde att få se hennes, och frågade från hvil-
ka de voro ...
Hon kunde ej svara ... hon framlade endast brefven.
Friherrinnan Duswvald hade stor lust att efterfråga det