sssionen den 23 Januari bislöts att uppskjuta goad af 8 4 till österrikiska frågan blifvit N rd. ITALIEN. Till hvad i går nämndes från Romerska staterna bör tilläggas, enligt hvad alla tidningsunderrättelser sammanstämmande gifva vid handen, att en god och patriotisk anda i förening med sans rådde i Rom den 15:de och äfven på landet syntes de annoncerade valen till en konstituerånde församling icke möta något motstånd. Allt hvad man önskade var, att denna moderation icke måtte störas af det retrogradra partiets ränker under de påföljande tre dagarna intill omröstningea. Detta parti, heter det uti ett bief uti franska tidningen Sitele, har gjort allt för alt draga Påfven in på förderfvets väg, och varit nära att vinna framgång häri. Lyckligtvis har Pius IX, upplyst af sitt eget bättre medvetande, vägrat underteckna interdiktet, som man ville locka honom att utslunga öfver romerska staterna, och en försoning är således ännu möjlig. Det säges äfven att han, för att blifva qvitt reaktionärerna, ett ögonblick hade beslutat resa öfver till Frankrike för att der omgifva sig med personer, hvilkas råd han kunde behöfva såsom furste för ett fritt folk. Order lära äfven varit gilna om ett ångfartygs exgagerande för detta ändamål; men en skicklig intrig af diplomat-n Boutenieff narrade -påfven att begifva sig på vägen åt Terracina, under förevändning att han hade lättare att af afresa från (jaöta, än från Civita Vecchia. Så snart: han nu hade kommit på neapolitanskt område, omgaf intrigen honom med falska berättelser, som bestämde honom att icke aflägsna sig derifrån. Här förledde man honom också till den afgifna protesten och till det sednast afgifna monitorium, som likväl helt och hållet förfelade sin verkan, och slutligen till en militärisk demonstration genom general Zucci, som icke heller hade bättre påföljd, än alt armåen gått öfver på provisoriska regeringens sida. Nu finnes intet annat medel, än att valen få gå för sig fritt, och den blifvande församlingen, som troligen skall inse nödvändigheten att undvika en slutlig brytning med påfven, underhandiar med honom. Det är då troligt, att allt skall kunna åter ställas till rätta, emedan han väl kunnat låta bedraga sig, men all anledning likväl är för handen att hans afsigter äro liberala, och att han är stämd för den italienska enheten. Vi meddela nu här nedan den proklamation, som regeringen eller välfärdsutskottet utfärdat till romerska folket: Vår pligt skall vara att försvara friheten, att undertrycka sjelfsvåldet, att genom alla i vår makt stående medel upptäcka reaktionens hemliga vägar, och att bidraga till verkställigheten af en nödvändig och af alla önskad åtgärd, nemligen sammankallandet af en konstituerande församling med det lugn och den värdighet, som anstå folkrepresentanter. Vi inse vigtån af vårt uppdrag; vi hoppas uppfylla det med fasta och. samvetsgranna mäns värdighet och energi, understödda af allt hederligt folk och känsJan af pligters uppfyllande. På grund häraf, vända vi oss till alla fosterlandets vänner, till de embetsmän och magistratspersoner, åt hviika landet anför trott en del af sitt öde, och framför allt till medborgargardei.. Detta garde, som alltid gifvit så lysande prof på sin pligtkänsla, skallicke vilja förneka sig i desså högst vigtiga ögonblick, och det skall sluta sig-lill oss omkring det frihetens och fäderneslandets bantr, som vihöjt, och hyilket vi vilja och skola veta att försvara. Rom d. 47 Jan. 4849. Presidenter Livio Mårini.. M. Carconi. M. M. Montecoli. Ifrån Venedig inhemtas, att innevånarne derstädes äro lifvade af den fastaste patriotism och föresats att trotsa Radetzskys anfall. Fusegarne hafva, för att upprätthålla kursen på statspapperen iklädt sig en förbindelse, att ansvara med all sin egendom för statens skulder. De hafva äfven låtit bygga en mängd kanonslupar. I Ferrara, Modena, Mantua och Milano, samt alla: provinser, som direkt eller indirekt stå under Österrikes välde, råder en förbittring i sinnena, som maktens blodiga stränghet icke kan qväfva, och hvilken hade ökats deraf, att Radeizsky låtit skjuta en tjensteman vid uppbördsverket, vid namn Occomo, som låtit utdela oppositionsskrifter emot Österrike. TURKIET. Uti Konstantinopel hade, enligt bref af den 6 Januari, koleran visat sig med ökad intensitet och äfven kommit in ibland diplomatiska kåren. En ledamot af engelska missionen, mr Ashburton, dog efter få timmars: sjukdom. Neapolitanska ministern Martorana hade också dött. Den spred sig äfven i de grekiska provinserna vid turkiska gränsen. En förfärlig orkan hade några dagar före postens afgång cgt rum; som drifvit ett linieskepp på stranden; två andra hade sjunkit, der de lågo för ankar, många gått, förlorade i Posforen, åtskilliga minareter blåst omkull; taken blåst af en mängd hus 0. s. V. Mängden af snö och hagel, som föll. vid detta tillfälle, var så stor, att. många hus uppfylldes deraf till hälften. Den skada, som detta oväder gjort landet, skall vara omätlig. Jemte det K. M. under den 12 Januari