ÅTERBLICK PÅ 1848 ÅRS 1
GASTE POLITISKA H INDELSER.
(Slut fr. Lördagsbl.)
Från de skakningar, som hemsökte Europa
under detta märkvärdiga år, hafva blott Eng-
land, den Pyreneiska halfön, Ryssland ochl1
Sverige varit fridlysta.
I England försökte Kartisterna att göra en
demonstration; den aflopp dock utan lugnets
störande. Den beväpnade makten hölls väl i
beredskap; men man uppställde den emedler-
tid ieke på stadens gator, och förekom deri-
genom onyttiga provokationer och konflikter.
Allvarsamimare gestaltade sig sakerna i Irland.
Den irländska agitationens ledare hade efter
Februari-revolutionen fästat sina förhoppnin-
gar på Frankrike. De vände sig till den pro-
ee. str ett och begärde beväpnadt
ler utan att lyckas vinna gehör. Ia-
rblef trogen sin princip att ickely
g i andra länders inre politik. Rö-ld
ledare försökte då på egen hand attld
ringa en demonstration. Men dertilllt
felades det nödvändiga stödet af folkets all-li
männa sympati. Enstaka grefskaper upprestell
sig, men dukade under för den militära mak-lg
f
6
f
a
i
S
1
Å
j
ten. England blef ännu :en gång segrare.
Framtiden skall utvisa, huruvida.det kommer
att på ett ädelt sätt begagna denna seger, till
befrämjande af det betryckta Irlands bästa.
Men om Englands regering icke aktivt del-
tog uti de vexlande händelserna på -kontinen-
ten, så var deremot dess diplomati desto verk-
sammare. Tyvärr) måste man medgifva, att
Englands utländska politik vid flerfaldiga till-
fällen varit något tvetydig. Uti den danska
frågan, der det skulle förmedla, uppträdde det
på obestämdt och vacklande sätt; genom sitt
inflytande nödgade engelska kabinettet danska j
regeringen att inställa blockeringen af de ty-l,
ska hamnarna, utan att sedan genom en kraft-,
full bemedling tillvägabringa fredsslut. Uti Itali-
en, hvars furstar det förut understödt vid deras
bemödanden till framsteg och reformer, upp-
trädde det emob Sardinien. Då det sedan ge-l,
mensamt med Frankrike öfvertog bemedlingen,
så skedde detta, såsom utgången visade, huf-l
vudsakligen blott för att hindra franska repu-
blikens intervention till Lombardiets fördel.
Till och med Sicilien, hvars sträfvande att af-
kasta det neapolitanska oket det i början upp- ;
s;muntrade och understödde, lemnades i detl,
Öafgörande ögonblicket i sticket. i
1 Spanien afbröts lugnet blott en kortare
tid; Narvaez höll med polis- och knektvälde lI
progressisterna i tygeln. I slutet af året vi-
sade sig visserligen Carlist-rörelser, hvilka dock
syntes vinna föga symnati hos folket.
Ryssland förhöll sig under Vesterns rörelser
skenbart neutralt; men i sjelfva verket var
dess diplomati öfverallt på sin vakt och ut-
vecklade en väl beräknad verksamhet. Uti
sina noter till de främmande hofven visste det,
under masken af de fredligaste tänkesätt, på
ett skickligt sätt infläta dolda hotelser. Detta
var isynnerhet fallet med noten till de tyska
kabinetten, hvaruti en hel serie af fall?var
uppförd, under hvilka Ryssland skulle åktivt
ingripa i de tyska händelsernas utveckling.
Uti den danska saken uppträdde Ryssland med
samma välberäknade halfhet. Dess planer vid
nedre Donau fullföljas nu ifrigare än någonsin.
Under förevändningen: att skydda Turkarnes
integritet, hafva ryska trupper ryckt in i Do-
naufurstendömena. Ryska trupper stå äfven
vid den ungerska gränsen. Med få ord: ryska
politiken har på alla håll bevakat sina intres-
sen, och kolossen står i närvarande ögonblick
med handen på hanen, afvaktande hvad kom-
mande händelser kunna bära i sitt sköte.
Så står Europa vid årets slut ovissare än
någonsin om huru alla dessa förvecklingar skola
sluta. Vigtiga tilldragelser synas förestå i Ita-
lien och Tyskland, Frankrike och England.
Italiens frihet och oberoende äro mer än nå-
gonsin hotade. En falsk politik har hindrat
general Cavaignae att lemna Italienarne Frank-
rikes hjelp, som likväl blifvit dem lofvad. Det
franska folket har ogillat denna politik. Denna
omständighet har ej obetydligt bidragit der-
till, att ej Cavaignac blef president; likväl har
det dynastiska partiets intriger, syftande att
undergräfva republiken, hufvudsakliga andelen
i detta resultat. Louis Bonaparte har blifvit
republikens president, och de partier, som
medverkat till detta val, skola afkasta masken,
när de anse tiden dertill vara inne. Om det
franska folket då skall fördraga detta förrädi-
ska spel, är en annan fråga, som framtiden får
besvara. I alla händelser förestå Frankrike
nya hbvälfningar, så vidt ej dess president
besitter förmågan att inkalla i sin konselj män,
som förstå att kraftigt beskydda den demokra-
tiska principen och värna republiken mot alla
både öppna och maskerade fiender, samt för
öfrigt föra en nationell politik.
Året 1848 har burit i sitt sköte många stora
och herrliga segrar för mensklighetens sak;
men äfven har det framkallat en mängd då-
rade förhoppningar. Ännu återstår oändligt
mycket att göra för frihetens sak, ehuru detta
enda minnesvärda år utan öfverdrift kan sä-
gas hafva ryckt den politiska lifsutveckligen
hos folken ett halft sekel framåt. Det är re-
dan oändligt mycket vunnet, att de under ab-
solutismens inflytelse petrificerade hofven i
Wien och Berlin nödgats uppoffra denna kär-
blefna öfverlefva från förflutna tider, för att,
om ock med motsträfvighet, erkänna den kon-
stitutionella principen, i stället för godtyckets
maktfullkomlighet. Denma början innefattar
redan ett stort steg framåt, som dock icke
skall blifva det enda eller sista.
Vi hafva med afsigt icke upptagit hvad som
under årets lopp tilldragit sig i vårt kära fä-
dernesland, uti ofvanstående politiska revy,
dels emedan det förefallit oss som dessa hän-
delser skulle, bredvid de stora europeiska skak-
ningarne, presentera sig nog mycket en mi-
niature; dels emedan de säkert hos allmänhe-
ten äro i alltför friskt minne för att behöfva
upprepas. Läsaren har säkert sjelf, vid genom-
1äcsningån of vår Äfverhlick sinrt cina somförala