En i bränneriet å Aludden arbetande karl hördes
upplysningsvis i anledning af hr Delands angifvelse
mot Löhr att hafva försålt bränvin utan att bok-
föra försäljningsbeloppet. Karlen berättade, att Löhr
den 21, 22 och 23 Dec. hade tappat af 3 kärl och
dessutom ur den s. k. tunnan ett parti bränvin,
som blifvit utlemnadt. Kassaboken förevisades, och
deri befanns, att kassan under bemälde dagar var
godtgjord för mindre belopp, än som borde hafva
erhållits för hvad Löhr sålt. IL. genmälde härå, att
ovisshet kunde uppkomma för den som icke hade
gifvit akt på gradtalets reduktioner; att vittnet icke
vore i tillfälle, genom sin befattning, att lemna säkra
upplysningar om bränvins utlemnande; att af brän-
vins-specialen skulle synas, att allt såldt bränvin vore
riktigt upptaget der; att de trenne faten icke varit
fulla innan L. tappat ur dem och icke heller lem-
nats toma; att han, när hr Deland tog nycklarne
till bränneriet; icke fått fråninventera sig någonting;
och att hvad kassaboken angick, han afslutat denna
i sådan hast, sedan det blifvit beslutadt att han
skulle flytta, att der visserligen kunde förekomma
åtskilliga ouppsåtliga felaktigheter, dem han ville
rätta om han finge göra afslutningen på nytt.
Eyrkoherden Alm aflade härefter sitt vid denna
redogörelses början anförda vittnesmål, hvartill bör
läggas, att kyrkoherden och läkaren i staden natten
emellan den 4 och 3, efter erhållen underrättelse att
hr Deland fått ett anfall af stark sinnesoro, hade
begifvit sig till Aludden, der kyrkoherden hade fun-
nit hr Deland åter lugn och stilla. Kyrkoherden
hade gått upp till mamsell Nilsson på hennes rum;
allting hade der varit i oordning; spår af uppbrända
papper hade synts och mamsellen hade varit lugn
och glad.
I anledning af hr Delands angifning mot Löhr,
att denne skulle hafva i hr D:s namn uppburit pen-
ningar utan att införa beloppet i kassaboken, hör-
des handlanden Fr. Rydberg, som upplyste att, un-
der det han varit stadd på resa, hade hans broder,
som sköter boden, åt Löhr, för den då frånvarande
hr Delands räkning, lemnat i diverse poster tillsam-
mans 370 rdr, hvilka, enligt Löhrs uppgift, skolat
användas till spanmålsuppköp. Då vittnet för herr
Deland presenterat kontokurant öfver deras affärer,
upptagande, utom andra poster, följande: An. Kon-
tant genom Löhr till spanmålsuppköp 370 rdr, hade
hr Deland icke afvetat denna skuld, utan eftersett i
kassaboken, der den icke funnits införd. Hr Deland
hade då yttrat om Löhr: Jag ser att det är en stor
svinhund; jag får lof att vara hemma och sjelf se
efter mina saker, hvarefter han hade betalat sitt
saldo, sedan från de 370 rdr afdragits 237 rdr 3 sk.
6 rst. för levereradt bränvin, som Löhr hade godt-
skrifvit kassan. Vittnet hade derefter gått upp till
Löhr — som han funnit liggande, med mamsell Nils-
son sittande på sängkanten — och underrättat honom
att han fått betaldt af -hr Deland. Löhr hade då
svarat: Kors det var dumt; det skulle jag sjelf
hafva betalat till Frans Rydberg och han skulle
icke hafva fört upp det, ty de penningarne har jag
sjelf. Vittnet hade då bedt Löhr lemna pennin-
garne till direktör Deland.
Löhr genmälte härå, att ban icke upptagit skill-
naden mellan de 237 rdr och de 370 för sin prin-
cipals räkning, utan för sin egen, och att han aldrig
blifvit fordrad af den yngre Rydberg.
Provincialläkaren d:r Elisson hade mot middagen
den 40 December kommit till Aludden, der man
för honom berättat, att fru Deland hade haft svåra
kräkningar. Han hade funnit hennes puls liten,
hastig, något undertryckt, och ömhet i maggropen.
På gjord fråga fick han höra, att inga öppningar
inträffat, hvaraf han slutit att fru D. hade förkylt
sig, äfven derföre att der varit ett kongestionstill-
stånd i magen. Han hade ordinerat de medel som
voro passande för hvad han trodde vara en hotande
gastritis, och fru D. hade småningom blifvit bättre.
Symptomerna hos patienten hade varit sådana, som
kunna följa på opii intagande och vanligen följa på
för stor dosis deraf. — Vittnet trodde nästan, men
kunde ej taga på sin ed, att han samtalsvis blifvit
tillfrågad af Löhr om verkan af opium såsom sömn-
dryck; någon ordination deraf hade Löhr bestämdt
aldrig begärt. — Vid besök hos fru D. natten till
den 3 Januari, hade doktorn, jemte det hon
var i stark sinnesoro, funnit frun i ett till-
stånd af slöhet och slapphet, sådant som följer på
intagandet af en större dosis opium. Detta tillstånd
hade fortfarit flera dågar: — Direktören Delands be-
skrifning öfver sitt lidande tredjedag jul hade sam-
manfallit med beskrifningen på dem som fått arse-
nik, och fästade sig doktorn icke blott vid de smärt-
samma och våldsamma kräkningarne, utan i syn-
nerhet vid nervsystemets lidanden, som hr D. gan-
ska riktigt beskrifvit genom en egen känsla af drag-
ning och krypning i musklerna. Beskrifningen hade
gifvits den 5 Januari, då doktorn besökt hr Deland
i anledning af dess iråkade sinnesoro.
Löhr begärde att varda satt på fri fot, mot sin
moders borgen, men denna anhållan afslogs af råd-
nusralten.
Protokollet öfver den afvannämnda undersöknin-
gen af åtskilliga i de brottstiges förvar funna före-
mål, och utlåtandet i anledning deraf, voro af föl-
jande lydelse:
Enligt bifogade protokoll vid undersökningen nå
åtskilliga .persedlar, som hos häktade inspektor Löhr,
m., fl., blifvit tillvaratagne och som anställdes på an-
modan af magistraten i Sigtuna, befunnos de få
dropparne, som voro i flaskan, utgöra en opiilösning.
(Protokoll M 4.) Det hos inspektoren Löhr tillvara-
tagna pulfret befanns vara blyhvitt, sådan den van-
ligen i handel förekommer, något orenad med frem-
mande ämnen. (Protokoll J 2.) Det i Bothilda
Nilssons byrå hopsamlade pulfret innehöll intet me-
talliskt ämne, utan var som det syntes endast damm
och brödsmulor samt indifferenta ämnen.
Jag anser derför endast flaskans innehåll och bly-
hvittspulfret vara ämnen, som kunnat vara för hel-
san vådlige, det sednare dock blott såvida det be-
gagnas längre tid eller i något större mängd. Hvil-
ket jag icke allenast uppå redan aflagd embetsed in-
tygar, utan ock under denna min edeliga förplig-
verlemnades åt läkaren att undersöka, tillika med
ett i Löhrs rum funnet pulver och den flaska,
hvari Löhr hade haft opiilösningen. Protokollet
och utlåtandet öfver undersökningen meddelas län-