visade en order från senaten till ryttmästar Bernhard, at
genast afgå som kurir till England. Landets väl fordrade
uppskof med enskilda tvister. Och undertiden lät har
henne förstå att rådet så handlat af fruktan för konun-
gen, hos hvilken Bernhard för general Örnstedts skull
stod i stor nåd... -
Det är således derföre, att Örnstedt utkorat Bernhard
till sin måg, som min son skall bli ohämnad... tänkte
hon, svarade intet, blef något blekare och aflägsnade sig.
Vid återkomsten till hemmet mötte hon sin mans bror-
son, häradshöfdingen baron Duwald, nu genom hennes sons
död, familjens hufvud och arfvinge till hans fideikommiss.
Han kunde vara omkring trettio år. Hans mest herr-
skande begär var den lägsta girighet, och alla dermed för-
enade böjelser. Det var således icke litet påkostande, för
honom att, vid en så glädjefull nyhet, kunna lägga sitt
ansigte i behörigt sorgliga skrynklor.
Friherrinnan studsade vid anblicken af sin sons arf-
ving, af den, som vann på hennes smärta. Hon sansade
sig likväl genast, och utsåg honom till verktyg för sin
hämnd.
Hvad som förbryllade honom var att se henne så lugn.
Aha, hon har sitt goda enkesäte, som jag aldrig kan
komma åt... tänkte han... hon är alldeles oberoende
af mig.
Under ett hyckladt återsken af hennes sorg, beklagade
han den.
Hennes läppar darrade. z
Min kusin! Jag är nu lik enkan i Nain... Och det bars
ut en, döder sin moders ende son ...
Gilfve Gud, min faster! att ni, liksom hon, kunde
träffa den, hvilken ej allenast i osynlig, utan äfven i syn-
lig måtto återgåfve er eder son.
Ni är nu familjens hufvud.
Är jag det, så har jag ock inträdt i er sons rätt:ghe-
ter ... Ö, min vördade faster, blif min mor!
Stum räckte hon honom sin hand och fästade på ho-
nom en lång pröfvande blick.
Jag emottager ditt anbud, svarade hon omsider, och
vill, i-egenskap af mor, göra allt hvad en mar kan för
familjens gloire... Du har sielf förmöge du ärfver
nu en ej obetydlig, och dock är din fam: -z aibland de
högre... Men för att höja dig till behör : it och ära
fordras blott att du äkter en rik och för icka. Vill
du öfverlemna åt rig, din utkorade n omsorgen
härvram ?n