framställda taflorna verkligen äro utförda i olja, så skulle man anse dem för gouachemålningar. Detta medförer vid deras placering den förmånen, att de kunna beskådas nästan lika väl utan afseende på dagerns fördelning i målningsgalleriet, och att man kan se dem från hvilken synpunkt som helst, utan att störas af några förvillande ljusspeglingar från fernissan. De återspegla blott sina egna urbilder, och detta oftast på det trognaste. Sannolikt skulle man också tveka lika mycket vid försöket att genom fernissning gifva dessa chinesiska konstverk ett europeiskt utseende, som att genom fernissans borttagande från de europeiska utforska huru de skulle taga sig ut på chinesiska; ehuru rönen utan tvifvel kunde blifva både interessanta och lärorika. Expositionen har några skulpturarbeten som förtjena uppmärksamhet, om än icke på något vis jemförliga med oljtaflorna. Man finner här två statyer i half kroppsstorlek, af täljsten eller grof grå mamor, JE 420 och 424 (i första rummet, norra sidan). De föreställa rikedomens och växtlighetens gudomligheter. Det är inga karrikatyrer, men med mycket tycke ditåt, genom de mongoliska dragen och de stora magarne; ej heller äro de utförda med chinesernas vanliga flit, utan föga mer än ebaucherade. I den stil de tillhöra visa de detta oaktadt mycken färdighet hos producenten, och deras förnöjda faunansigten, i fullkomlig harmoni med det öfriga, göra ett trefligt intryck. — På bilder i det af gammalt bekanta chinesiska karrikatyrmaneret finner man talrika prof, både i s. k. gudomliga skepnader och menskliga; alla lika besatta. Om dem är ej heller vidare att säga, än att de visa sig skickligt tillverkade. Såsom konstarbeten måste man deremot anse åtskilliga skulpturer, föreställande annat än menniskor och gudar. En stentafla (JV 96) förtjenar i deita hänseende att betraktas, både för materialets skull och arbetet. Stenen liknar skiffer, men af två olikfärgade lager — ett grönsvart och ett chokladfärgadt — och skulptörn har begagnat denna tillfällighet, på samma sält som när de antika stensnidarne skuro kameer och gemmer af tvåfärgad agat eller jaspis. Af det ljusa stenlagret har han bildat en blomma i basrelief, så alt den framträder på det mörka stenlagret, som utgör botten. Blomman och dess löf äro täckt och naturtroget återgifna; utförandet vittnar om raskhet och säkerhet. Ett ännu mera nätt och ledigt utfördt blomsterarbete i skulptur träffas under J2 118: en qvist med en deromkring slingrande blomsterranka i hautrelief: alltsammans åf bambu, högst fulländadt så till teckning som skulptur. Katalogen förmäler att detta konstverk är en spira, kallad Jo-ee, hvilket egentligen betyder som ni behagar,, och gafs fordomdags såsom ptecken till makt, af kejsaren åt höga embets,män, men dess bruk har upphört för mer pän 200 år sedan). En ögla i rotändan visar ock att den var ämnad att bäras i ett band, likt ett ordenseller tjenstetecken. Såsom symbol af godtyckligt välde var denna eleganta blomsterspira emellertid ojemförligt hyggligare, än romarens fasces af sammanbundna spön och bilor, eller den moderna europeiska batongen, som är käppen rätt och slätt, utan bilor, men ifven utan all blomsterbesmyckning. — Utmärkt genom sin finhet och icke.utan smak, är M 435: en smal träcylinder, ihålig till inrymmande af ett vanligt vaxljus, och genomskuren löfverk samt andra figurer, hvilka sägas visa sig som skuggspel på väggen när ljuset isättes. — För arbetets och för infallets skull, påkallas äfven en blick af JV 436 och 437: bamburötter af sällsamma skepnader, som blifvit innu-mera fabulösa genomatt låta stamstjelken slutas med menniskohufvuden och drakfisurer, likasom dessa skulle vara vuxna upp ur rötterna genom en naturlek. (Forts.)