framställda taflorna verkligen äro utförda i
olja, så skulle man anse dem för gouachemål-
ningar. Detta medförer vid deras placering
den förmånen, att de kunna beskådas nästan
lika väl utan afseende på dagerns fördelning
i målningsgalleriet, och att man kan se dem
från hvilken synpunkt som helst, utan att stö-
ras af några förvillande ljusspeglingar från fer-
nissan. De återspegla blott sina egna urbil-
der, och detta oftast på det trognaste. San-
nolikt skulle man också tveka lika mycket
vid försöket att genom fernissning gifva dessa
chinesiska konstverk ett europeiskt utseende,
som att genom fernissans borttagande från de
europeiska utforska huru de skulle taga sig ut
på chinesiska; ehuru rönen utan tvifvel kunde
blifva både interessanta och lärorika.
Expositionen har några skulpturarbeten som
förtjena uppmärksamhet, om än icke på något
vis jemförliga med oljtaflorna. Man finner här
två statyer i half kroppsstorlek, af täljsten el-
ler grof grå mamor, JE 420 och 424 (i första
rummet, norra sidan). De föreställa rikedo-
mens och växtlighetens gudomligheter. Det är
inga karrikatyrer, men med mycket tycke dit-
åt, genom de mongoliska dragen och de stora
magarne; ej heller äro de utförda med chine-
sernas vanliga flit, utan föga mer än ebauche-
rade. I den stil de tillhöra visa de detta oak-
tadt mycken färdighet hos producenten, och
deras förnöjda faunansigten, i fullkomlig har-
moni med det öfriga, göra ett trefligt intryck.
— På bilder i det af gammalt bekanta chine-
siska karrikatyrmaneret finner man talrika prof,
både i s. k. gudomliga skepnader och menskliga;
alla lika besatta. Om dem är ej heller vi-
dare att säga, än att de visa sig skickligt till-
verkade.
Såsom konstarbeten måste man deremot anse
åtskilliga skulpturer, föreställande annat än men-
niskor och gudar. En stentafla (JV 96) förtje-
nar i deita hänseende att betraktas, både
för materialets skull och arbetet. Stenen lik-
nar skiffer, men af två olikfärgade lager — ett
grönsvart och ett chokladfärgadt — och skulp-
törn har begagnat denna tillfällighet, på samma
sält som när de antika stensnidarne skuro ka-
meer och gemmer af tvåfärgad agat eller jaspis.
Af det ljusa stenlagret har han bildat en blom-
ma i basrelief, så alt den framträder på det
mörka stenlagret, som utgör botten. Blomman
och dess löf äro täckt och naturtroget åter-
gifna; utförandet vittnar om raskhet och säker-
het. Ett ännu mera nätt och ledigt utfördt
blomsterarbete i skulptur träffas under J2 118:
en qvist med en deromkring slingrande blom-
sterranka i hautrelief: alltsammans åf bambu,
högst fulländadt så till teckning som skulptur.
Katalogen förmäler att detta konstverk är en
spira, kallad Jo-ee, hvilket egentligen betyder
som ni behagar,, och gafs fordomdags såsom
ptecken till makt, af kejsaren åt höga embets-
,män, men dess bruk har upphört för mer
pän 200 år sedan). En ögla i rotändan visar
ock att den var ämnad att bäras i ett band,
likt ett ordens- eller tjenstetecken. Såsom symbol
af godtyckligt välde var denna eleganta blom-
sterspira emellertid ojemförligt hyggligare, än
romarens fasces af sammanbundna spön och bi-
lor, eller den moderna europeiska batongen,
som är käppen rätt och slätt, utan bilor, men
ifven utan all blomsterbesmyckning. — Ut-
märkt genom sin finhet och icke.utan smak, är
M 435: en smal träcylinder, ihålig till inrym-
mande af ett vanligt vaxljus, och genomskuren
löfverk samt andra figurer, hvilka sägas visa
sig som skuggspel på väggen när ljuset isättes.
— För arbetets och för infallets skull, påkal-
las äfven en blick af JV 436 och 437: bam-
burötter af sällsamma skepnader, som blifvit
innu-mera fabulösa genom- att låta stamstjel-
ken slutas med menniskohufvuden och drakfi-
surer, likasom dessa skulle vara vuxna upp ur
rötterna genom en naturlek. (Forts.)