Elisabeth syntes åter sväfva emellan lif och död, mer Margreta skyndade att tillägga Då skulle fröken få höra att ryttmästaren är alldeles oskyldig. Nå säg!b . Ja, herre Gud, men jag törs inte, så gerna jag ville. För får nådig friherrinnan veta det, så är jag lifslefvande olycklig. Elisabethy för matt att tala, såg frågande på Margreta, och denna, lika otålig att få berätta, som fröken att höra, Pörjade ..Ja, jag vill säga allt, om fröken lofvar att tiga? Hon lofvade det, och nu förtäljde Margreta om det ouppbrutna brefvet, som återskickades, och alt ge ... ge... Nej, jag kan inte ... Jo, så var det, gemenerådet Dittmar besökt friherrinnan. Det var just under det fröken var som sjukast. Då ... ja, herre gud, inte var det rätt gjordt, men jag gjorde det för frökens skull ... Då smög jag mig till förmaksdörrn, och hörde hur rådet talte om ryttmästarns oskuld, och hans innerliga kärlek till fröken, och hans förtviflan då han måste resa ... och fröken kan aldrig tro hur väl han lade ut det. Men det var rent af omöjligt att få friherrinnan att ta räson, utan hon predikade emot, och det så, som sjelfva prosten i kyrkan. Andteligen blef rådet ond, det hörde jag tydligt, och till slut sahan: Bara ni inte slutligen ångrar er hårdhet, fru friherrinna. Men, söta fröken, var försigtig och säg ingenting åt nådig friherrinnan .-fröken vet sjelf, det inte lönar mödan ... I eftermiddag skall fröken få brefvet. Intet enda läkemedel i verlden kunde här hafva ägt en så välgörande verkan som denna Margretas berättelse. Elisabeth föll i en vederqviekande sömn och var vid uppvaknandet nästan alldeles frisk ... Småningom skulle väl ock friherrinnans yrede hafva lagt sig, och hon låtit tals vid sig, om icke ... Det färfärliga jemmerskri, som den oyckliga modror utstötte, då hennes ende son uppgaf sin sista suck i hennes armar, var signalen till en vanmakt, som förde henne nära till grafvens port, och en lång stund hotade att gäcka de skickligaste läkares förenade bemödanden. Då bon återvunnit sansningen, ville hon se sin sons lik. Man försökte hindra henne derifrån, men hennes kalla beslut, hennes bestämda vilja, som nästan syntes onaturlig, föranlät doktorerna att ge vika. Likrummet öppnades. Liket redan tvättadt, och iklädt ren skjorta, låg på ett bord midt