oss nagon närmare upplysning Harutiundil.
CHINESISKA EXPOSITIONEN ).
(Landskapsmålningar. Skulptur.)
Chinesernas landskapstaftor tyckas vara trog-
na afspeglingar af sina originaler; de visa det
enkla och natursanna uttryck i afseende på
hållning, clairobscure, linear- och luftperspek-
tif, himmel och vatten, som möter ögat i en
camera obscura; man behöfver icke anstränga
inbillningskraften för att genast befinna sig der
artisten sjelf stod vid kopieringen, och för att
betrakta utsigten med hans ågon. Man kan
ändå ana en idealisering härvid ibland — t. ex.
i grupperingen af träd och fartyg, i valet af
dager, i anordningen af belöfning och skyar
samt deras ljuseffekter, åsyftande att skjuta
fram närbelägna föremål. Det är icke sanno-
likt att dylika pittoreska accidenser skulle
varit tillhands just så som artisten framställt
dem, vid det tillfälle då han gjorde sitt ut-
kast; men tillägget af dem kan blott förutsät-
tas, icke skådas — ingen bristande harmoni hos
det hela förråder det. Man kan i alla dessa
hänseenden betrakta den lilla fästningen, med
dess träd och bakgrund, i N:o 23 (2:a rummet,
i nordost), der man äfven har ett prof på den
ovanliga raskhet och säkerhet, hvarmed chine-
serna måla löf och träd och moln. Alt är
ditsatt a prima intenzione, färgton bredvid
färgton, som den hemtats från paletten, och
utan spår till öfvermålning efteråt; men hvarje
löfparti, hvarje molnkant, hvarje ljusfall har
det oaktadt skarp och säker begränsning, när
effekten så fordrat. Ett motstycke härtill är
höstutsigten N:o 16. — Harmonisk behandling,
jemte talang i framställning af luft och vatten,
samt i luftperspektiven, träffar man i N:o 20
(det så kallade 100-kanonsbatteriet vid Amoy
i provinsen Fokien); i N:o 24 (fästningarne vid
Hu-mun); i N:o 45 (en liten fästning vid Can-
ton), i N:o 42 (Stenbro vid staden Suchau)
och N:o 28 (gammal bro i provinsen Chekiang).
De två sednare taflorna visa utsigter i norra
China, och den sistnämnde en enslig bergstrakt.
Den från södra China särskilda naturkarakte-
ren ger dem en egen märkvärdighet.
Ännu längre norrifrån — från grannskapet
af Peking — härstammar N:o 26: ett vinter-
stycke, der man har tillfälle att göra bekant-
skap med chinesernas konst att måla is och
vinterhimmel. Det är en barvinter: endast
rimfrost på de löflösa trädens grenar och den
gamla brons mossa, men ingen snö på mark
eller is. Som konstverk är denna dystra tafla
måhända en ibland de utmärktare i samlingen;
om man icke äfven i detta hänseende, och som
effektstycken betraktade, skulle nämna åskreg-
net, N:o 65, och åskstormen i en skärgård, N:o
14. Det sednare ger begrepp om en tropisk
orkan. Det storlöfviga trädet i förgrunden
tycks nära att slitas i tu eller brista; hafvet,
som ännu ej hunnit bringas i full svallning,
fräser hvitfradgande upp mot stranden, lika-
som skummades dess yta af den häftiga vin-
den, och sjelfva molnen sönderrifvas lika myc-
ket af stormen som af blixten. I denna tafla
är poesi. — Bland landskapsmålningarne träf-
fas äfven ett månskensstycke (N:o 69); men
om deri är natur, så får man förmodligen söka
den emellan tropikerna; ty till ett så ogenom-
trängligt mörker, så svarta moln med så bjert
belysta kanter, finner man väl knappast nå-
gonting motsvarigt under vår himmel,
Chinesiska landskapsmålarnes behandling af
luften, när himmelen föreställes klar eller med
lätta skyar — hvilket i allmänhet är händel-
sen på de här exponerade taflorna — ger oss
om de tropiska utsigterna ett begrepp, hvilket
sannolikt är oväntadt för de flesta nordboer.
Himmel och moln äro nämligen alldeles öf-
verensstämmande med hvad vi se här hemma
i Sverige om sommartiden, eller i Juli och
Augusti; det är samma ljusa klarhet, samma
lätta, hvita skyar; men alldeles icke det bjerta
blå eller de täta och brokiga molngrupper, som
så ofta utmärka Italiens himmel, både på våra
svenska landskapsmålares italienska landskaper,
och på de söderländska mästarnes egna. Re-
sande och konstnärer försäkra emedlertid, att
Italiens himmel är sådan, och helt och hållet
olik alla andra länders, och de chinesiska land-
skapsmålningarne tyckas bekräfta det sistnämn-
da påståendet, ty de upplysa oss om att him-
mel och moln söder om Italien, och ännu när-
mare eqvatorn, likna fullkomligt samma före-
mål norr om Italien. Olikheten på italienska
halfön lärer följaktligen utgöra ett undantag
från det vanliga förhållandet på jordklotet 1
öfrigt.
En egenhet i det chinesiska oljmåleriet är
frånvaron af glansfernissa. Om man icke vid
närmare granskning öfvertygades att de här
) Se A. B. MM 27.
SONETTER ESTETISK ERSSON RET ASTA RE