oss nagon närmare upplysning Harutiundil. CHINESISKA EXPOSITIONEN ). (Landskapsmålningar. Skulptur.) Chinesernas landskapstaftor tyckas vara trogna afspeglingar af sina originaler; de visa det enkla och natursanna uttryck i afseende på hållning, clairobscure, linearoch luftperspektif, himmel och vatten, som möter ögat i en camera obscura; man behöfver icke anstränga inbillningskraften för att genast befinna sig der artisten sjelf stod vid kopieringen, och för att betrakta utsigten med hans ågon. Man kan ändå ana en idealisering härvid ibland — t. ex. i grupperingen af träd och fartyg, i valet af dager, i anordningen af belöfning och skyar samt deras ljuseffekter, åsyftande att skjuta fram närbelägna föremål. Det är icke sannolikt att dylika pittoreska accidenser skulle varit tillhands just så som artisten framställt dem, vid det tillfälle då han gjorde sitt utkast; men tillägget af dem kan blott förutsättas, icke skådas — ingen bristande harmoni hos det hela förråder det. Man kan i alla dessa hänseenden betrakta den lilla fästningen, med dess träd och bakgrund, i N:o 23 (2:a rummet, i nordost), der man äfven har ett prof på den ovanliga raskhet och säkerhet, hvarmed chineserna måla löf och träd och moln. Alt är ditsatt a prima intenzione, färgton bredvid färgton, som den hemtats från paletten, och utan spår till öfvermålning efteråt; men hvarje löfparti, hvarje molnkant, hvarje ljusfall har det oaktadt skarp och säker begränsning, när effekten så fordrat. Ett motstycke härtill är höstutsigten N:o 16. — Harmonisk behandling, jemte talang i framställning af luft och vatten, samt i luftperspektiven, träffar man i N:o 20 (det så kallade 100-kanonsbatteriet vid Amoy i provinsen Fokien); i N:o 24 (fästningarne vid Hu-mun); i N:o 45 (en liten fästning vid Canton), i N:o 42 (Stenbro vid staden Suchau) och N:o 28 (gammal bro i provinsen Chekiang). De två sednare taflorna visa utsigter i norra China, och den sistnämnde en enslig bergstrakt. Den från södra China särskilda naturkarakteren ger dem en egen märkvärdighet. Ännu längre norrifrån — från grannskapet af Peking — härstammar N:o 26: ett vinterstycke, der man har tillfälle att göra bekantskap med chinesernas konst att måla is och vinterhimmel. Det är en barvinter: endast rimfrost på de löflösa trädens grenar och den gamla brons mossa, men ingen snö på mark eller is. Som konstverk är denna dystra tafla måhända en ibland de utmärktare i samlingen; om man icke äfven i detta hänseende, och som effektstycken betraktade, skulle nämna åskregnet, N:o 65, och åskstormen i en skärgård, N:o 14. Det sednare ger begrepp om en tropisk orkan. Det storlöfviga trädet i förgrunden tycks nära att slitas i tu eller brista; hafvet, som ännu ej hunnit bringas i full svallning, fräser hvitfradgande upp mot stranden, likasom skummades dess yta af den häftiga vinden, och sjelfva molnen sönderrifvas lika mycket af stormen som af blixten. I denna tafla är poesi. — Bland landskapsmålningarne träffas äfven ett månskensstycke (N:o 69); men om deri är natur, så får man förmodligen söka den emellan tropikerna; ty till ett så ogenomträngligt mörker, så svarta moln med så bjert belysta kanter, finner man väl knappast någonting motsvarigt under vår himmel, Chinesiska landskapsmålarnes behandling af luften, när himmelen föreställes klar eller med lätta skyar — hvilket i allmänhet är händelsen på de här exponerade taflorna — ger oss om de tropiska utsigterna ett begrepp, hvilket sannolikt är oväntadt för de flesta nordboer. Himmel och moln äro nämligen alldeles öfverensstämmande med hvad vi se här hemma i Sverige om sommartiden, eller i Juli och Augusti; det är samma ljusa klarhet, samma lätta, hvita skyar; men alldeles icke det bjerta blå eller de täta och brokiga molngrupper, som så ofta utmärka Italiens himmel, både på våra svenska landskapsmålares italienska landskaper, och på de söderländska mästarnes egna. Resande och konstnärer försäkra emedlertid, att Italiens himmel är sådan, och helt och hållet olik alla andra länders, och de chinesiska landskapsmålningarne tyckas bekräfta det sistnämnda påståendet, ty de upplysa oss om att himmel och moln söder om Italien, och ännu närmare eqvatorn, likna fullkomligt samma föremål norr om Italien. Olikheten på italienska halfön lärer följaktligen utgöra ett undantag från det vanliga förhållandet på jordklotet 1 öfrigt. En egenhet i det chinesiska oljmåleriet är frånvaron af glansfernissa. Om man icke vid närmare granskning öfvertygades att de här ) Se A. B. MM 27. SONETTER ESTETISK ERSSON RET ASTA RE