gets amhängare och vänner, men icke oss eller
andra, som hysa farhåga för detsamma, att skin-
gra de grundade tvifvelsmål vi framställt, och
genom en sannolikhetsberäkning, hemtad från
de statistiska tabeller man har att tillgå öfver
de olika samhällskategoriernas proportion inom
befolkningen, ådagalägga, att en verklig folkre-
presentation skall kunna åstadkommas äfven un-
der det föreslagna systemet. Då det emedlertid
synes vara stor anledning attförmodajatt en så-
dan undersökning från den sidan kommer att
dröja, ifall den ens någonsin blifver synlig, så
skole vi i det följande försöka framlägga en kal-
kyl, som, ifall den måhända skulle långt ifrån
att skingra farhågorna, tvärtom öka dem, åt-
minstone kan gifva en anledning för regerin-
gens organer inom pressen att upptaga anmärk-
ningarne till diskussion och försöka deras ve-
derläggning. Vi skola derföre i det följande
granska förslagets föreskrifter i afseende på val-
rättens utöfning till hvardera kammaren sär-
skildt.
GERE
YTTRANDE AF M:r BASTIAT OM FINAN-
CIELLA REFORMER I FRANKRIKE.
Den såsom statsekonom bekante Fr. Bastiat
har lemnat till Journal des Dåbats ett tal,
hvilket han säger att konseljpresidenten borde
bafva hållit, när nationalförsamlingen hade rö-
stat om saltskattens nedsättning. Det lyder
så: Medborgare representanter, er omröst-
ning tvingar oss att antaga ett nytt politiskt
system och har gifvit dödshugget åt alla fi-
lantropiska förevändningar för slöseri med stats-
utgifterna. Kommen icke nu och bedjen oss
monopolisera den allmänna undervisningen och
den allmänna krediten, att lemna kapital till
åkerbruksföretag, att underhålla vissa industri-
grenar, att inrätta en planmessig förvaltning
af den allmänna välgörenheten. Vihafva bru-
tit med socialismen och dess dåliga följe; er
omröstning har gjort ända på dess drömmar.
Vi behöfva ej ens längre diskutera öfver dem,
ty hvartill skulle diskussion tjena, då j hafven
beröfvat oss alla medel till dessa farliga ex-
perimenter? Om någon annan kan konsten
att uppehålla en officiell filantropi, utan pen-
ningar, så må han stiga fram och intaga våra
platser. Vi skola med största nöje öfverlemna
dem åt honom.
I stället hafven j för oss utvisat en ny po-
litik och genom er omröstning tvingat oss att
antaga den: vi måste minska vår militärstyrka.
Om den saken kan intet räsonnerande komma
i fråga: vi måste handla, ty vi hafva intet
annat alternativ, än afväpning eller bankrutt.
Mellan två onda ting måste man välja det
minsta, säger ordspråket. Men här hafve vi
alls icke något val, annat än mellan ett godt
som är omätligt, och ett ondt som är förfär-
ligt. Vi hafva hittills varit nödsakade att dag-
tinga med nationens falska filantropi och kri-
giska böjelser, men, oaktadt man säger att
passionerna icke räsonnera, kan nationen dock
ej vara nog oförnuftig att begära, det vi skulle
föra krig utan penningar. Talen således icke
med oss om militärisk öfvervigt; visen oss
icke Polen, Ungern och Italien såsom fält att
vinna ära och gjuta blod på. Vi känna allt
hvad som kan sägas för och emot en väpnad
propagandism, när man är i tillfälle att un-
derhålla den, eller icke; men som j hafven
satt oss ur stånd att välja i detta afseende, så
är all öfverläggning öfverflödig. Armeen må-
ste förminskas till den skala, som erfordras för
att betrygga landets sjelfständighet, och vi må-
ste låta fremmande nationer förstå en gång
för alla, att intet af de stridiga partierna bland
dem hädanefter må räkna på intervention af
franska bajonetter till återställande af deras
makt. De skola icke ens behöfva en sådan
förklaring, ty de franska bajonetterna skola
blifva förvandlade till plogbillar. Hvad skulle
vi säga om lord Palmerston hitsände engelska
regementer för att bilägga våra inre tvister?
Hvarför inbilla oss att andra nationer äro min-
dre nogräknade om sin sjelfständighet? I går,
när vi hade att välja mellan två slag af poli-
tik, kunde jag hafva hållit mig vid detta
skäl, men i dag nöjer jag mig med att åbe-
ropa nödvändigheten. Den majoritet, som
betagit oss våra inkomster, kan icke vara nog
inkonseqvent att föreskrifvå oss en ruinerande
politik. Om någon, — som vet att imkomsterna
af: postväsendet, saltet och vinet skola blifva
betydligt minskade, som vet att en brist af
500 millioner redan står framför oss, — ännu är
nog. djerf att proklamera grundsatsen af en
väpnad propagandism och att, hotande hela
Europa, tvinga oss till ett ruinerande system,
redan under fred; så må han stiga fram och
fatta statsrodret. Vi vilja icke inlåta oss i ett
så barnsligt företag.
— Med anledning af ett i Aftonbladet in-
fördt utdrag af en korrespondensartikel frår
Götheborg till Dagligt Allehanda, angående