gets amhängare och vänner, men icke oss eller andra, som hysa farhåga för detsamma, att skingra de grundade tvifvelsmål vi framställt, och genom en sannolikhetsberäkning, hemtad från de statistiska tabeller man har att tillgå öfver de olika samhällskategoriernas proportion inom befolkningen, ådagalägga, att en verklig folkrepresentation skall kunna åstadkommas äfven under det föreslagna systemet. Då det emedlertid synes vara stor anledning attförmodajatt en sådan undersökning från den sidan kommer att dröja, ifall den ens någonsin blifver synlig, så skole vi i det följande försöka framlägga en kalkyl, som, ifall den måhända skulle långt ifrån att skingra farhågorna, tvärtom öka dem, åtminstone kan gifva en anledning för regeringens organer inom pressen att upptaga anmärkningarne till diskussion och försöka deras vederläggning. Vi skola derföre i det följande granska förslagets föreskrifter i afseende på valrättens utöfning till hvardera kammaren särskildt. GERE YTTRANDE AF M:r BASTIAT OM FINANCIELLA REFORMER I FRANKRIKE. Den såsom statsekonom bekante Fr. Bastiat har lemnat till Journal des Dåbats ett tal, hvilket han säger att konseljpresidenten borde bafva hållit, när nationalförsamlingen hade röstat om saltskattens nedsättning. Det lyder så: Medborgare representanter, er omröstning tvingar oss att antaga ett nytt politiskt system och har gifvit dödshugget åt alla filantropiska förevändningar för slöseri med statsutgifterna. Kommen icke nu och bedjen oss monopolisera den allmänna undervisningen och den allmänna krediten, att lemna kapital till åkerbruksföretag, att underhålla vissa industrigrenar, att inrätta en planmessig förvaltning af den allmänna välgörenheten. Vihafva brutit med socialismen och dess dåliga följe; er omröstning har gjort ända på dess drömmar. Vi behöfva ej ens längre diskutera öfver dem, ty hvartill skulle diskussion tjena, då j hafven beröfvat oss alla medel till dessa farliga experimenter? Om någon annan kan konsten att uppehålla en officiell filantropi, utan penningar, så må han stiga fram och intaga våra platser. Vi skola med största nöje öfverlemna dem åt honom. I stället hafven j för oss utvisat en ny politik och genom er omröstning tvingat oss att antaga den: vi måste minska vår militärstyrka. Om den saken kan intet räsonnerande komma i fråga: vi måste handla, ty vi hafva intet annat alternativ, än afväpning eller bankrutt. Mellan två onda ting måste man välja det minsta, säger ordspråket. Men här hafve vi alls icke något val, annat än mellan ett godt som är omätligt, och ett ondt som är förfärligt. Vi hafva hittills varit nödsakade att dagtinga med nationens falska filantropi och krigiska böjelser, men, oaktadt man säger att passionerna icke räsonnera, kan nationen dock ej vara nog oförnuftig att begära, det vi skulle föra krig utan penningar. Talen således icke med oss om militärisk öfvervigt; visen oss icke Polen, Ungern och Italien såsom fält att vinna ära och gjuta blod på. Vi känna allt hvad som kan sägas för och emot en väpnad propagandism, när man är i tillfälle att underhålla den, eller icke; men som j hafven satt oss ur stånd att välja i detta afseende, så är all öfverläggning öfverflödig. Armeen måste förminskas till den skala, som erfordras för att betrygga landets sjelfständighet, och vi måste låta fremmande nationer förstå en gång för alla, att intet af de stridiga partierna bland dem hädanefter må räkna på intervention af franska bajonetter till återställande af deras makt. De skola icke ens behöfva en sådan förklaring, ty de franska bajonetterna skola blifva förvandlade till plogbillar. Hvad skulle vi säga om lord Palmerston hitsände engelska regementer för att bilägga våra inre tvister? Hvarför inbilla oss att andra nationer äro mindre nogräknade om sin sjelfständighet? I går, när vi hade att välja mellan två slag af politik, kunde jag hafva hållit mig vid detta skäl, men i dag nöjer jag mig med att åberopa nödvändigheten. Den majoritet, som betagit oss våra inkomster, kan icke vara nog inkonseqvent att föreskrifvå oss en ruinerande politik. Om någon, — som vet att imkomsterna af: postväsendet, saltet och vinet skola blifva betydligt minskade, som vet att en brist af 500 millioner redan står framför oss, — ännu är nog. djerf att proklamera grundsatsen af en väpnad propagandism och att, hotande hela Europa, tvinga oss till ett ruinerande system, redan under fred; så må han stiga fram och fatta statsrodret. Vi vilja icke inlåta oss i ett så barnsligt företag. — Med anledning af ett i Aftonbladet infördt utdrag af en korrespondensartikel frår Götheborg till Dagligt Allehanda, angående