ER TS MMMM En mask i svart domino stod ensam, forsänkt i betraktande af den sköna ..-. pBure denna turkinna gullgula lockar i stället för mörkbruna, så vore jag säker på att hon ingen annan kunde sara än min Elisabeth .-.c sade han för sig sjelf. Håret kunde ju vara falskt ... hviskade en röst... Men den ljufva, den blygsamma Elisabeth skulle alldrig kunna framträda så der ... jg hade så när sagt ... fräckt, svarade Bernhard. Turkinnan nalkades ... pHvarför så ensam, vackra mask? Har ej det land, ni ayss lemnat, lärt er att finna mer än en blomma vacker? Bernhard studsade. sSköna turkinna! genmälte han, Jag vet ej hvilket land mi menar, men skulle det till och med vara ert, så är jag derföre ej er landsman ... Och den vesterländske riddaren bar blott rum för en blomma i sitt hjerta ... Flere masker trängde sig emellan dem, och kommo deras samtal att upphöra. Slöjan dolde turkinnans blekhet, och Bernhard tackade sin lyckkga stjerna, som i Elisabeths milda, strålande ögon fät honoin finna ett värn mot den förtärande brand, som flammade ur den sköna maskens ögongropar. Men på Finsta funnos äfven andra gäster, de der endast visat sig några få ögonblick på maskeraden. Hela de! öfriga, nu så kallade slottet stod öde på menniskor; icke så den ily gel, som Lejonmark sjelf bebodde. Rundtomkring ett, med en rykande bål besatt bord hade några herrar tagit plats. De voro Horn, maskerad som grand a Spanien; Ribbingarne, Lejonmark, Gyllenereutz, och, hvac man minst skulle hafva förmodat, äfven geheimerådet vor Dittmar, i domino. Dertill kom domprosten Molin, son förmodligen ansåg sig tillräckligt förklädd i sin embets drägt. Sedan Gyllencreutz förklarat att han infunnit sig, del för att träffa sina vänner, dels för att rådgöra med den om något t att afbjelpa landets olyckliga ställning, sam alt förvi sg om de rykten, som kommit till hans kun skap, voro sanna, föll talet på den förutsatfä ryska land stigningens rimlighet eller orimlighet? och Ifjonmar höjde sin röst till, snart sagdt, en bytt Svergedtj måtl ge sh. v 4 Hå