hvarken vet om mått eller syfte, hvarken åter håll i klander eller loford, Jag har med afsigt hemtat dessa citationer, ick ur Allahanda, utan ur en annan tidning, der de ehuru yttrade på helt enkel prosa, icke givit anled ning till nägot åtal. Hvad bör man då tro om et sådant, anstäldt mot ett poem, hvars författare a tidens händelser sannolikt icke vet mer, än hvad ha hemtat ur dessa källor, dem man obehindradt låte flöda, och som deraf trott sig kunna draga de resul tater han antingen tyckt dem sjelfva innebära, elle dem han funnit uttalade i samma syftning och oft: med samma ord. Om tanken ej är brottslig i ce? tidning, kan hon ej heller vara det i en annan Eller är det versformen som gör henne dertill? Dett: sätt att betrakta poesin och dess frihet, är åtmin. stone hittills aldeles nytt. Hvad jag här framställt, har ej skett för det jag kan medgifva någonting förgripligt ligga i det åta lade poemet, utan emedan jag, öfverlemnad endas åt min gissningsförmågas ledning, förmodat att Ak tor och den auktoritet, på hvars befallning han upp: trädt, trott sig finna något smädligt i konklusioner (poemet), utan att bry sig om premisserna (händelserna och de omdömen hos Tyskar och Svenskar de föranledt). Jag har endast velat påminna honom och hans principaler om dessa premisser. Skulle nu, emot all förmodan, den blifvande juryn förklara den oskyldiga poetiska utgjutelsen skyl: dig, d. v. s. stridande mot Tryckfrihetsförordningens 3 9 mom., så skulle följande besynnerliga anomali uppkomma: Juryn skulle för det första säga att Sverige är i fredligt förhållande till Preussen således att det antingen icke rustat till krig emot denne makt, och att alla förlidet års militäriska demonstrationer till sjös voro en lek, samt att vapenhvila är detsamma som fred; eller skall hon förklara att er hemlig fred är afslutad, hvarom ingen menniska ve! något ord och under det alla tro att stilleståndet går till ända den 26 Mars och fiendtligheterna då kunna åter börja; eller att, om så sker, svenska regeringen ärnar öfvergifva sin bundsförvandt och lemna honom till pris för den fiende, mot hvilken hon förlidet år lofvade skydda hans danska besittningar. Utom allt detta blir åtalet icke lagligt Är åtalet icke lagligt, så är ett deröfver fälldt utslag det icke heller och innebär i sig sjelf en absurditet. Slutligen skulle juryn uttala sig öfver en artikels brot tslighet , i hvilken aktor ej förmått uppleta ett enda straffbart uttryck, utan der han fordrat, att den tilltalade skulle bli sin egen angifvare:! Man ser att jag här antagit det otänkbara; men hvar och en torde också finna, att jag icke gjort det i den onödiga fruktan, att detta otänkbara skulle kunna inträffa, utan endast för att visa i hvilket dilemma heia den följda proceduren försatt nämnden, hvarpå jag ansett mig skyldig att fästa hennes uppmärksamhet. Stockholm den 25 Januari 1849 A. W. Rosenberg. Sedan domstolen härpå förklarat målet vara färdigt att till jurys pröfning öfverlemnas, utnämnde aktor och svaranden, på Rättens uppmaning, följande jurymän: nemligen Aktor: Hr Grosshandlanden Th. Aspelin. Grosshandl. J. C. F. Bohnstedt. Handlanden L. J. Warodell. f. d. Garfvareåldermannen J. Westin. Samt Svaranden: Hr Majoren och Ridd. A. Öhmann. Notarius Publicus S. J. Callerholm. C. Fr. Mengel. Koraminister N. Ignell. Af hvilka personer svaranden uteslöt hr J. Westir och aktor hr S. J. Callerholm. Domstolen åter utsåg till jurymän: Hr Revisionssekreteraren L. Almqvist. Expeditionschefen A. F. Normelin. Hofrättsrådet Pfeffer. Häradshöfdingen Centervall. Rådmannen Weser. Af hvilka aktor uteslöt hr Centervall och svarander hr Normelin. Domstolen förklarade derpå, att d sålunda utvalde jurymännen skulle kallas att sam manträda Lördagen den 3 nästkommande Februar kl. 12 middagstiden; men skulle, om någon af ju rymännen afsade sig förtroendet, parterna åter in för rätten inställa sig nästkommande Måndag kl. e. m., för att i sådant fall nya jurymän utvälja.