hvarken vet om mått eller syfte, hvarken åter
håll i klander eller loford,
Jag har med afsigt hemtat dessa citationer, ick
ur Allahanda, utan ur en annan tidning, der de
ehuru yttrade på helt enkel prosa, icke givit anled
ning till nägot åtal. Hvad bör man då tro om et
sådant, anstäldt mot ett poem, hvars författare a
tidens händelser sannolikt icke vet mer, än hvad ha
hemtat ur dessa källor, dem man obehindradt låte
flöda, och som deraf trott sig kunna draga de resul
tater han antingen tyckt dem sjelfva innebära, elle
dem han funnit uttalade i samma syftning och oft:
med samma ord. Om tanken ej är brottslig i ce?
tidning, kan hon ej heller vara det i en annan
Eller är det versformen som gör henne dertill? Dett:
sätt att betrakta poesin och dess frihet, är åtmin.
stone hittills aldeles nytt.
Hvad jag här framställt, har ej skett för det jag
kan medgifva någonting förgripligt ligga i det åta
lade poemet, utan emedan jag, öfverlemnad endas
åt min gissningsförmågas ledning, förmodat att Ak
tor och den auktoritet, på hvars befallning han upp:
trädt, trott sig finna något smädligt i konklusioner
(poemet), utan att bry sig om premisserna (händel-
serna och de omdömen hos Tyskar och Svenskar de
föranledt). Jag har endast velat påminna honom
och hans principaler om dessa premisser.
Skulle nu, emot all förmodan, den blifvande ju-
ryn förklara den oskyldiga poetiska utgjutelsen skyl:
dig, d. v. s. stridande mot Tryckfrihetsförordningens
3 9 mom., så skulle följande besynnerliga ano-
mali uppkomma: Juryn skulle för det första säga
att Sverige är i fredligt förhållande till Preussen
således att det antingen icke rustat till krig emot denne
makt, och att alla förlidet års militäriska demonstra-
tioner till sjös voro en lek, samt att vapenhvila är
detsamma som fred; eller skall hon förklara att er
hemlig fred är afslutad, hvarom ingen menniska ve!
något ord och under det alla tro att stilleståndet
går till ända den 26 Mars och fiendtligheterna då
kunna åter börja; eller att, om så sker, svenska
regeringen ärnar öfvergifva sin bundsförvandt och
lemna honom till pris för den fiende, mot hvilken
hon förlidet år lofvade skydda hans danska besitt-
ningar. Utom allt detta blir åtalet icke lagligt
Är åtalet icke lagligt, så är ett deröfver fälldt ut-
slag det icke heller och innebär i sig sjelf en ab-
surditet. Slutligen skulle juryn uttala sig öfver en
artikels brot tslighet , i hvilken aktor ej förmått upp-
leta ett enda straffbart uttryck, utan der han for-
drat, att den tilltalade skulle bli sin egen angifvare:!
Man ser att jag här antagit det otänkbara; men
hvar och en torde också finna, att jag icke gjort
det i den onödiga fruktan, att detta otänkbara skulle
kunna inträffa, utan endast för att visa i hvilket
dilemma heia den följda proceduren försatt nämn-
den, hvarpå jag ansett mig skyldig att fästa hennes
uppmärksamhet. Stockholm den 25 Januari 1849
A. W. Rosenberg.
Sedan domstolen härpå förklarat målet vara
färdigt att till jurys pröfning öfverlemnas, ut-
nämnde aktor och svaranden, på Rättens upp-
maning, följande jurymän:
nemligen Aktor:
Hr Grosshandlanden Th. Aspelin.
Grosshandl. J. C. F. Bohnstedt.
Handlanden L. J. Warodell.
f. d. Garfvareåldermannen J. Westin.
Samt Svaranden:
Hr Majoren och Ridd. A. Öhmann.
Notarius Publicus S. J. Callerholm.
C. Fr. Mengel.
Koraminister N. Ignell.
Af hvilka personer svaranden uteslöt hr J. Westir
och aktor hr S. J. Callerholm.
Domstolen åter utsåg till jurymän:
Hr Revisionssekreteraren L. Almqvist.
Expeditionschefen A. F. Normelin.
Hofrättsrådet Pfeffer.
Häradshöfdingen Centervall.
Rådmannen Weser.
Af hvilka aktor uteslöt hr Centervall och svarander
hr Normelin. Domstolen förklarade derpå, att d
sålunda utvalde jurymännen skulle kallas att sam
manträda Lördagen den 3 nästkommande Februar
kl. 12 middagstiden; men skulle, om någon af ju
rymännen afsade sig förtroendet, parterna åter in
för rätten inställa sig nästkommande Måndag kl.
e. m., för att i sådant fall nya jurymän utvälja.