— I ,Östgötha Correspondenten berättas,
att ordres lära hafva kommit till båda lifgre-
nadierregementerne, att deras sjukattiralj skall
skyndsamlingen sättas i kompiett skick.
— I Lund har den Nordiska Studentfesten
äfven blifvit firad den 13 dennes. Nya Skån-
ska Correspondenten berättar derom ibland an-
nat följande:
Festen firades på det så kallade Hötel de Peters-
bourg,, och fastän detta namn stöter litet på ryskt,
kunna vi försäkra, att de varmaste sympatier för
nordisk frihet och sjelfständighet, för Skandinaviska
ideens framgång uttalades af den här församlade ung-
domen. Vid sexan saknades ej en Sehrimner (en
miniatur): helstekt stod han på bordet, bekransad,
med gyldene äpple i mun; men den gamle Sehrim-
ners egenskap att blifva hel igen, huru mycket man
än spisade af den, egde han ej; ty just derföre att
han var så särdeles en miniature, försvann han re-
dan den qvällen för alltid. Efter sexan druckos skå-
lar för nordens länder och dess universiteter. Skå-
len för Danmark proponerades af hr J. A. Lager-
qvist, som i det tal, han dervid höll, erinrade om,
huru Banmark fått en folkelig, kung och konsti-
tution, huru dess söner brunno af lust att försvara
sitt fosterland mot hvad slags förtryck det vara mån-
de. Hvad särskildt Danmarks studenter angick, hade
de förlidet år med ord och handling visat sig vär-
dige fäderneslandets tacksamhet, liknande de ynglin-
gar, som, då olyckligt split skiljde brödrafolken åt,
så hjeltemodigt försvarade Köpenhamn mot dess an-
gripare. Talet slöts med välönskningar för studen-
terne i Köpenhamn, och för hela Danmark i dess
strid för Skandinaviens ära. Ett trefaldigt hurra-
rop af hela samlingen beledsagade skålen. Derefter
föreslogs skålen för Norge af arkitekten Strömberg,
som visade hvad norrmännen bibehållit af stora för-
fäders aktningsvärda seder och i hvad mån de till-
egnat sig den nyare tidens anda. Docenten magister
Blomstrand proponerade skålen för Upsala och åda-
galade på ett skickligt sätt, huru split ofta kanleda
till enighet: li
itet gnabb ibland, skadar aldrig grand.
Sedan svenskar, norrmän oeh danskar länge kifvats,
ha de nu ändtligen tagit förnuftet tillfånga och fun-
nit, att hvad Gud (genom lika språk, seder och ge-
nom fysiska förhållanden) förenat, det bör menniskan.
ej åtskilja. Afven Upsala och Lund har man på-
stått haft oblidt öga till hvarandra, men huru det
än varit förr, så har skandinavismen nu förenat
dem; studenten från Upsala och studenten från Lund
äro nu båda skandinaviska studenter.
— I Öresundsposten, som utgifves i Hel-
singborg, läses:
Vår goda stad är i denna tid besökt af en all-
deles ovanlig mängd tyska handelsresande, äfvensom
af tyska positivspelare med och utan apekattor.
Begge dessa kårer göra förmodligen sjungande af-
färer.. Såsom cen rätt märkvärdig ödets skickelse
förtjenar anföras i afseende på den förstnämnda klas-
sen af dessa det stora fäderneslandets här gästande
söner, att enär den bevillning, de i Sverige hafva
att betala för utöfvande af sitt geschäft, (30 rdr bko
för tre månader) sorterar under 2:dra artikeln,
lära de äfven blifvit ansedda skyldiga och tillhällna
att betala de ytterligare 6 procent krigsskatt, hvilka
på all sådan bevillning skola utgå.
se