DE SAMMANSVURNE,
ELLER
MORD ocu KRÖNING. )
ROMAN AF CARL VON ZEIPEL.
TRETTIONDEANDRA KAPITLET.
Menniskan spår, Gud rår... Prinsen hade beslutat at
den kommande dagen gifva en stor jagt, till sin gemål
ära, såsom det offentligen sades, men i sjelfva verket fö
att, under jagtens larm och virrvarr, få undandraga si
tvånget, och erhålla en liten efterlängtad frihet...
Men se... reveillen slogs. Regina, nu mera Iwo, sprat
upp ur sin sötaste sömn... Och det var ej så underligt
ty hennes hufvud, yrt af den dristiga röl, hon spelade
och den framgång, hon rönt, hade om aftonen hvimlat a
tankar, hvilka länge hindrat hvilans gud att nalkas hen
nes ögonlock...
Det är sannerligen inte så dumt att vara karl... Ma
gör hvad man vill, går hvart man behagar... Och ja
hade utan tvifyel orätt i att vara afundsjuk på prinses
san ... Det ögonkast, hon gal mig, sade mig allt... De
låg en så öm bön om förlåtelse deri... Och hvad de
jagten i morgon skall bli nöjsam ... Och den unga, vackr:
kavaljeren, som blef så betagen af att se mig till häst..
hvad skall han inte bli, då han får se hur ledigt, hur vä
jag sköter mitt gevärl...
Med dessa fantasier hade hon somnat, och de åter
kommo då trumhvirfveln uppväckte henne...
Donner Weuer! Was ist das?... brukar min prin
Fredrik säga!... Regnar det? eller hur?...
Det var verkeligen så. Regnet smattrade på fönstret
blåsten pep och hyen genom den gamla, illa förvarad
byggningen.
Hvyilken harm! utfor hon. Hur skall det nu gi
med jagten?... Och jag, som lofvade mig så mycket bi
fall för min färdighet att skjuta! ... Och... nu blir de
Ju alldeles omöjligt att få tala med prinsen... Nå... de
låter väl göra sig en annan gång... Kanske ock, att de
bara är en öfvergående regnskur!...
Hon sprang ur sängen till fönstret...
Men ack!... Tvärtom! Himmelen var jerngrå, och p
denna gråa himmel jagade stormen hopar af svartgråa moln
med små ljusglimtar emellan sig, hvilka bebådade att dei
milda azsurn icke så snart skulle återuppstiga på sin her
skarethron. i
Hennes enda tröst var att prinsen säkert wore lik;
förargad derölver som hon.
Under det att hon och geheimerådet, en stund deref
ter, drucko silt kaffe, kom Bernhard på besök till den sed
nare,
LL
) Se A. B. 4 1—38, 3—15, tö och 46.