Jag vågar försäkra ers durchlaucht... inföll Bern
hard allvarsamt . .. att herr Iwo von Nurens fäktar rätt brav
Prinsen fixerade honom...
Ja så! Ah ja! Väl möjligt! ...
Annu en gång, herr Iwo! om hans durchlaucht tillåter?
Med all sin påflugenhet vågade dock icke Iwo åter
taga floretten... Hon läste ett bestämdt ogillande i Fre
driks miner, och föregaf sig vara trött.
Dittmar gaf Iwo en kommission att uträtta, och knap
past hade denne lemnat rummet, innan geheimerådet ba
Bernhard aldrig tala med ynglingen om soldatväsendet
hela hans familj vore emot hans inträde på den militär
banan, och hoppades öfvertala honom att gå in på den civila
Nå, mitt käre geheimeråd! yttrade prinsen. ,Vet n
väl att Wismar gått öfver, och att af alla Sveriges tysk
provinser, endast Stralsund och Riägen återstå?
Ers durchlaucht! inföll Bernhard, nu mera har de
ingen fara :.. Kung Carl är sjelf der, och jag är säker at
han ånyo skall fästa segern vid sina fanor ...
Hvilket jag ock både önsker och hoppes! Det var ma
mig då ett sju fanders regn! fortfor prinsen, det öser j
ner . ..M
Så mycket värre genmälte Dittmar, ty det ser u
att bli långvarigt ... NN
Ja, Emerentie spår detsamme och har af prinsesser
utbedt sig att från Stockholm få hemte maskeraddrägter
ty inge reser, inge jagter, påstår hon skall komme att ög
rum, och då dö vi allesammen af ledsnet.
Prinsen gäspade och tycktes vara vid ett förlvifladt trå
kigt lynne.
Hvar är herrtigen af Holstein ?
Hans durchlaucht läser ...
Ja såln
Bernhard, som märkte att prinsen önskade vara ensam
med Dittmar, frågade om hans durchlaucht hade något at!
befalla till bertigen...
Jag bör nu infinna mig hos honom... tillade har
bugande.
Synbarligt glad bad prinsen om sin helsning och Bern-
hard aflägsnade sig.
Utropet: det är tråkigt! gick från mun till mun vid
hofvet, och genomlöpte såsom en lösen hela högqvarlercet,
och dagen -skred sköldpaddslikt ur deras åsyn.
Mu! gäspade prins Fredrik i all tysthet om aftonen.
,Uten min lille, gudomlige Iwos härvaro skulle jag dö af
ledsnet . . .n
Ack! sade Ulrika. Utan min högt älskade Fredrik
vore väl Finsta det otrefligaste ställe i verlden... Men
kärleken förljufvar allt...
Hu!, sade Iwo, i detsamma han stigit i säng och dra-
sit täcket öfver hufvudet. Om inte alla de muntra offi-
cerarne vore här, så tvinade jag bort... När man skall
ha så mycket besvär, som jag, för en älskare utän makt,