TBLANDADE ÄMNEN: I Ångfartyget Sovereigns förolyckande. Engelska ångbåten Sovereign, af 800 tons drägt och med två machiner om 450 hästars kraft hvardera, afgick från Brishane i New South Wales (en del af Nya Hollands östra kust) den 43 Maj sistl. år, med 54 personer ombord, hvaraf 28 passagerare, bland hvilka flera fruntimmer voro. Sydliga vindar hade uppehållit fartyget ätta-dagar vid Vänskapsudden, hvarest sammanstötningen -af tvenne motsatta strömdrag utefter. kusten åstadkomma cn bränning, som är svår att komma öfver äfven i lugnt: väder. Om morgonen den 20 lät kaptenen elda och styrde emot bränningen för att fortsättalsin resa; menfhafyvet såg så hotande ut, att han vände om. Följande dag ingaf honom hafvet större förtroende, och stark i förtröstan derpå att hans fartyg var nytt och machinerna profvade, beslöt att gä öfver de rörliga berg, som stängde hans väg. Med full machin gick fartyget lyckligt öfver den första vågen och mötte genast den andra, som -bröt sig mot dess bog med ett döfvande dån och förorsakade en sådan horizontel skakning i fartyget, som kännes när en bäftig sjö träffar ett fartyg diagonalt i aktern. Två eller tre vågor återstodo ännu att passera, och passagerarne gladde sig redan öfver vunnen se-l. ger, då machinisten ropade till kaptenen, att machinen hade gått sönder. Som fartyget fortfor att gå, trodde kaptenen det icke i början, men nedkommen i machinrummet fick han bekräftelse å uppgiften. Han skyndade då att undersöka fartygets belägenhet och fann att det länsade hastigt undan norrut mot en k-dja af: klippor, der hafvet bröt sig i bränningar af förfärande höjd. Emedlertid slogo sjöarne in öfver bord och gjorde stora förödelser. En våg tog bort styrbordsankaret, en annan afbröt rorkettingarna. Kaptenen försökte att göra sig till mästare öfver roret, men förmådde det icke. Oaktadt det var fullkomligt lugnt, dref fartyget allt närmare afgrunden. Man lät babordsankaret gå, men kettingen bräcktes genast som en gammal kabel. Ett rof för vågorna, anfölls fartyget nu af störtsjöar, som slogo in bordläggningen och kastade omkring däcket ullbalar och träspillror, hvilka genast dödade tre matroser och skadade flera andra så illa, att de icke kunde röra sig. Kaptenen, för hvilken ingenting återstod att göra, tillsade passagerarne att intet hopp om räddning funnes för fartyget, som nu var nära intill bränningarne. Han hade knappt talat ut förrän en ofantlig sjö spolade öfver däcket och borttog backen samt luckorna. Man skyndade sig att slå pressenningar öfver öppningarne; men det var fåfängt: vattnet strömmade in, och fartyget började fyllas. Ingen-penna: förmårskildra den fasansfulla syn som däcket nu erbjöd. Passagerarne voro i den största förskräckelse; somliga skreko på hjelp; andra sprungo hit och dit och kastade sig förtviflade i sjön, med hopp att på ett eller annat sätt kunna uppnå land. Man hade haft pumparne i gång en stund, men vattnet fyllde dem snart. De min, som ännu hade någon besinning, sysselsatte sig med at! kasta öfver bord allt det återstående af däckslasten. En af passagerarne,hr Stubbs, gick ned i fruntimmerssalongen, der vattnet redan steg honom till lifvet. Der låglutmattad pågen kudde Ben mrs Gorc