ket förtjenade högaktning om det ock ledt til
ett misstag. Hvad har Aftonposten nu att för
mäla till svar härpå? Jo, att om sex millio
ner, som vilja en dumhet, äro af samma
folk, säger A. P. så blifver dumheten hvar
ken större eller mindre för det. Denna sist
nämnda mening innefattar likasom en förut
sättning att Aftonbladet skulle påstått, att va
let på Louis Napoleon alldeles icke kunde var;
ett misstag, utan utgjort ett klokt val. Dett:
hafve vi dock på intet sätt hvarken uttryck
ligen sagt eller avancerat, ja! det skulle synt
oss långt mer tillfredsställande om samma ma
joritet bade yttrat sig för Cavaignac. Men de
politiska syftningen, om vi så få kalla det, a
Aftonbladets betraktelse, var i sin hufvudsum
ma egentligen den, att folkets egen vilja, de:
den yttrar sig på ett tydligt sätt, redan såson
sådan äger ett rättsanspråk att blifva respek:
terad. Vi bedje författaren i Aftonposten at
väl öfverväga, hvarthän ett bestridande af denn:
sats leder i sin konseqvens, när det stödjes på
sådana skäl som de ofvannämnda. Ty om folk:
suveränitetens utöfning i ett fall som det ifrå:
gavarande ogillas, derföre att slumpen förme
nas derigenom kunna få en afgörande makt
hvad skall man då säga om ärftlighetsprinci-
pen? Ar icke slumpen der ännu större, huru:
vida de, som födas till blifvande regenter, skolg
blifva skicklige dertill eller icke, och kan mar
ej ur legitimitetens annaler från alla tider fram-
visa hundratals furstar som varit positift oskick-
lige och olycksbringande för sina folk, medar
det ännu är oafgjordt hurudan presidenten :;
Frankrike kan blifva. Ja! antagom att Frans-
männen i det nu begångna valet verkligen gjort
en dumhet, så skall väl sådant snart visa sig:
den nimbus som omgifvit Louis Napoleons namn
skall då snart försvinna, och om fyra år här-
efter får folket tillfälle att välja en annan per-
son, förutsatt nemligen att dess rättighet här-
till under tiden lemnas okränkt. Tänkom oss
deremot att samme person nu hade i stöd af
ärftlighetsprincipen bestigit Frankrikes thron
såsom dess monark, och att han är en sådan
tom narr som Aftonposten menar; månne
icke dumheten af det slags slump, som då
hade ditsatt honom, varit mycket svårare ja
omöjlig, att korrigera?
Hvad blir således det egentliga resultatet af
Aftonpostens slutledningar? Jo, att han sjelf
under sin ifver mot folksuveräneteten gifvit en
indirekt, långt värre kritik emot den lyckträff,
för hvilken folken äro utsatta under ärftlig-
hetsprincipens inflytelse. Man bör härvid också
ihågkomma, att de omständigheter, under hvilka
Fransmännen fästat sig vid Ludvig Napoleon,
äro så serskilda och sällsynta, att de knapt å
nyo kunna inträffa, och att under hvarje annat
förhållande hade den sökandes personliga egen-
skaper utan tvifvel blifvit mera rådfrågade; ej
heller får det glömmas, att detta var första
gången, som nationen i massa försökte sig på
denna nya bana. Lyckas det ej listen eller
våldet, att beröfva fransmännen denna rättighet,
så är det sannolikt, att de nu följande fyra åren
skola sprida en helt annan politisk insigt, och
nästa val komma att ingifva Aftonposten, om
han då lefver, mindre bekymmer.
Sedan ofvanstående redan var skrifvet och
uppsatt har red. i dag på förmiddagen fått en
biljett rörande Aftonposten och det här ofvan
omhandlade ämne, hvilken det måhända skall
intressera läsaren att känna till innehållet, eme-
dan detta ansluter sig ganska väl till hvad nyss
blifvit anfördt. Den lyder som följer:
Till Redaktionen af Aftonbladet. Tisdagsmor-
gon den 46 Januari. Tillåt en af Aftonbladets lä-
sare fästa redaktionens uppmärksamhet på, att i tid-
ningen för i går afton saknades en förväntad replik
på en roligt nog skrifven, men insidiös och löst sam-
manhängande artikel i Aftonposten för i lördags,
som lätt kan förvilla. Den store J. P. Th., Afton-
postens bas, har varit framme igen om Louis Na-
Ppoleon och de sex millionerna. Ursäkta mig attan-
märka, hvad redaktionen nog inser ändå, men kan-
ske af hela artikelns förbiseende (ty Aftonposten går
på Aftonbladet i två artiklar) annars kunde komma
att lemna onäpst, att Aftonposten försöker så godt
den kan att sätta folkets och folkviljans rättigheter
i misskredit, derföre att Fransoserne, såsom han tyc-
ker, dummat sig i presidentvalet. Den som är en
vän af friheten tycker lika med mig, att ett folk
måtte få hafva rätt, om det så vill, att äfven någon
gång begå en dumhet på frihetens räkning cmot
hundrade som skett och ske genom despotismen,
allenastyrandet, kamarillintriger, adjutantsfjesk, hög-
bördsanspråk, slägthögfärd eller narrhögfärd i all-
mänhet, rikedomsanspråk; eller af servilism, kryperi,.
gråhet, politisk förskräckelse eller andra-svagheter,
hvilka alla äro benägna att kasta det stackars fol-
kets sak öfver bord, medan detta endast har princi-
perna samt rätt och sanning till sitt försvar. Det
måste väl, jag upprepar. det, kunna vara folket til-
låtet att också någon gång begå en dumhet utan att
man derföre genast bör vara färdig att uppoffra dess
vilja eller resonera bort den. Om sjelfherrskare skulle
blifvit afsatta för hvarje icke liten utan kolossal bock,
misstag, blunder, ja! brott, som de begått, och för
hvilket deras folk fått plikta — märk den gamla
dyrbara sanningen: quidquid delirant reges, ple-
ctunlur Achivi — så vore historien blott en förteck-
ning öfver ständiga omramlanden på thronerna.
Väl vore derföre om Aftonpostens stora gråkappa
eller gråpappa kunde få en allvarsam påskrift för
lördagsutflygten. Gammal prenumerant
EEE
AFTONPOSTEN OCH REPRESENTATIONS-
FRÅGAN.
Aftonposten gör oss som oftast den tjensten,
att genom sin polemik mot Aftonbladet i re-
Dresentationsfråsan ooifva en anledriins att