man för sdde ett .af åtskilligs emhetsmän i Sigtuna uthäfdigå lt sibiyg deröfyer; att hans uppförande i Sigtuha varit i allo hedrande och berömligt, och Olsson afstod från att bevisa sina beskyllningars sanningsenlighet, samt återtog desamma. Sedan ett vittne blifvit afhördt, hvilket intygade att Olsson visat sig biträda Lindholm, då han utförde -åen åtalade förbrytelsen, och Olsson medgifvit vittnesmålets riktighet, afkunnade domstolen utslag. Detta lydde att Lindholm, som gripit konungens befallningshafvande i embetet och sjelf tillpan: tat sig åtskilliga effekter, skulle Böta 6 rdr 32 sk, bko, eller i brist af böter undergå 44 dagars fängelse vid vatten och bröd, samt att Olsson, för samma brott och för det han inför embetsmyndighet smädat och förnärmat polisuppsyningsmannen Eckerman, skulle böta tillsammans 43: 46; men som han redan förut varit fälld till böter af. 6: 39 för sjelfpantning, så skall han i ena bot, i fall tillgång till böterna fattas, undergå 3 veckors fängelse och 7 dagars fängelse vid vatten och bröd. Gj De båda spelarne syntes mycket förnöjda öfver sakens utgång, och Olsson yttrade vid bortgåendet från domstolen: det skall någon bonde få släppa till. — Anmälan gjordes i går i poliskammaren, att mordbrand blifvit anlagd i huset JM 61 Stadsträdgårdsgatån vid Hammarby tull, tillhörigt fabrikör Hollner. Uti en vedbod fanns nemligen någon af den huggna veden förbränd. Några upplysningar om huru elden blifvit anlagd hafva ännu ej kunnat inhemtas. — I förrgår vid middagstiden var elden nära att utbryta i huset M 4 Skottgränden uti vinden, men släcktes genom skyndsamt tillkommen hjelp. NET — Gefle. Under isning i än utanför stadsträdgården i anledning deraf, att isen stockat sig och vattnet deraf började öfversvämma trädgården, drunknade förl. Trettondedag garfveriarbetaren Sandin. Trädgårdsdrängen Grundstedt, som äfven bief neddragen i ån af Sandin, följde med strömmen ett långt stycke, men lyckades att komma upp med lifvet, efter erhållen hjelp af verkmästaren vid hr Tellboms garfveri, hr Matton. — Ifrån Upsala berättas följande: En rymning från härvarande slottshäkte har väckt mycken förvåning och uppseende. Den beryktade numera lifdömde Dios Per Andersson från Mora socken i Dalarna, allmänt kallad Dalpelle, som alltsedan han med knif sårade vaktdrängen Widlund som derefter afled,. i häktet burit en stark s. k. jernklädning, bestående af sammannitade grofva jernringar om hals och midja samt fötter och händer, förenade dels med grofva kedjör, dels med oböjliga raka jernstycken, som alldeles hindrade honom att sammanföra händerna, hade oaktadt dessa starka bojor, lyckats icke blott sönderfila jernklädningen, utan äfven gallret för det ungefär 4 alnar öfver marken liggande arrestfönstret, hvarigenom han den 6 dennes omkring kl. 4 på morgonen flydde först ned på fånggården och derifrån medelst en, i arresten af sönderskurna sängkläder förfärdigad repstege öfver det gården omgifvande minst 6 alnar höga staketet, hvarefter han var på fri fot. Dios Per hade en längre tid varit sängliggande vid visitationerna i fängelset, uppen-barligen blott för att undandraga sin sönderfilade jernklädning någon synnerlig uppmärksamhet. Hvarken fängläkaren doktor Schultz, eller fångvaktmästaren, Lundgren upptäckte den fingerade sjukdomens karakter, hvilket just icke vittnar fördelaktigt om deras skarpsinne. På Dios Per Anderssons begäran, hade han ock till sällskap sedan någon tid haft en annan fånge, som jemte honom nu försökte, men cj lyckades rymma. Denne har varit Per Andersson behjelplig. Medelst af jernbleck Tförfärdigade sågar och andra verktyg, som jemte bojorna äterfunnos i fångrummet, -hafva de på flera ställen afsågat de grofva jernringarna, så att fängslet kunde afstrykas, samt äfven fönstergallret. I fönsternisehen hafva de derjemte borttagit några stenar, så att öppningen blifvit tillräcklig för att komma ut. Och allt detta har försiggått utan att bevakningen märkt något oråd, Hvilket ådagalägger lika stor fintlighet å fångarnes sida, som oförsvarlig vårdslöshet å bevakningens, helst fångrummet ligger vägg i vägg med vaktrummet. Man kan med skäl harmas öfver en sådan liknöjdhet, som kunnat blottställa mången både för mord och brand. Till all lycka afiopp saken nu utan vådligare följder. Ty samma dag på aftonen inkom Dios Per hos en bondhustru i en enstaka gård nära Dalkarlsbo gästgifvaregård, som misstänkte honom för att vara en landstrykare, men icke en sål farlig person, som denne verkligen är. Emedlertid tillkallade hon tvenne raska bonddrängar, som genast infunnv sig, grepo den misstänkte och förde honom till närmaste by, der en större folksamling var på juldans, och af hvilken en bonde igenkände honom våra Dios Per Andersson, om hvilkens rymning de, oaktadt utfärdade kungörelser, ännu ingen kunskap bade. Under vägen dit hade Dios Per uppdragit en afbruten lia och dermed anfallit sina bevakare, af hvilka den ena fick blott en mindre blessyr derföre att kläderna skyddade honom. Med ett kraftigt tag afväpnades dock genast brottslingen, som utan att kunna begå andra våldsamheter, af kronolänsman Agrell infördes till härvarande slottshäkte dagen derpå, och sitter nu, såsom vi och allmänheten hoppas, något säkrare inom lås och bom,. -Fångvaktmästaren Lundgren har nu vikarie, men doktor Schultz, som bort taga närmare notis om fångens verkliga sjukdom, tjenstigör som förut. — De begge bonddränarna hafva erhållit en belöning af 30 rdr bko, yaraf hustrun, som först angaf brottslingen, äfven nes gjort sig förtjent.; RR rr——— — I ,Umeåbladet göres följande skildring af förhållanden i Lappmarken: Såsom ett litet bidrag till teckningarne om Lapparnes lefnadssätt och vanor, kunna vi icke underåta att lemna ett förnyadt exempel derpå, att Lapparne i allmänhet synas egna sina barn mindre omvårdnad än kreaturen, som de hvardagligen handhafva. Således hade en Lappman med sin hustru vid ett tillfälle förliden höst utvandrat till sina renar och utan minsta tillsyn, och äfven utan mat, i tältet qvarlemnat ett barn vid circa 7 eller 8 års ilder. Återkomna till tältet, hvarifrån föräldrarne änge nog uteblifvit, saknades barnet, som för alltid försvunnit, och oaktadt alla forskningar har någon underrättelse derom hittills ej kunnat erhåHas. Vid Lapparnes tåg från fjellen denna höst hafva de i vilda ödemarken påträffat ett barnhufvud, men öfrige fill ett menniskoskelett hörande delar saknades. Troligtvis är detpåträffade hufvudet en efterlemning af barnet, som sannolikt utgått från det ödsiga tältet, för att i nejdeniuppsöka föräldrarne, och dax vandringan antingan cd färirrat cigg I ÄdemarSy Nr mm fr må