brottsliga i deras förehafvande samt uppmanade dem
att dermed upphöra och åtskiljas; äfvensom H. M:t
på framställning af några bland folket behagade,
med vilkor att hoparne genast skingrade sig, bifalal.
begäran att de personer, som förut för delaktighet i
oroligheterne blifvit häktade, skulle lösgifvas. I stäl-
let för att med tacksamhet för denna mildhet åt-
lyda den nådiga befallningen, företogo sig hopar att!
med våld intränga uti rådhushäktet, för att al miss-
troende till dem, som skulle verkställa nyssberörda
nådiga befallning, sjelfve egenmäktigt tillse deras
utförande, samt begäfvo sig derefter sammanskoc-
kade till norrmalm, der, under fortfarande trots mot
myndigheterne, stenkastning företogs såväl emot det
s. k. Castenhoffshuset, hvars portar hopen, för att i
nyss antydda afsigt intränga, äfven sökle att inslå,
och den till nämnde byggnads beskyddande beor-
drade militär, som emot flere hus, de der bebod-
des eller egdes af personer, hvilka, såsom represen-
tanter eller i anseende till sin samhällsställning ådra-;
git sig uppmärksamhet; äfvensom lika beskaffadt
våld, förmodligen för tillfredsställande af enskildt
hat utöfvades emot diversehandlanden Lejas, polis-
gevaldigern Jäderins och fabrikören Sjöbergs bostär-:
Genom myndigheternas och militärens före-
der.
nade bemödanden blef likväl lugnet i staden, sedan
natten längre framlidit, återstäldt.
Redan på f. m. följande söndag den 49 Mars bör-
jade folkhopar att skocka sig tillsammans i Stor-
kyrkobrinken och der föröfva sådant oljud, att den
pågående högmässogudstjensten i storkyrkan måste;
afbrytas. Omkring kl. 3 på e. m. satte sig en del
af massan i rörelse mot Norrmalm och tågade, un-
der hurrande och till oordning manande rop, först
till Stora Badstugatan, der uti viktualiehandlanden
Öbergs hus, hvarest gevaldigern Jederin har sin bo-
stad, fönstren utslogos, och sedermera öfver Hötor-;
get utför Drottninggatan, hvarest uti konditorn Da-!
vidsons butik och på flere ställen fönster krossades
samt i nämnde butik plundring verkställdes å hvadj
som kunde åtkommas. Vid återtåget öfver Helge-
andsholmen och då denna hop förmodligen var i
begrepp att återförena sig med den i brinken qvar-
stående massan, blef nämnde hop likväl af polishe-
tjeningen skingrad; dervid åtskillige af orostiftarne
tillfångatogos. Emellertid hade öfverståthållareembe-
tet utfärdat en kungörelse med uppmaning till lug-
nets återställande och varning för följderna af ett
motsatt förfarande; hvilken kungörelse omkring kl.
5 e. m. dels på flera ställen offentligen upplästes,
dels i talrika exemplar anslogs och utspriddes. Detta
oaktadt fortforo i Brinken våldsamheterne af den
der till stor myckenhet samlade folkmassan. Auk-
toriteternas flere gånger upprepade tillsägelser och!
varningar äfvensom uppläsandet af omförmälte kun-
görelse bemöttes endast med hån och trotsande oljud;
och då kommendanten hr öfversten Devel, för att
med sina ord söka lugna orostiftarne, begifvit sig
in ibland dem, blef hr öfversten af en kastad sten
sårad, och å hans häst afslogos benen. Då anfallet
härefter medelst täta stenkastningar riktades mot
den öfverst i brinken posterade truppstyrka, deraf
många svårt sårades, hvarjemte skott, af hvilka ät-
minstone två träffade, mot trupperne lossades, gjor-
des försök att medelst en kavallerichoqne skingra de
upproriske, men sådant misslyckades, enär -de ka-
stade sig undan i de närbelägna trånga gränderne,
för att genast derefter återkomma och med förökad
vitdhet förnya anfallet. Vid sådant förhållande åter-
stod för återställande af den djupt kränkta samhälls-
ordningen och den enskilda säkerheten intet annat
medel än att använda strängare åtgärder. I sådant
afseende befalldes detachementer af kongl. andra lif-
gardet att nedmarschera och först med fåld bajonett
söka skingra våldsverkarne samt, om sådant äfven
misslyckades, gifva eld. Till följd häraf aflossades
några salvor skarpa skott, dock icke förr än ytter-
ligare varningar af truppafdelningarnes befälhafvare
blifvit gifne, och under fortsatt samt ytterst häftig
stenkastning från folkmassan. Dessa åtgärder, till
följd hvaraf flere sårades och stupade, verkade om-
sider derhän, att lugnet i denna mest hotade del af
staden småningom återställdes. I andra trakter af
staden föreföllo väl äfven sedermera oordningar, ut-
öfrade af sammarnirotade folkhopar, men de skingra-
des med mindre svårighet af detacherade truppaf-.
delningar, och svårare våld afböjdes genom täta och!
starka patrulleringar. Påföljande dagen egde äfven
mindre oordningar och våldsamheter rum ; dock blef ;
lugnet icke vidare i betydligare mån stördt.
Sådant är i korthet förloppet af de tilldragelser,
som utgjort föremål för kämnersrättens ransakning.
Beträffande åter beskaffenheten af den brottslighet,
hvartill daltagarne i dessa må anses hafva gjort sig
skyldige, så ehuru de egentligen ännu icke upp-
täckte anstiftarne deraf med skäl kunna misstänkas:
att hafva åsyftat våldsam omstörtning af någon utafl
de grunder, hvarå vår samhällsbyggnad hvilar, eller,
såsom lagen käller dötta brott, stämplat mot konun-.
gen och riket, anser jag likväl sådane omständighe-
ter icke hafva i detta mål förekommit, att någon af
de nu tilltalade kunna derför angifvas. Väl kunde
med skäl ifrågasättas huruvida icke det yttrande,
som tilltalade förre guldsmeden Lenholm, enligt hvad
polisundersökningen gifver vid handen, efter det oro-
ligheterne egt rum, fällt till slottsgevaldigern Björk-
lund, hos Lenholm antyder ett sådant syftemål som
det nyss omförmälde; men då kongl. Svea hofrätten,
som i ty fall egt att Lenholm omedelbart döma, fun-
nit berörde yttrande innefatta lasteligt tal å Kongl.
Maj:ts person, samt Kongl. Maj:t i nåder befallt att
åtalet för berörde yttrande, så vidt det kunde an-
sos innebära sådant tal, borde förfalla, har jag icke
varit befogad att ange Lenholm för stämplingar mot
Konungen och riket, eller om merberörde yttrande
påkalla undersökning. Deremot anser jag det vara
uppenbart, då ifrågavarande tilldragelser bestå deruti
att män, på utfärdade olofliga kallelser, samlat sig
tillhopa och såväl genom störande afallmän ordning
och enskild frid, som genom uppenbar olydnad och
öppet motstånd, satt sig upp emot Konungens och
Hans befallningshafvandes bud, och då alla de i oord-
ningarne deltagande måste anses hafva varit i sam-l:
ma vilja och gerning, att dessa oordningar äro att
Nänföra till sådant brott, som i 6 Kap. M. B. om-
förmäles, eller myteri och uppror; hvadan jag ockl:
för nämnde brott och delaktighet deruti tilltalar dem,
som om deltagande uti de den 48, 49 och 20 sistl.
Mars här i staden timade oroligheter kunna blifva
förvunne.
Sedan jag sålunda redogjort för förloppet af de
åtalade uppträdena och den synpunkt, hvarifrån jag
anser dem böra bedömas, har jag att i den ordning
som beskaffenheten utaf hvar och en tilltalads an-
gifna delaktighet samt händelsernas tidsföljd föran-
leda, yttra mig öfver de serskilda i målet tilltalade
personerne; hvarförinnan jag likväl får förklara, hvad
angår handelsbokhållaren Fredrik Engström och sten-
tryckaren Peter Magnus Andersson, vid polisunder-
sökningen angifna att hafva medelst penningeutdel-
ningar sökt uppvigla folket. äfvensom gipsarbetaren
Anders Gustaf Andersson, arbetskarlen Carl Petter
Rydberg , betjenten Bredell, skomakarlärlingarne
Lars Petter Lindberg och Carl Brandt, bokbin-
dargesällen Eric Boström, skomakargesällen Axel
Nordberg, tobaksbindarlärlingen Carl Gustaf An-
dersson, boktryckerilärlingen Ludvig Magnusson,
timmermannen Johan Eric Nylen, gossen Johan
Petrus Lindqvist, hofslagaregesällen Johan Jans-
son, snickarelärlingarne Conrad Rolmark och Fre-
ml Defa smulh 2. i. anmanacällorna Mannue Clim