man för sdde ett .af åtskilligs emhetsmän i Sigtuna
uthäfdigå lt sibiyg deröfyer; att hans uppförande i
Sigtuha varit i allo hedrande och berömligt, och
Olsson afstod från att bevisa sina beskyllningars
sanningsenlighet, samt återtog desamma.
Sedan ett vittne blifvit afhördt, hvilket intygade
att Olsson visat sig biträda Lindholm, då han ut-
förde -åen åtalade förbrytelsen, och Olsson medgif-
vit vittnesmålets riktighet, afkunnade domstolen ut-
slag. Detta lydde att Lindholm, som gripit konun-
gens befallningshafvande i embetet och sjelf tillpan:
tat sig åtskilliga effekter, skulle Böta 6 rdr 32 sk,
bko, eller i brist af böter undergå 44 dagars fän-
gelse vid vatten och bröd, samt att Olsson, för sam-
ma brott och för det han inför embetsmyndighet
smädat och förnärmat polisuppsyningsmannen Ec-
kerman, skulle böta tillsammans 43: 46; men som
han redan förut varit fälld till böter af. 6: 39 för
sjelfpantning, så skall han i ena bot, i fall tillgång
till böterna fattas, undergå 3 veckors fängelse och 7
dagars fängelse vid vatten och bröd. Gj
De båda spelarne syntes mycket förnöjda öfver sa-
kens utgång, och Olsson yttrade vid bortgåendet från
domstolen: det skall någon bonde få släppa till.
— Anmälan gjordes i går i poliskammaren, att
mordbrand blifvit anlagd i huset JM 61 Stadsträd-
gårdsgatån vid Hammarby tull, tillhörigt fabrikör
Hollner. Uti en vedbod fanns nemligen någon af
den huggna veden förbränd. Några upplysningar
om huru elden blifvit anlagd hafva ännu ej kun-
nat inhemtas.
— I förrgår vid middagstiden var elden nära att
utbryta i huset M 4 Skottgränden uti vinden, men
släcktes genom skyndsamt tillkommen hjelp.
NET
— Gefle. Under isning i än utanför stadsträd-
gården i anledning deraf, att isen stockat sig och
vattnet deraf började öfversvämma trädgården, drunk-
nade förl. Trettondedag garfveriarbetaren Sandin.
Trädgårdsdrängen Grundstedt, som äfven bief ned-
dragen i ån af Sandin, följde med strömmen ett
långt stycke, men lyckades att komma upp med lif-
vet, efter erhållen hjelp af verkmästaren vid hr Tell-
boms garfveri, hr Matton.
— Ifrån Upsala berättas följande:
En rymning från härvarande slottshäkte har väckt
mycken förvåning och uppseende. Den beryktade
numera lifdömde Dios Per Andersson från Mora
socken i Dalarna, allmänt kallad Dalpelle, som allt-
sedan han med knif sårade vaktdrängen Widlund
som derefter afled,. i häktet burit en stark s. k.
jernklädning, bestående af sammannitade grofva jern-
ringar om hals och midja samt fötter och händer, före-
nade dels med grofva kedjör, dels med oböjliga raka
jernstycken, som alldeles hindrade honom att samman-
föra händerna, hade oaktadt dessa starka bojor, lyckats
icke blott sönderfila jernklädningen, utan äfven gallret
för det ungefär 4 alnar öfver marken liggande ar-
restfönstret, hvarigenom han den 6 dennes omkring
kl. 4 på morgonen flydde först ned på fånggården
och derifrån medelst en, i arresten af sönderskurna
sängkläder förfärdigad repstege öfver det gården om-
gifvande minst 6 alnar höga staketet, hvarefter han
var på fri fot. Dios Per hade en längre tid varit
sängliggande vid visitationerna i fängelset, uppen-
-barligen blott för att undandraga sin sönderfilade
jernklädning någon synnerlig uppmärksamhet. Hvar-
ken fängläkaren doktor Schultz, eller fångvaktmä-
staren, Lundgren upptäckte den fingerade sjukdomens
karakter, hvilket just icke vittnar fördelaktigt om
deras skarpsinne. På Dios Per Anderssons begäran,
hade han ock till sällskap sedan någon tid haft en
annan fånge, som jemte honom nu försökte, men cj
lyckades rymma. Denne har varit Per Andersson
behjelplig. Medelst af jernbleck Tförfärdigade sågar
och andra verktyg, som jemte bojorna äterfunnos i
fångrummet, -hafva de på flera ställen afsågat de
grofva jernringarna, så att fängslet kunde afstrykas,
samt äfven fönstergallret. I fönsternisehen hafva
de derjemte borttagit några stenar, så att öppnin-
gen blifvit tillräcklig för att komma ut. Och allt
detta har försiggått utan att bevakningen märkt
något oråd, Hvilket ådagalägger lika stor fintlighet å
fångarnes sida, som oförsvarlig vårdslöshet å bevak-
ningens, helst fångrummet ligger vägg i vägg med
vaktrummet. Man kan med skäl harmas öfver en
sådan liknöjdhet, som kunnat blottställa mången både
för mord och brand. Till all lycka afiopp saken nu
utan vådligare följder. Ty samma dag på aftonen
inkom Dios Per hos en bondhustru i en enstaka gård
nära Dalkarlsbo gästgifvaregård, som misstänkte ho-
nom för att vara en landstrykare, men icke en sål
farlig person, som denne verkligen är. Emedlertid
tillkallade hon tvenne raska bonddrängar, som genast
infunnv sig, grepo den misstänkte och förde honom
till närmaste by, der en större folksamling var på
juldans, och af hvilken en bonde igenkände honom
våra Dios Per Andersson, om hvilkens rymning de,
oaktadt utfärdade kungörelser, ännu ingen kunskap
bade. Under vägen dit hade Dios Per uppdragit en
afbruten lia och dermed anfallit sina bevakare, af
hvilka den ena fick blott en mindre blessyr derföre
att kläderna skyddade honom. Med ett kraftigt tag af-
väpnades dock genast brottslingen, som utan att kunna
begå andra våldsamheter, af kronolänsman Agrell in-
fördes till härvarande slottshäkte dagen derpå, och
sitter nu, såsom vi och allmänheten hoppas, något
säkrare inom lås och bom,. -Fångvaktmästaren
Lundgren har nu vikarie, men doktor Schultz, som
bort taga närmare notis om fångens verkliga sjuk-
dom, tjenstigör som förut. — De begge bonddrän-
arna hafva erhållit en belöning af 30 rdr bko,
yaraf hustrun, som först angaf brottslingen, äfven
nes gjort sig förtjent.;
RR rr———
— I ,Umeåbladet göres följande skildring
af förhållanden i Lappmarken:
Såsom ett litet bidrag till teckningarne om Lap-
parnes lefnadssätt och vanor, kunna vi icke under-
åta att lemna ett förnyadt exempel derpå, att Lap-
parne i allmänhet synas egna sina barn mindre om-
vårdnad än kreaturen, som de hvardagligen hand-
hafva. Således hade en Lappman med sin hustru
vid ett tillfälle förliden höst utvandrat till sina re-
nar och utan minsta tillsyn, och äfven utan mat, i
tältet qvarlemnat ett barn vid circa 7 eller 8 års
ilder. Återkomna till tältet, hvarifrån föräldrarne
änge nog uteblifvit, saknades barnet, som för alltid
försvunnit, och oaktadt alla forskningar har någon
underrättelse derom hittills ej kunnat erhåHas. Vid
Lapparnes tåg från fjellen denna höst hafva de i
vilda ödemarken påträffat ett barnhufvud, men öf-
rige fill ett menniskoskelett hörande delar saknades.
Troligtvis är detpåträffade hufvudet en efterlem-
ning af barnet, som sannolikt utgått från det öds-
iga tältet, för att i nejdeniuppsöka föräldrarne, och
dax vandringan antingan cd färirrat cigg I Ädemar-
Sy
Nr mm fr må
