skildes säkerhet störande uppträden deltaga. Sedan aktor härefter mot Schortz åberopat, hvad flere vittnen emot honom anfört, hurusom Schortz uppmanat folkhopen att slå ihjäl polisbetjeningen; att han anfört en upprorisk hop; att han med en fönsterlucka sökt inslå porten till det hus presidenten von Hartmansdorff bebodde, m. m., påstår aktor, på grund: häraf, att Schortz, som icke kunnat öfvertygas om den mot honom jemväl gjorda angifvelsen, latt hafva dragit knif och dermed sårat annan, och icke är med mera än half bevisning förvunnen att bafva lördagsaftonen med pockande ton påfordrat Ifångarnes lösgifvande och derefter i spetsen för en fredsstörande hop tågat till Castenhoff och i der förefallne våldsamheter deltagit, eller, enligt ett annat I vittnesmål, påföljde söndagseft.m. å Riddarhustorget upphäft åtskillige anstötliga rop, ansåg aktor, för Ihvad honom till last ligger, böra jemlikt.5 kap. 2 , 1418 kap. I S och 61 kap. 2SM. B. dömas att strafIfas med 40 par spö; hvarförutan aktor på grund af kongl. brefvet den 4 Febr. och den 3 Juni 4766 hemstälde, att Schortz, såsom en för allmänna säIkerheten vådlig person och nu med itererad vanart, Thär i staden föröfvad, beträdd, måtte tillika varda dömd att försändas till korrektionsinrättning, att der li 8 år till arbete hållas. -I anledning af hvad emot plåtslagarelärlingen Aulgust Kleberg bevisligen förekommit, att i Kolmätaregränden skriat och fällt anstötliga utlåtelser, och sålunda till oordningarna bidragit, hemställde aktor, att Kleberg i anledning af 6 kap. 2 och 61 kap. S M. B. måtte dömas att straffas med 8 dagars fängelse vid vatten och bröd. Som skomakaremästaren Johan Långberg, på lgrund af åtskillige mot honom afgifna vittnesberätItelser, är förvunnen att hafva lördagsaftonen, då de häktade skulle ur rådhushäktet lösgifvas, i stället för att såsom af en borgare och till mogen ålder kommen person varit att förvänta, sökt att understödja myndigheternas bemödande till lugnets återställande, deremot, genom klandrande uttryck och antydan att fångarne blifvit misshandlade, underhållit oron i sinnena; Yrkar jag att Långberg, till näpst för detta kittsliga och obetänksamma förfarände, måtte, enligt här ofvan åberopade lagrum, dömas att straffas med 8 dagars fängelse vid vatten och bröd. Emot skräddarelärlingen Mellberg, som under de oroliga uppträdena befunnits innebhbafva en s. k. gevärsgaffel, som under oväsendet lördagsaftonen vid vakten utanför rådhuset blifvit afbruten, så och då Mellberg icke är öfverbevisad att sjelf hafva afbrutit nämnde gevärsgaffel, och aktor i följd deraf icke heller kunde anse honom såsom innehafvare af stulet gods, ansåg aktor sig i denna del icke mot honom kunna föra talan. Men emedan Mellberg genom 3:ne vittnens edeliga utsagor blifvit beträdd Imed att hafva vid nämnde tillfälle bullrat och fört oljud, och derigenom till oordningar bidragit, ansåg laktor, på grundaf nyss åberopade lagrum, Mellberg böra dömas att derför undergå 8 dagars fängelse vid I vatten och bröd. Emot vagnmakarlärlingen Carl Anders Nilsson, Isom är vorden angifven att hafvå deltagit uti den lemot diversehandlanden Lejas hus föröfvade stenkastning, hvartill Nilsson nekat, ansåg aktor, sedan lupplyst blifvit, att Nilsson, då berörde våld egde lrum, ännu var öfvermaga, sig icke kunna föra talan. Glasmästaren Albert Boberg och hans lärling lAxel Gustaf Sandberg äro angifne att lördagsaftoInen hafva sällat sig till de på Norrmalm kringstryIkande upproriska folkhoparne och uti de af dem lutöfvade våldsamheter verksamt deltagit. — Aktor låberopade nu dels Bobergs och Sandbergs inför ÖfTverståthållare-embetet gjorda egna medgifvanden, samt dels några emot dem hörda vittnens berättellser, hurusom de på åtskilliga ställen deltagit i stenkastning emot fönsterrutor m. m.; och fastän BoIberg och Sandberg inför Kämnersrätten återtagit de Jaf dem sjelfve förut gjorda medgifvanden, men BoIberg och Sandberg likväl vid Kämnersrätten medgifvit att de deltagit uti de ofyvannämnde folkhoparnes ströftåg, samt Boherg dessutom, att han utanför Castenhoff till försvar emot militären upptagit en sten, den han sedermera kastat emot Castenhoffsporten; ansåg aktor, i följd häraf, Boberg och SandIberg hafva på ett betänkligt sätt deltagit i störandet af det allmänna Jugnet, Boberg dock i svårare grad än Sandberg; i anledning hvaraf aktor, med stöd af ofvan åberopade lagrum, yrkade att Boberg och Sandberg måtte dömas att hållas i fängelse vid vatten och bröd: Boberg i 24, och Sandberg i 20 dagar. Som snickaregesällen Frans Igelström emot sitt nekande icke blifvit förvunnen att på annat sätt tägit del i oroligheterna, än att han deltagit i oväsendet utanför Rådhushäktet och på ett brottsligt och anstötligt sätt sig der. uppfört, yrkade aktor, att han måtte undergå 8 dagars fängelse vid vatten och bröd. Mot skräddaregesällen Gustaf Öbergsson är vordet angifvet, att han skulle hafva varit delaktig uti flera af de våldsamma uppträden, som under ofvannämnde dagar egde rum; men som derom blott half bevisning blifvit åstadkommen, inskränkte aktor sitt lyrkande angående Öbergsson till en hemställan, att Imed tillämpning af kongl. andra lifgardets krigsrätts lutslag, hvarigenom: han blifvit pröfvad skyldig till lansvar för vakts öfverfallande, Öbergsson måtte döImas att undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröd. Då måilaregesällen Carl Ljungströmer icke kunnat förneka, att han åtföljt den ordningsstörande hop, som lördagsaftonen med stenar krossat fönsterna li den af generalen m. m. Lorichs bebodda våning, isamt tvenne vittnen berättat, det ena att Ljungströmer gått i spetsen för omförmälde folkhop, och det andra att Ljungströmer förut under aftonen ådagalagt ett oroligt sinne; ansåg aktor Ljungströmer Ivara förvunnen att hafva varit med den fredstörande -Ihopen åtminstone i samma vilja och gerning, och Isåledes skyldig att för den utförda våldsgerningen ansvara; hvadan aktor å Ljungströmer yrkade bestraffning af 20 dagars fängelse vid vatten och bröd. Som angående färgerilärlingen Otto Wilhelm Graffmans deltagande i oroligheterna fullständig bevisning icke kunnat förebringas, ansåg aktor sig icke kunna påyrka Graffmans fällande åt saken. Mot snickaregesällen Södergren hade förekomI mit, att han om lördagen anfört den hop, som verk-Iställt väldet emot ministerhotellet vid Blasiiholmen; men som de flere personer, genom hvilka aktor trott sig kunna öfverbevisa Södergren, innan ransakninIgen vid Kämnersrätten anhängiggjordes, affiyttat till Ten aflägsen landsort och derför icke kunnat i målet höras, ansåg aktor sig icke för närvarande befogad latt ansvarspåstäende emot Södergren framställa. Då emot boktryckerikonstförvandten Högberg och Itygstatsartilleristen Carl LIjungström icke någon Ibevisning om deras delaktighet i de timade oordningarne förebringats, ansåg aktor dem böra från ansvar frikännas. Då af de personer, hvilka kunnat vitsorda angifI velsen emot ynglingen Öfverström om delaktighet juti det emot gevaldigern Jäderins bostad timade våld, den ena icke är vittnesgild, och den andra icke, oaktadt sorgfälligt eftersökande, kunnat anträffas, föranläts aktor att mot Öfverström, som sin I brottslighet förnekat, nedlägga sin talan. larm Anna LL 0 PERSEEISRE a