lighet icke kunnat förebringas; samt de tillfredsstäl-
lande redogjort för sin vistelseort och förehafvande
ifrågavarande natt, finner jag mig icke kunna ifrå-
gasätta deras oskuld, och således ej heller någon ta-
lan emot dem föra.
Vidkommande deremot förre allmänna arbetsfån-
gen Christoffer Kahnberg, anklagad att hafva dels
tidigt på eftermiddagen den 48 Mars å Kongl. ope-
rahuset, utanför en i den s. k. hästtrappan belägen
krog uppsatt en af honom författad proklamation,
innefattande uppmaning till arbetsklassen attsammå
eftermiddag samlas på Brunkebergstorg, dels ock på-
följande måndagsafton i hörnet af Malmskilnadsga-
tan och Johannis plan nedrifvit öfverståthållareem-
betets till ordningens återställande utfärdade kungö-
relse, så hafva de i afseende härå hörde vittnen in-
tygat, hustru -Christina Ahrman, att Kahnberg be-
rörde eftermiddag inkommit på vittnets krog samt
begärt att få låna bläck och penna, dervid han be-
gifvit sig in uti ett inre rum, derifrån han, efter
några minuters uppehåll, åter utkommit samt då
under armen haft ett hoprulladt gult papper; och
att Kahnberg påföljde dag fästat vittnets uppmärk-
samhet derå att en, som han kallat det, gul affisch
varit uppslagen på operahuset, och genom hvilken
medborgare och medborgarinnor blifvit uppmanade
att samlas på aftonen; — pigan Eva Charlotta
Grip, att vittnet nämnde eftermiddag bemärkt hu-
rusom Kahnberg å hörnet af operahuset uppsatt ett
gult papper, hvarföre vittnet, som tjenade på krogen
i hästtrappan, begifvit sig dit in och om händelsen
underrättat några der närvarande vaktmästare, hvilka
utgått för att undersöka papperets beskaffenhet, der-
vid det befunnits innehålla uppmaning till folksam-
ling, och att Kahnberg, som emedlertid på krogen
ingått, på tillfrågan om han uppslagit proklamatio-
nen, sådant förnekat, under yttrande likväl, att det
vore bra gjordt; — vaktmästarne Samuelsson, Ro-l4
sengren och Johansson, sammanstämmande, att, då lt
vittnena kl. emellan 3 och 4 merberörde eftermid:s
dag uppehållit sig å krogen i hästtrappan, en å stäl-le
s
f
te RR
TN Im Sam Hm mm Am Em 2 rn ma tv ed an mm pc Ar På tet Fr fm
let tjenande piga inkommit och omtalat att en per-
son, som troligen straxt derefter skulle å krogen in-
komma, å hörnet af operahuset änslagit en prokla-
mation; att sedan Kahnberg på krogen inkommit, lt
vittnena begifvit sig ut och då funnit nu ifrågava-l!t
rande proklamation å det angifna stället fastsatt;l!
och att Kahnberg, som derefter utkommit och der-lf
vid haft flera papper under armen, på tillfrågan för-1
nekat att han ditsatt proklamationen, men tillikals
fällt det af pigan Grip omvittnade yttrandet; —Is
br kamereraren Johan Möller och guldsmeden Gu-io
staf Folcker, att vittnena kl. 4—3 måndagsefter-!
middagen den 20 Mass förmärkt hurusom Kahn-lr
berg nedrifvit en vid Malmskilnadsgatan uppsatt, aflr
öfverståthållareembetet utfärdad, kungörelse, i anled-d
ning af de timade oroligheterna, samt derefter tagitlo
till flykten, men blifvit af vittnena fasttagen och
häktad; hvarjemte guldsmeden Folcker tillagt att
Kahnberg, innan han nedref kungörelsen, läst den-
samma, och att han efter slutad läsning utropat:
pshvad är det här för dumheter.
Kahnberg har väl sökt jäfva dessa begge sistnämn-
da vittnen på den grund, att de skulle vara hans
angifvare; men då vittnena icke vidtagit annan åt-
gärd än att häkta och med anmälan om orsaken
dertill åt polisbetjeningen öfverlemna Kahnberg, som
blifvit å bar gerning gripen, hvarefter polisuppsy-
ningsmannen Haglund verkställt angifvelsen hos öf-
verståthållareembetet, anser jag denna anmärkning
icke förtjena afseende.
Sedan aktor vidare åberopat Kahnbergs eget med-
gifvande, att han författat och uppsatt proklamatio-
nen, emedan han, som kommit att tänka på arbets-
klassens betryckta ställning, velat derigenom föran-
stalta en sammankomst med arbetarne, för att få
tillfälle att gifva dem råd till förbättrande af deras
belägenhet; att Kahnberg, som är en särdeles van-
frejdad person och således ett tjenligt verktyg för
illasinnade ränksmidare, -obestridligt genom nyss-l.
nämnda proklamations författande och uppsättandeli
haft för afsigt att genom ett olofligt åstadkommande !
af folksamlingar störa samhällets lugn; att Kahn-li
berg redan fredagen den 47 Mars, enligt hvad vitt-li
net trädgårdsmästaren Behne intygat, omtalat attj
proklamationer voro uppslagne, hvilket förutsätterls
att Kahnberg på förhand hade kännedom om hvadls
som ske skulle, äfvensom det samtal som då egt rum l1
emellan Kahnberg och Behne utvisar, att Kahnberg !
icke kunnat vara i okunnighet derom, att de för-je
väntade proklamationerne åsyftade lugnets störande; 1
att Kahnberg, då han af vittnena Samuelsson m. fl. lf
derom tillfrågades, nekat att han uppsatt proklama-
(
E
I
f
S
6
1
C
I ört cb bod cd ch
tionen på operahuset, hvaraf är tydligt att IKahn-
berg då sjelf insåg det brottsliga i sin gerning; och
slutligen att Kahnberg, derigenom att han nedrif-
vit öfverståthållareembetets kungörelse och dyme-
delst sökt omintetgöra den verkan till lugnets åter-
ställande, som deraf var att förvänta, ytterligare åda-
galagt sitt mot samhällsordningen fiendtliga sinne-
lag; ansåg aktor, på grund af hvad han sålunda an-
fört och emot Kahnberg förekommit, Kahnberg vara
lagligen förvunnen att hafva genom författandet och
utfärdandet af ifrågavarande proklamation sökt kom-
ma uppror åstad; i följd hvaraf han föranläts att ilr
stöd af 6 Kap. 4 och SS M. B., och med anled-lg
ning af Kongl. förordningen den 4 Juli 1743 motls
olofliga budkaflars kringspridande, yrka, det Kahn-lc
berg måtte varda dömd att sig sjelf till straff och lt
andra till varning mista lifvet genom halshuggning. l
Till förre guldsmeden Jacob Lenholms öfverty-
gande att hafva såväl Lördags aftonen på Brunke-
bergstorg uppeggat folkhopen, att begifva sig till det
af hr. presidenten Hartmansdorff bebodda hus, och
i Storkyrkobrinken genom ord och penningeutdel-
ningar uppmanat folket till våldsamheter, som på-
följde Söndags f. m. i nämnde brink på enahanda
sätt återupplifvat upploppet, hafva flera vittnen blif-
vit edeligen afhörde, hvilket genom sina afgifne vittnes-
mål tillräckligt bestyrkt detta Lenholms handlingssätt.
Aktor genomgår härefter de emot Lenholm afgifne
vittnenas berättelser, hvilka förut blifvit till sitt huf-
vudsakliga innehåll införda i denna tidning, och ytt-
rar, sedan han genom dessa vittnesmål ansett sig
tillräckeligen hafva styrkt Lenholms brottslighet: Mer
varande att anse såsom den der upphetsat och styrkt
menige man till olydnad mot konungen: alltså och
då Lenholm dessutom varit af starka drycker öfver-
lastad, och, med brytande af rättegångsfrid, med hugg
och slag öfverfallit såväl militärvakt, som dem, hvil-
ka rättens ärender gält, och mot domaren sig van-
vördeligen uppfört ; påstår jag, med stöd af 3 kap. 6
S; 6 kap. 4 8; 48 kap.:3 och 9 SS M. B; 44 kap.l:
7 SR. B; 6 kap. 42 kongl. krigsartiklar, samtl:
kongl. förordningen den 20 Jannuari 41779 och den
16 Nov. 1841, det Lenholm för alla dessa sina brott
måtte varda i ena bot dömd att mista lif och gods sitt.
. Vaktmästaren Jonas Larsson, mistänkt att från!
huset J4 42 Storkyrkobrinken, der Larsson är Bo-
ende, hafva kastat sten på trupperna, ansåg Aktor
genom de i saken hörda vittnena och öfriga förekom-
mande omständigheter vara bevisligen oskyldig.
Mot bokhållaren i R. S. bank, Carl Gustaf Alm-
gren har blifvit angifvet, att han skulle lördagsafto-
nen den 48 Mars i de då uti Storkyrkobrinken fö-
refallna oroligheter på det sätt deltagit, att ban till
folkhoparne hållit tal, uppmanat dem till våldsam-
heter och oljud och äfven till orostiftarne utdelat
penningar; hvaremot bankobokhållaren, under med-lt
gifvande likväl att han handlat oklokt och obetänk-1
Nar - oo oo 2 rs 424 boss, blandas nin s44? AA LR
NA mr
—— XX