lighet icke kunnat förebringas; samt de tillfredsställande redogjort för sin vistelseort och förehafvande ifrågavarande natt, finner jag mig icke kunna ifrågasätta deras oskuld, och således ej heller någon talan emot dem föra. Vidkommande deremot förre allmänna arbetsfången Christoffer Kahnberg, anklagad att hafva dels tidigt på eftermiddagen den 48 Mars å Kongl. operahuset, utanför en i den s. k. hästtrappan belägen krog uppsatt en af honom författad proklamation, innefattande uppmaning till arbetsklassen attsammå eftermiddag samlas på Brunkebergstorg, dels ock påföljande måndagsafton i hörnet af Malmskilnadsgatan och Johannis plan nedrifvit öfverståthållareembetets till ordningens återställande utfärdade kungörelse, så hafva de i afseende härå hörde vittnen intygat, hustru -Christina Ahrman, att Kahnberg berörde eftermiddag inkommit på vittnets krog samt begärt att få låna bläck och penna, dervid han begifvit sig in uti ett inre rum, derifrån han, efter några minuters uppehåll, åter utkommit samt då under armen haft ett hoprulladt gult papper; och att Kahnberg påföljde dag fästat vittnets uppmärksamhet derå att en, som han kallat det, gul affisch varit uppslagen på operahuset, och genom hvilken medborgare och medborgarinnor blifvit uppmanade att samlas på aftonen; — pigan Eva Charlotta Grip, att vittnet nämnde eftermiddag bemärkt hurusom Kahnberg å hörnet af operahuset uppsatt ett gult papper, hvarföre vittnet, som tjenade på krogen i hästtrappan, begifvit sig dit in och om händelsen underrättat några der närvarande vaktmästare, hvilka utgått för att undersöka papperets beskaffenhet, dervid det befunnits innehålla uppmaning till folksamling, och att Kahnberg, som emedlertid på krogen ingått, på tillfrågan om han uppslagit proklamationen, sådant förnekat, under yttrande likväl, att det vore bra gjordt; — vaktmästarne Samuelsson, Ro-l4 sengren och Johansson, sammanstämmande, att, då lt vittnena kl. emellan 3 och 4 merberörde eftermid:s dag uppehållit sig å krogen i hästtrappan, en å stäl-le s f te RR TN Im Sam Hm mm Am Em 2 rn ma tv ed an mm pc Ar På tet Fr fm let tjenande piga inkommit och omtalat att en person, som troligen straxt derefter skulle å krogen inkomma, å hörnet af operahuset änslagit en proklamation; att sedan Kahnberg på krogen inkommit, lt vittnena begifvit sig ut och då funnit nu ifrågava-l!t rande proklamation å det angifna stället fastsatt;l! och att Kahnberg, som derefter utkommit och der-lf vid haft flera papper under armen, på tillfrågan för-1 nekat att han ditsatt proklamationen, men tillikals fällt det af pigan Grip omvittnade yttrandet; —Is br kamereraren Johan Möller och guldsmeden Gu-io staf Folcker, att vittnena kl. 4—3 måndagsefter-! middagen den 20 Mass förmärkt hurusom Kahn-lr berg nedrifvit en vid Malmskilnadsgatan uppsatt, aflr öfverståthållareembetet utfärdad, kungörelse, i anled-d ning af de timade oroligheterna, samt derefter tagitlo till flykten, men blifvit af vittnena fasttagen och häktad; hvarjemte guldsmeden Folcker tillagt att Kahnberg, innan han nedref kungörelsen, läst densamma, och att han efter slutad läsning utropat: pshvad är det här för dumheter. Kahnberg har väl sökt jäfva dessa begge sistnämnda vittnen på den grund, att de skulle vara hans angifvare; men då vittnena icke vidtagit annan åtgärd än att häkta och med anmälan om orsaken dertill åt polisbetjeningen öfverlemna Kahnberg, som blifvit å bar gerning gripen, hvarefter polisuppsyningsmannen Haglund verkställt angifvelsen hos öfverståthållareembetet, anser jag denna anmärkning icke förtjena afseende. Sedan aktor vidare åberopat Kahnbergs eget medgifvande, att han författat och uppsatt proklamationen, emedan han, som kommit att tänka på arbetsklassens betryckta ställning, velat derigenom föranstalta en sammankomst med arbetarne, för att få tillfälle att gifva dem råd till förbättrande af deras belägenhet; att Kahnberg, som är en särdeles vanfrejdad person och således ett tjenligt verktyg för illasinnade ränksmidare, -obestridligt genom nyss-l. nämnda proklamations författande och uppsättandeli haft för afsigt att genom ett olofligt åstadkommande ! af folksamlingar störa samhällets lugn; att Kahn-li berg redan fredagen den 47 Mars, enligt hvad vitt-li net trädgårdsmästaren Behne intygat, omtalat attj proklamationer voro uppslagne, hvilket förutsätterls att Kahnberg på förhand hade kännedom om hvadls som ske skulle, äfvensom det samtal som då egt rum l1 emellan Kahnberg och Behne utvisar, att Kahnberg ! icke kunnat vara i okunnighet derom, att de för-je väntade proklamationerne åsyftade lugnets störande; 1 att Kahnberg, då han af vittnena Samuelsson m. fl. lf derom tillfrågades, nekat att han uppsatt proklama( E I f S 6 1 C I ört cb bod cd ch tionen på operahuset, hvaraf är tydligt att IKahnberg då sjelf insåg det brottsliga i sin gerning; och slutligen att Kahnberg, derigenom att han nedrifvit öfverståthållareembetets kungörelse och dymedelst sökt omintetgöra den verkan till lugnets återställande, som deraf var att förvänta, ytterligare ådagalagt sitt mot samhällsordningen fiendtliga sinnelag; ansåg aktor, på grund af hvad han sålunda anfört och emot Kahnberg förekommit, Kahnberg vara lagligen förvunnen att hafva genom författandet och utfärdandet af ifrågavarande proklamation sökt komma uppror åstad; i följd hvaraf han föranläts att ilr stöd af 6 Kap. 4 och SS M. B., och med anled-lg ning af Kongl. förordningen den 4 Juli 1743 motls olofliga budkaflars kringspridande, yrka, det Kahn-lc berg måtte varda dömd att sig sjelf till straff och lt andra till varning mista lifvet genom halshuggning. l Till förre guldsmeden Jacob Lenholms öfvertygande att hafva såväl Lördags aftonen på Brunkebergstorg uppeggat folkhopen, att begifva sig till det af hr. presidenten Hartmansdorff bebodda hus, och i Storkyrkobrinken genom ord och penningeutdelningar uppmanat folket till våldsamheter, som påföljde Söndags f. m. i nämnde brink på enahanda sätt återupplifvat upploppet, hafva flera vittnen blifvit edeligen afhörde, hvilket genom sina afgifne vittnesmål tillräckligt bestyrkt detta Lenholms handlingssätt. Aktor genomgår härefter de emot Lenholm afgifne vittnenas berättelser, hvilka förut blifvit till sitt hufvudsakliga innehåll införda i denna tidning, och yttrar, sedan han genom dessa vittnesmål ansett sig tillräckeligen hafva styrkt Lenholms brottslighet: Mer varande att anse såsom den der upphetsat och styrkt menige man till olydnad mot konungen: alltså och då Lenholm dessutom varit af starka drycker öfverlastad, och, med brytande af rättegångsfrid, med hugg och slag öfverfallit såväl militärvakt, som dem, hvilka rättens ärender gält, och mot domaren sig vanvördeligen uppfört ; påstår jag, med stöd af 3 kap. 6 S; 6 kap. 4 8; 48 kap.:3 och 9 SS M. B; 44 kap.l: 7 SR. B; 6 kap. 42 kongl. krigsartiklar, samtl: kongl. förordningen den 20 Jannuari 41779 och den 16 Nov. 1841, det Lenholm för alla dessa sina brott måtte varda i ena bot dömd att mista lif och gods sitt. . Vaktmästaren Jonas Larsson, mistänkt att från! huset J4 42 Storkyrkobrinken, der Larsson är Boende, hafva kastat sten på trupperna, ansåg Aktor genom de i saken hörda vittnena och öfriga förekommande omständigheter vara bevisligen oskyldig. Mot bokhållaren i R. S. bank, Carl Gustaf Almgren har blifvit angifvet, att han skulle lördagsaftonen den 48 Mars i de då uti Storkyrkobrinken förefallna oroligheter på det sätt deltagit, att ban till folkhoparne hållit tal, uppmanat dem till våldsamheter och oljud och äfven till orostiftarne utdelat penningar; hvaremot bankobokhållaren, under med-lt gifvande likväl att han handlat oklokt och obetänk-1 Nar oo oo 2 rs 424 boss, blandas nin s44? AA LR NA mr —— XX