— Den märkvärdiga utgången af presidentvalet i franska republiken fortfar, och det mec skäl, att utgöra ett föremål för betraktelser : alla sällskapskretsar. likasom i tidningarna Det förefaller oss emedlertid, som om man : allmänhet hittills, åtminstone inom pressen förbisett ett par vigtiga punkter i afseende på betydelsen af detta val. Det är redan bekant, att den stora majoritet, som visade sig vid rösternas uppräknande, väckte öfver hela Frankrike en så allmän och djup sensation, att alla partier i hast tystnade och böjde sig undrande inför det majestätiska intrycket deraf. En af våra kolleger, Aftonposten, sökte häromdagen gifva detta sistnämnda fenomen en förklaringsgrund, som till en viss grad slog spiken på hufvudet, men tillika åtföljdes af några falska slutsatser. Aftonposten såg nemligen i hela denna sistnämnda omständighet någonting vulgärt, som måste väcka den bildades vämjelse, nemligen den dumma beundran, som en mängd menniskor hafva för kolossala siffertal, utan att de fråga efter något vidare — vi citera nu ej precisa ordalagen, utan blott en resumå af meningen. Denna anmärkning har, till en viss grad, sin fullkomliga riktighet; det är verkligen den enorma siffran af de väljandes antal, som imponerar, icke den valde personen, om hvilken man hittills känt ganska litet, äfven i Frankrike. Men för att kunna resonera så som författaren i Aftonposten, måste man likväl heit och hållet blunda för den omständigheten, att siffertalet här betecknar en stor nations vilja, uppenbarad med: en aldrig anad enhällighet genom folksuveränetetens utöfning i lagliga former; och att, ehvad man må hafva att säga mot ändamålsenligheten att välja på en föga känd person, som förut icke visat sig i den fördelaktigaste dager, så är redan den omständigheten, att utgången är folkets vilja, så imponerande, att ingen kan säga annat, än att denna vilja måste respekteras. Denna sats har visserligen icke heller förut varit alldeles okänd. Regenterne hafva ganska ofta lagt en skenbar Vist på folkets tänkesätt, vädjat till dess tronet m. m., när de behöft folkets armar eller penningar för sina syftemål. Valspråk, sådana om: Gud och folketv, Folkets kärlek min pelöning 9: S. v., hafva äfven visat, att furtarne åtminstone låtsat göra afseende på den tora majoritetens känslor, och till och med lär en Cpposition yrkat på reförmer, som leat i strid med dynastiska intressen eller med issa gynnade klassers exklusiva fördelar, har benägenheten för reformerna merändels ma