— I Wennersborgstidningen läses en berät
telse om en ohygglig batalj vid Krokstad:
Utaf ett åsyna vittne hafva vi erhållit nedanstå
ende berättelse om en djerf och fasaväckande sjö
batalj, som lefvererats söndags aftonen den 3 denne
i byelfven, nära egendomen Krokstad, emellan nå
gra vermiändningar och sjömän från fartyg, hvilk
lågo i närheten under lastning. Berättelsen lyde
sålunda:
Sedan cen del af sjöfolket ofvannämnde söndags ef
termiddag gått i land för att, såsom vanligt, förs
sig med proviant från närliggande gårdar, hade kort
spel uppkommit emellan en vermländning och er
sjöman, derunder denne sednare af den förre vinne:
24 styfver. Wermländningen yrkade att sjömanner
skulle för denna vinst intaga förtäring, hvartill sjö-
mannen dock nekade under påstående, att spele
handlat om penningar utan förbehåll, deröfver verm-
ländninge: n förargad började våldsamheter såväl emo
värden på stället, som emot sin medspelare, unde
hotelse att han innan dagens utgång skulle se hjert-
blodet på så många sjömän han anträffade. Någor
stund derefter begåfvo sig sjömännen, 3 till antalet,
ned till eifven och stego uti en medhafvande julle
för att gå om bord på sina fartyg, men hunno en-
dast färdas några kabellängder, då cen annan båt
sticker ut från land, bemannad jemväl med 35 per-
soner, (hvaribland den olycklige spelaren befann sig)
och började stenkastning på sjömännen, hvilka så-
lunda tvungne till sjolfförsvar, genom lycklig ma-
növrering med sin båt tvingade fienden att retirera
till land och lemna sin båt i sticket, uti hvilken
ännu fannos qvar 49 större och mindre stenar. I
tanka att förekomma vidare öfverfallande, medtogo
sjömännen den såsom god pris erhållna båten och
begåfvo sig om bord på det första fartyg de anträf-
fade. Sedan allt åter blifvit lugnt och nära fullt
mörker inträffat, beslöto de fyra sjömännen att be-
ledsaga sin femte kamrat, skepparen Olof Jacobsson,
till dess förande galeas Josefina, hvilket fartyg låg
längre upp i elfven, men de hunno icke långt fört
än våldsmännen, mera ajerfva än förra gången, åter
utkommo i en annan båt, hvilken de satte rakt mot
sjömännens och började öfverfalla desse med slag af
stora påkar, dervid en af sjömännen erhöll en så
svår blessur i hufvudet, att han var nära att för-
blöda. Sedan de öfrige sjömännen gjordt ett tappert
motstånd, öfvergåfvos påkarne af vermländningarne,
hvilka nu i stället togo till medhafde skarpladdade
gevär, dervid en sjöman fick hatten genomskjuten,
men ofyannämnde Olof Jacobsson erhöll, jemte en
afskjuten finger, som under fäktvingen hölls midt
för bössmynningen, hela skottet midt igenom lifvet,
så att förladdningen utkom på motsatta sidan hvar-
ifrån skottet inträngt. Under tumultet kantrade
våldsmännens båt, så att desse måste bedja om hjelp,
hvilken d2 ock erhöllo af de trenne mindre skadade
sjömännen, som togo dem i sin båt och förde den
sålunda öfvervunne fienden jemte 2:ne tagne gevär
om bord på galeasen Josefina, dit Olof Jacobsson,
märkligt nog, ehuru blesserad, hade styrka att sjelf
uppstiga. Våldsverkarne funno dock icke för godt
att länge qvarstadna å fartyget, derifrån det lycka-
des fyra af dem att hoppå i land, men den femte
blef qvarhållen och lärer denne uppgifvit namnen å
sine kamrater samt vidgått att det var den olyck-
lige spelaren (hvilkens namn vi ännu icke känna),
som skjutit på Olof Jacobsson.
Skepparen Olof Jacobsson, af-omlring 27 Ars ålr
der; förande ofvannämnde fartyg, tillhörigt handlan-
den hr J. Spaak härstädes, har gjort sig känd som
en nykter, ordentlig och duglig sjöman, ett vittsord
som numera kan med skäl lemnas större delen af
härvarande sjömanskår, afled några dagar efter ba-
taljen under forsling till Carlstads lasarett, hvaremot
den- andra sjömannen, som erhöll det svåra slaget i
hufvudet, har blifvit återställd till helsan, ehuru hans
lif jemväl lärer varit mycket i faran.
PSN BUS