— I Wennersborgstidningen läses en berät telse om en ohygglig batalj vid Krokstad: Utaf ett åsyna vittne hafva vi erhållit nedanstå ende berättelse om en djerf och fasaväckande sjö batalj, som lefvererats söndags aftonen den 3 denne i byelfven, nära egendomen Krokstad, emellan nå gra vermiändningar och sjömän från fartyg, hvilk lågo i närheten under lastning. Berättelsen lyde sålunda: Sedan cen del af sjöfolket ofvannämnde söndags ef termiddag gått i land för att, såsom vanligt, förs sig med proviant från närliggande gårdar, hade kort spel uppkommit emellan en vermländning och er sjöman, derunder denne sednare af den förre vinne: 24 styfver. Wermländningen yrkade att sjömanner skulle för denna vinst intaga förtäring, hvartill sjömannen dock nekade under påstående, att spele handlat om penningar utan förbehåll, deröfver vermländninge: n förargad började våldsamheter såväl emo värden på stället, som emot sin medspelare, unde hotelse att han innan dagens utgång skulle se hjertblodet på så många sjömän han anträffade. Någor stund derefter begåfvo sig sjömännen, 3 till antalet, ned till eifven och stego uti en medhafvande julle för att gå om bord på sina fartyg, men hunno endast färdas några kabellängder, då cen annan båt sticker ut från land, bemannad jemväl med 35 personer, (hvaribland den olycklige spelaren befann sig) och började stenkastning på sjömännen, hvilka sålunda tvungne till sjolfförsvar, genom lycklig manövrering med sin båt tvingade fienden att retirera till land och lemna sin båt i sticket, uti hvilken ännu fannos qvar 49 större och mindre stenar. I tanka att förekomma vidare öfverfallande, medtogo sjömännen den såsom god pris erhållna båten och begåfvo sig om bord på det första fartyg de anträffade. Sedan allt åter blifvit lugnt och nära fullt mörker inträffat, beslöto de fyra sjömännen att beledsaga sin femte kamrat, skepparen Olof Jacobsson, till dess förande galeas Josefina, hvilket fartyg låg längre upp i elfven, men de hunno icke långt fört än våldsmännen, mera ajerfva än förra gången, åter utkommo i en annan båt, hvilken de satte rakt mot sjömännens och började öfverfalla desse med slag af stora påkar, dervid en af sjömännen erhöll en så svår blessur i hufvudet, att han var nära att förblöda. Sedan de öfrige sjömännen gjordt ett tappert motstånd, öfvergåfvos påkarne af vermländningarne, hvilka nu i stället togo till medhafde skarpladdade gevär, dervid en sjöman fick hatten genomskjuten, men ofyannämnde Olof Jacobsson erhöll, jemte en afskjuten finger, som under fäktvingen hölls midt för bössmynningen, hela skottet midt igenom lifvet, så att förladdningen utkom på motsatta sidan hvarifrån skottet inträngt. Under tumultet kantrade våldsmännens båt, så att desse måste bedja om hjelp, hvilken d2 ock erhöllo af de trenne mindre skadade sjömännen, som togo dem i sin båt och förde den sålunda öfvervunne fienden jemte 2:ne tagne gevär om bord på galeasen Josefina, dit Olof Jacobsson, märkligt nog, ehuru blesserad, hade styrka att sjelf uppstiga. Våldsverkarne funno dock icke för godt att länge qvarstadna å fartyget, derifrån det lyckades fyra af dem att hoppå i land, men den femte blef qvarhållen och lärer denne uppgifvit namnen å sine kamrater samt vidgått att det var den olycklige spelaren (hvilkens namn vi ännu icke känna), som skjutit på Olof Jacobsson. Skepparen Olof Jacobsson, af-omlring 27 Ars ålr der; förande ofvannämnde fartyg, tillhörigt handlanden hr J. Spaak härstädes, har gjort sig känd som en nykter, ordentlig och duglig sjöman, ett vittsord som numera kan med skäl lemnas större delen af härvarande sjömanskår, afled några dagar efter bataljen under forsling till Carlstads lasarett, hvaremot denandra sjömannen, som erhöll det svåra slaget i hufvudet, har blifvit återställd till helsan, ehuru hans lif jemväl lärer varit mycket i faran. PSN BUS