TIDSKRIFT FÖR LANDTMANNA- OCH
KOMMUNAL-EKONOMIEN.
Bland dagens bokhandelsbulletiner förtjenar:
il kanske framför mycket annat nämnas, att denna
tidskrift fortfar att utgifvas af samme skick-
Ilige redaktör som tillförene. Dess plan är re--
Idan känd af allmänheten; det första numret
för i år innehåller flere längre artiklar, bland
hvilka man märker en redogörelse för Finska
Jlandtbruksmötets förhandlingar, och en ganska
utförlig afhandling om den nu gångbara lung-
sjukan hos boskapen; författaren är hr veteri-
närläkaren Dannström vid Ultuna. Denna frå-
gas allmänna vigt för ögonblicket föranleder
oss att meddela i utdrag det hufvudsakliga af
denna artikel: )
Kännetecken, förlopp och utgångAå
Vid de festa farsoter, och äfven så vid lung-
sjuka, är det icke lätt att med säkerhet igenkänna:
de första sjukdomsfallen inom cen hjord. Det for-
dras att observera flera sjuka individer för att
kunna afgöra om lungsjuka, lunginflammation eller:
lungsot äger rum. Men inträffar ett dödsfall, så
kan man, vid kadavrets öppnande, bestämdt afgöra
om lungsjukan är för handen, och till och med för
landtmannen är det då lätt att bedöma saken.
Först vilja vi här skildra de symptomer, som visa
sig hos enskilda sjuka djur, utan afscende på lung-
sjukans förlopp såsom farsot, hvyarom vi längre fram
skola orda.
Vid en noggrann iakttagelse af sjukdomsförlop-
pet finner man tre perioder, hvilka visserligen i en-
skilda fall knappast kunna skiljas ifrån hvarandra.
men dock i de flesta äro nog markerade för att:
kunna igenkännas. Den första af dessa perioder är
vanligen åtföljd af ringa sjukdomsyttringar och af
ett långvarigt, smygande förlopp, så att landtmannen
oftast ej anar att djuret är redan behäftadt med en:
lätt dödande sjukdom. Den andra perioden dere-
mot är mycket hastig i sitt förlopp och åtföljd af
så tydliga symptomer, att närvaron af en häftig
sjukdom icke kan misskännas. Tredje perioden bil-
ed sjukdomens höjd, hvarifrån få djur komma med
ifvet. :
Första eller utvecklingsperioden. En åå och
då hörbar hosta är det första märkbara tecken till
lungsjuka. Hostan är kort, torr och klingande, stun-
dom ihålig och dof. Fastän den har något egen-
domligt, så är det mycket svärt att endast af hostans
klang kunna med säkerhet bestämma lungsjukans
början, emedan hosta, t. ex. vid förtärandet af hårdt
foder, icke är något ovanligt, men ofta en obetyd-
lig och tillfällig företeelse. Den Jungsjukan åtföl-
ande hostan jakttages förnämligast om morgonen,
vid utträdandet ur stallet, under och efter djurets
ansträngning och isynnerket vid vattningen. Under
len öfriga tiden höres hostan sällan eller alls icke.
Förutom denna hosta, som kan fortfara flera dagar
ill. några. veckor, märkes ej något sjukligt; djuret
ir lifigt, vid god foderlust, idislar ordentligt och
ser den vanliga mjölkafkastningen.
Förr eller sednare, allt efter den sjukes kropps-
sonstitution och öfriga bekanta eller obekanta or-
aker, tillträda några nya symptomer. Djuret är ej
å lifiigt och kraftfullt, på betet går det efter den
friga biorden, och kan icke ansträngas såsom förut,