TIDSKRIFT FÖR LANDTMANNAOCH KOMMUNAL-EKONOMIEN. Bland dagens bokhandelsbulletiner förtjenar: il kanske framför mycket annat nämnas, att denna tidskrift fortfar att utgifvas af samme skickIlige redaktör som tillförene. Dess plan är re-Idan känd af allmänheten; det första numret för i år innehåller flere längre artiklar, bland hvilka man märker en redogörelse för Finska Jlandtbruksmötets förhandlingar, och en ganska utförlig afhandling om den nu gångbara lungsjukan hos boskapen; författaren är hr veterinärläkaren Dannström vid Ultuna. Denna frågas allmänna vigt för ögonblicket föranleder oss att meddela i utdrag det hufvudsakliga af denna artikel: ) Kännetecken, förlopp och utgångAå Vid de festa farsoter, och äfven så vid lungsjuka, är det icke lätt att med säkerhet igenkänna: de första sjukdomsfallen inom cen hjord. Det fordras att observera flera sjuka individer för att kunna afgöra om lungsjuka, lunginflammation eller: lungsot äger rum. Men inträffar ett dödsfall, så kan man, vid kadavrets öppnande, bestämdt afgöra om lungsjukan är för handen, och till och med för landtmannen är det då lätt att bedöma saken. Först vilja vi här skildra de symptomer, som visa sig hos enskilda sjuka djur, utan afscende på lungsjukans förlopp såsom farsot, hvyarom vi längre fram skola orda. Vid en noggrann iakttagelse af sjukdomsförloppet finner man tre perioder, hvilka visserligen i enskilda fall knappast kunna skiljas ifrån hvarandra. men dock i de flesta äro nog markerade för att: kunna igenkännas. Den första af dessa perioder är vanligen åtföljd af ringa sjukdomsyttringar och af ett långvarigt, smygande förlopp, så att landtmannen oftast ej anar att djuret är redan behäftadt med en: lätt dödande sjukdom. Den andra perioden deremot är mycket hastig i sitt förlopp och åtföljd af så tydliga symptomer, att närvaron af en häftig sjukdom icke kan misskännas. Tredje perioden biled sjukdomens höjd, hvarifrån få djur komma med ifvet. : Första eller utvecklingsperioden. En åå och då hörbar hosta är det första märkbara tecken till lungsjuka. Hostan är kort, torr och klingande, stundom ihålig och dof. Fastän den har något egendomligt, så är det mycket svärt att endast af hostans klang kunna med säkerhet bestämma lungsjukans början, emedan hosta, t. ex. vid förtärandet af hårdt foder, icke är något ovanligt, men ofta en obetydlig och tillfällig företeelse. Den Jungsjukan åtfölande hostan jakttages förnämligast om morgonen, vid utträdandet ur stallet, under och efter djurets ansträngning och isynnerket vid vattningen. Under len öfriga tiden höres hostan sällan eller alls icke. Förutom denna hosta, som kan fortfara flera dagar ill. några. veckor, märkes ej något sjukligt; djuret ir lifigt, vid god foderlust, idislar ordentligt och ser den vanliga mjölkafkastningen. Förr eller sednare, allt efter den sjukes kroppssonstitution och öfriga bekanta eller obekanta oraker, tillträda några nya symptomer. Djuret är ej å lifiigt och kraftfullt, på betet går det efter den friga biorden, och kan icke ansträngas såsom förut,