af James F. W. Johnston; öfvers. Iran a
engelska upplagan, af J. Th. Nathhorst.
Första delen, i tvenne afdelningar, om till-
sammans 351 sidd. 8:o, å 2 rdr 36 sk.
Det är en gammal och tyvärr på många
grunder stödd klagan, att Sverige står efter
utlandet, både till ekonomisk litteratur, och
ännu mer till förmåga och vana att pråktiskt
använda vetenskapens resultater för det mensk-
liga lifvets odling, högre uppkomst och väl-
befinnande. Man saknar här i landet visserli-
gen icke hvad man i allmänhet kan kalla goda
-hufvuden; icke heller humanistisk bildning, åt-
minstone i vissa grenar; på välvilja är äfven
tillgång; men deremot brister något, som vi
skulle vilja benämna talangen att lefva : detta
märkvärdiga savoir faire, som i så hög grad
utmärker Fransosen och Engelsmannen: för-
mågan att i lifvets förhållanden vända sig så,
att af verksamheten några större och vigtigare
följder uppkomma för menniskans andliga ut-
veckling i främsta rummet, och för jordisk
comfort i det andra. Hela den stora om-
ständighet, som heter Nytta (NB. ej tagen blott
i materiell mening, utan tillika och ännu mer
i det ideala syftet af nytta för själen, af gagn
för menniskans eviga tillvarelse): med få ord,
talangen att på ett klokt och förträffligt sätt till-
godogöra hvad man vet och hvad man har, för-
summas mången gång här på ett betäakligt sätt.
Det är ej nu tillfället att undersöka orsakerna
till detta missförhållande. Man kan sätta i
fråga, huruvida ej i sjelfva vårt folklynne lig-
ger en karakter för det opraktiska, en fallen-
het att mera skryta af lifvet, är att ega, rätt
uppskatta och utöfva det; eller om man icke
snarare bör söka skälet i en felaktig riktning
af uppfostran och undervisningen här i landet.
Klimatet bidrager ock kanske i sin mån att för-
anleda och underhålla den tröghet, liknöjdhet
och lojhet, som redan för Finge sedan, med
stöd af sett Gustavianskt srälles intyg, blifvit
antagne för Svenskens hufyuäbeskaffenhet, dock
naturligtvis med uppblandrimg af lucida inter-
valla, eller hvad Ehrensvärd kallat hetsighe-l
ter. Fluru än härmed förkåller sig, måste,
just med erkännande af sakens beflintlighet,
knappt något vigtigare göromål finnas för fo-
sterlanäsvännen, än att söka bekämpa och ut-
rota det öfverklagade felet. Ty ingenting vore
dummere och orimligare, än att en gång för
alla taga saken för så gifven och i sjelfva vår
folkbegkaffenhet grundad, att den är ohjelplig.
Detta vore att kasta yxan i sjön; och det
skulle i sjelfva verket just hos den person,
som emfattade en så nedslående tanke och
derme8 både hos sig och andra förlamade verk-
samheten för nående af ett bättre tillstånd,
bevisa just den der lojhetens tillvaro ända till
en förtviflad och mer än billigt orimlig grad.
På grund af religion och filosofi, måste wi i
stället :antaga, att ingentirg ondt eller ens då-
ligt gifves, som icke med Guds makt kan bort-
skaffas. Liksom sjukdomar, lyten och ovanor
kunna botas, så måste man äfven kunna ut-
rota, bota eller åtminstone gradvis förminska
s. k. nationalfelp — så vida här ens ett så-
dant är i fråga, och det ieke snarare utgör ett
fel i xårt allmänna uppfestringsväsendes bri-
stande innehåll och dåliga form.
Om läsaren behagar ursäkta denna sidobHek,!
hvilker visserligen ej är ämnad att stöta och
förarga, men väl att, om möjligt, något litet
upplifva och i den meningen ,exciteran vår i
sig sjelf ech i så många andra afseenden högst
älskvärda nation; så skola vi nu vidare blott
tillåta oss den lilla anmärkningen, rörande sde
enskilda tisciplinernas tillstånd hos oss, ait,
så djupt än den egentliga mationalekonomien,l.
finanslärar och handelskunskapen i stort och till
åtskilligt må anses ligga nere i Sverige, bådel:
såsom vetenskap och kanske än mer såsom
tillämpning för lifvet af denna vetenskap; så.
har dock den enskilda delen bäraf, som rörer
landtbruket och landthushålleingen i allmän-
het, under de sednare femtio åren ej alldeles
saknat bearbetare. Aldre lamdthushållare i
Sverige torde ännu påminna sig de på sin tid
mycket omtalade skrifterna af Brauner, Fi-
scherström, Gjers, Nils v. Törne, Magnus Blix,
Isaac Darelli, Nordell, Grevesmöhlen, och fram-
för allt de svenska öfversättningarne af Thaers
tvenne verk: Engelska landthushållningen
och Den rationella landthushållningens grund-
satser,, hvilka, när de först utkommo (1810—
1814), här gjorde epok. Också visar svenska
statistiken en tillväxt af odlad mark, en för-
kofran i åkerbruk och landtslöjd under dessa
femtio år, som förtjenar kallas ett jättesteg
framåt, jemfördt med det äldre tillståndet,
då Sverige årligen måste importera spannmål,
i stället för att, såsom ofta nu, exportera. Ni-
tet att odla, att göra åker), har likväl på
många ställen i landet gått derhän, att det
skett på ängsmarkens och betets bekostnad,
hvarigenom den ensidighet uppkommit, att bo-
skapsskötseln, i stället att upprätthållas i jemn-
bredd med åkerbruket och derigenom åt det-
samma gifva ett oundgängligt stöd, blifvit för-
summad, gått utföre, och återverkat till för-
sämring af den åker, som på många ställen
blifvit till ett hemmans skada upptagen i allt-
för stor vidd. Hvad bevisar allt detta? In-
tet annat, än brist på förstånd i tillämpnin-
gen af en god sak. Att odla mark är godt
och väl; och synnerligen i Sverige kan det
i århundraden ännu visst ej ske för mycket;
men det måste verkställas i jomnbredd med
en i samma min utvidgad eller åtminstohe
förbättrad ängs- (och dermed boskaps-)skötsel;
icke, såsom fallet ofta är, på dennas bekostnad
och då till både åkerns och ängens ruin. Huru,
slutligen, skall detta missförhållande hjelpas?
Genom en bättre handledning: genom en mera
rationell uppfattning. af landthushållningen i
sin helhet, och ej blott, såsom förr, till en och),
annan del allenast, hvilket verkat ensidighet i,3
praktiken. Och för detta stora ändamåls vin-y
nande ligger ingenting närmare till hands, änih
spridande bland allmänheten af skrifter i äm-k
not SÅ klart nh mode En a AA mk
- Ke b— Jr— bat om rm 1 mm m Ana 1 RK
- (1 TA —