af James F. W. Johnston; öfvers. Iran a engelska upplagan, af J. Th. Nathhorst. Första delen, i tvenne afdelningar, om tillsammans 351 sidd. 8:o, å 2 rdr 36 sk. Det är en gammal och tyvärr på många grunder stödd klagan, att Sverige står efter utlandet, både till ekonomisk litteratur, och ännu mer till förmåga och vana att pråktiskt använda vetenskapens resultater för det menskliga lifvets odling, högre uppkomst och välbefinnande. Man saknar här i landet visserligen icke hvad man i allmänhet kan kalla goda -hufvuden; icke heller humanistisk bildning, åtminstone i vissa grenar; på välvilja är äfven tillgång; men deremot brister något, som vi skulle vilja benämna talangen att lefva : detta märkvärdiga savoir faire, som i så hög grad utmärker Fransosen och Engelsmannen: förmågan att i lifvets förhållanden vända sig så, att af verksamheten några större och vigtigare följder uppkomma för menniskans andliga utveckling i främsta rummet, och för jordisk comfort i det andra. Hela den stora omständighet, som heter Nytta (NB. ej tagen blott i materiell mening, utan tillika och ännu mer i det ideala syftet af nytta för själen, af gagn för menniskans eviga tillvarelse): med få ord, talangen att på ett klokt och förträffligt sätt tillgodogöra hvad man vet och hvad man har, försummas mången gång här på ett betäakligt sätt. Det är ej nu tillfället att undersöka orsakerna till detta missförhållande. Man kan sätta i fråga, huruvida ej i sjelfva vårt folklynne ligger en karakter för det opraktiska, en fallenhet att mera skryta af lifvet, är att ega, rätt uppskatta och utöfva det; eller om man icke snarare bör söka skälet i en felaktig riktning af uppfostran och undervisningen här i landet. Klimatet bidrager ock kanske i sin mån att föranleda och underhålla den tröghet, liknöjdhet och lojhet, som redan för Finge sedan, med stöd af sett Gustavianskt srälles intyg, blifvit antagne för Svenskens hufyuäbeskaffenhet, dock naturligtvis med uppblandrimg af lucida intervalla, eller hvad Ehrensvärd kallat hetsighe-l ter. Fluru än härmed förkåller sig, måste, just med erkännande af sakens beflintlighet, knappt något vigtigare göromål finnas för fosterlanäsvännen, än att söka bekämpa och utrota det öfverklagade felet. Ty ingenting vore dummere och orimligare, än att en gång för alla taga saken för så gifven och i sjelfva vår folkbegkaffenhet grundad, att den är ohjelplig. Detta vore att kasta yxan i sjön; och det skulle i sjelfva verket just hos den person, som emfattade en så nedslående tanke och derme8 både hos sig och andra förlamade verksamheten för nående af ett bättre tillstånd, bevisa just den der lojhetens tillvaro ända till en förtviflad och mer än billigt orimlig grad. På grund af religion och filosofi, måste wi i stället :antaga, att ingentirg ondt eller ens dåligt gifves, som icke med Guds makt kan bortskaffas. Liksom sjukdomar, lyten och ovanor kunna botas, så måste man äfven kunna utrota, bota eller åtminstone gradvis förminska s. k. nationalfelp — så vida här ens ett sådant är i fråga, och det ieke snarare utgör ett fel i xårt allmänna uppfestringsväsendes bristande innehåll och dåliga form. Om läsaren behagar ursäkta denna sidobHek,! hvilker visserligen ej är ämnad att stöta och förarga, men väl att, om möjligt, något litet upplifva och i den meningen ,exciteran vår i sig sjelf ech i så många andra afseenden högst älskvärda nation; så skola vi nu vidare blott tillåta oss den lilla anmärkningen, rörande sde enskilda tisciplinernas tillstånd hos oss, ait, så djupt än den egentliga mationalekonomien,l. finanslärar och handelskunskapen i stort och till åtskilligt må anses ligga nere i Sverige, bådel: såsom vetenskap och kanske än mer såsom tillämpning för lifvet af denna vetenskap; så. har dock den enskilda delen bäraf, som rörer landtbruket och landthushålleingen i allmänhet, under de sednare femtio åren ej alldeles saknat bearbetare. Aldre lamdthushållare i Sverige torde ännu påminna sig de på sin tid mycket omtalade skrifterna af Brauner, Fischerström, Gjers, Nils v. Törne, Magnus Blix, Isaac Darelli, Nordell, Grevesmöhlen, och framför allt de svenska öfversättningarne af Thaers tvenne verk: Engelska landthushållningen och Den rationella landthushållningens grundsatser,, hvilka, när de först utkommo (1810— 1814), här gjorde epok. Också visar svenska statistiken en tillväxt af odlad mark, en förkofran i åkerbruk och landtslöjd under dessa femtio år, som förtjenar kallas ett jättesteg framåt, jemfördt med det äldre tillståndet, då Sverige årligen måste importera spannmål, i stället för att, såsom ofta nu, exportera. Nitet att odla, att göra åker), har likväl på många ställen i landet gått derhän, att det skett på ängsmarkens och betets bekostnad, hvarigenom den ensidighet uppkommit, att boskapsskötseln, i stället att upprätthållas i jemnbredd med åkerbruket och derigenom åt detsamma gifva ett oundgängligt stöd, blifvit försummad, gått utföre, och återverkat till försämring af den åker, som på många ställen blifvit till ett hemmans skada upptagen i alltför stor vidd. Hvad bevisar allt detta? Intet annat, än brist på förstånd i tillämpningen af en god sak. Att odla mark är godt och väl; och synnerligen i Sverige kan det i århundraden ännu visst ej ske för mycket; men det måste verkställas i jomnbredd med en i samma min utvidgad eller åtminstohe förbättrad ängs(och dermed boskaps-)skötsel; icke, såsom fallet ofta är, på dennas bekostnad och då till både åkerns och ängens ruin. Huru, slutligen, skall detta missförhållande hjelpas? Genom en bättre handledning: genom en mera rationell uppfattning. af landthushållningen i sin helhet, och ej blott, såsom förr, till en och), annan del allenast, hvilket verkat ensidighet i,3 praktiken. Och för detta stora ändamåls vin-y nande ligger ingenting närmare till hands, änih spridande bland allmänheten af skrifter i äm-k not SÅ klart nh mode En a AA mk Ke b— Jr— bat om rm 1 mm m Ana 1 RK (1 TA —