208 VE PP genuinaste bondkaplaner. o mm RÄTTEGÅNGSöcH POLISSAKER. I poliskammaren hade blifvit angifvet, att tvenne förut för stöld straffade ynglingar, repslageriarbetaren Lundgren, äfven kallad Eriksson, samt tunnbindarelärlingen Hedlund, som också kallar sig Mcurling, i går f. m. utanför Kongl. Slottets östra port från en derstädes stående mjölkkärra tillgripit tvenne kopparflaskor, den ena innehållande 4 kannor grädde, samt dermed begifvit sig på flykten, men blifvit fasttagna i Stadsgården och arresterade, sedan likväl Lundgren förut utslagit gräddan. Sedan vid förhöret tvenne vittnen sammanstämmande intygat sanningen af nyssnämnde förhållande, erkände de båda tilitalade tillgreppet, hvarefter målet hänvisades till Kämnersrätt. : — En sadelmakare Saltzenstein anmälde, att han emellan den 20 och 23 December genom stöld förlorat ur en källare 6 å 7 LÖ fläsk samt circa en half tunna potatis, för hvilket tillgrepp han misstänkte förre kronoarbetskarlen Abrahamsson, hvilken förut haft kondition hos en hembagarenka, men nu vore utan sysselsättning, samt vore boende i samma hus. Som Abrahamsson emedlertid nekade och inga vidare bevis funnos att tillgå, fick saken bero på vidare anmälan. — En fabrikör Stålberger inkom i förrgår å norra polisvaktkontoret samt begärde handräckning, emedan han öfverfölls af en okänd karl. Vid förhöret härom i dag befanns den okände vara f. kusken Lundholm, hvilken påstod att han endast bedt Stålberger veta hut och icke sparka hans hund,, som gått alldeles oskyldigt på gatan. S. anförde deremot, att L:s hund krafsat på hans rock, hyilket föranledt att gifva hunden en spark. Men då S. velat fortsätta sin väg, hade L. oupphörligt förföljt honom med de gröfsta skällsord och hotelser, till dess S. nödgats söka skydd i vaktkontoret. Som tillräcklig bevisning icke fanns att tillgå, uppsköts målet. — En åkardräng Agren, hvilken sistl. tisdag infunnit sig å ett handelskontor i Stadsgården för att önska godt nytt år,, tillgrep vid bortgåendet ur en på väggen hängande rock en plånbok, innehållande 458 rdr rgs, af hvilka penningar han genast började profitera medelst intagande af förtäring å atskilliga ställen. Emellertid blef denna hans fröjd kort, emedan en polisuppsyningsman Norling, som blifvit underrättad om stölden, uppsökte och arresterade honom, innan han ännu förskingrat mer än några riksda!er. Sedan målsegaren återfått de qvarvarande penningarne, remitterades målet till domstol. — Angående våldet å hofbetjenten Lundman fi var åter förhör, dervid häktade gesällen Lindgrens och lärlingen Johanssons husbonde, skomakaren Möller, samt flere af dennes arbetare yoro uppkallade. Möller berättade att han kommit hem samma afton omkring kl. 40, då Lindgren varit hemkommen, men åter velat begifva sig bort. Detta hade dock M. sökt hindra, synnerligast som L. varit mycket öfverlastad af starka drycker. IL. hade då sagt at de ska ni komma att ångra, samt sedan bercdt sig tillfälle att komma ut. — Ett annat vittne, Ohman, omförmälde, att då Johansson kommit hem, hade han visat knifven och sagt: här ska ni få se mitt åderjern. Öhman hade då blifvit så rädd att han sprungit upp i vinden, hvarest han qvarblifvit större delen af natten. Dessutom berättade han att så väl Johansson som Lindgren flera gånger uppe på verkstaden skrutiv, af att de på gatorna om nätterna huggit personer med knif. Som exempel uppgafs en person i Skeppar Carls gränd, en. annan i Polisgränden, samt en piga på Carl XII:s torg, hvilken sednare fått sin kappa söndershuren. Uti denna uppgift instämde äfven ett par andra vittnen, men de ankiagade förklarade alltsammans för osanning, och Jokansson påstod att Ö. nämnde afton varit så stup full, att han icke kunde ha reda på någonting. Målet blef änyo uppskjutet. — Diversehandlaren B. Leja hade i polisen gjort anmälan, det en gardist vid namn Ericsson, hvilken varit en längre tid engagerad hos IL. såsom bodkarl, beredt sig tillfälle att tillgripe åtskilliga saker från boden, hvaribland uppgafs 8 st. guldeylinderur, 4 speldosor, m. m. Ericsson erkände vid förhöret, att han, innan han med regementet afreste till Fyen, hade från ett magasin stulit 4 par hängslen, några dussin knappar, samt annat smått, af hvilket han dels försålt en del till drängen Nyberg, i tjenst hos källarmästaren Hammarström på operakällaren, samt dels bortskänkt det öfriga till Nyberg och andra personer. Efter återkomsten till Sverige, hade han först tillgripit ur boden ene st. silfyerur, det ena med guldkanter, af hvilka Nyberg köpt ett för 29 rår rgs, och äfven varit betänkt på att köpa det andra för 45 rdr, ehuru detta ännu icke skett. Scdermera hade han tagit 2ne speldosor, hvilka han bortskänkt, den ena åt Nyberg samt den andra åt en dräng vid namn Gustaf, som tjenar hos hr Pohl. Ett par dagar derefter hade han ytterligare tillgripit en speldosa, den han sålt åt en obekant herre vid Blå porten. Några flera stölder ville han icke vidkännas, med undantag af ett par hängslen, hvilka han tagit straxt före Jul, samt skänkt åt stenhuggaren Ekström, med hvilken han bodde tillsammans. Drängen Nyberg bekände, under tårar, att han af E. köpt det ena uret samt några andra saker, hvilka FE. omtalat för Nyberg att han stulit ur boden. Afven berättade N., att han sett Ekström och Eriksson innehafva 3:ne stycken andra ur, hvilka de sagt sig vilja sälja. I anledning häraf affördes Nyberg äfven i häkte, och skulle visitation hos honom anställas. Som drängen Gustaf och stenhuggaren Ekström ännu icke anträffats, så uppsköts målet. — Inför kämnersrättens 4:de afdelning stod i dag den beryktade spelare-magistern Anders Lind: holm såsom anklagad för att hafva den 45 förlidnt Dec. uti ett hus vid Grefgatan, der han är, boende af två andra personer, handelsbetjenten Akermar och skoarbetaren Pettersson, med våld tillegnat sig diverse klädespersedlar, uppskattade till värde af 4? rdr 32 sk. Till sekundant vid tillfället uppgafs har hafva haft en f. d. polisuppsyningsman J. E. Olsson som för närvarande har intet bestämdt yrke. , Lindholm föregaf sig hafva att fordra af Å. oc P., hvarföre han genom en biljett på förhand för ständigat dem att i godo uppgöra, viljande han annat fall med våld ta ut sin förmenta rätt. Olsso bada an stund förrän våldet skedde, infunnit sig ho