208 VE PP
genuinaste bondkaplaner.
- o mm
RÄTTEGÅNGS- öcH POLISSAKER.
I poliskammaren hade blifvit angifvet, att tvenne
förut för stöld straffade ynglingar, repslageriarbeta-
ren Lundgren, äfven kallad Eriksson, samt tunnbin-
darelärlingen Hedlund, som också kallar sig Mcur-
ling, i går f. m. utanför Kongl. Slottets östra port
från en derstädes stående mjölkkärra tillgripit tvenne
kopparflaskor, den ena innehållande 4 kannor grädde,
samt dermed begifvit sig på flykten, men blifvit fast-
tagna i Stadsgården och arresterade, sedan likväl
Lundgren förut utslagit gräddan. Sedan vid förhö-
ret tvenne vittnen sammanstämmande intygat san-
ningen af nyssnämnde förhållande, erkände de båda
tilitalade tillgreppet, hvarefter målet hänvisades till
Kämnersrätt. :
— En sadelmakare Saltzenstein anmälde, att han
emellan den 20 och 23 December genom stöld för-
lorat ur en källare 6 å 7 LÖ fläsk samt circa en
half tunna potatis, för hvilket tillgrepp han miss-
tänkte förre kronoarbetskarlen Abrahamsson, hvilken
förut haft kondition hos en hembagarenka, men nu
vore utan sysselsättning, samt vore boende i samma
hus. Som Abrahamsson emedlertid nekade och inga
vidare bevis funnos att tillgå, fick saken bero på vi-
dare anmälan.
— En fabrikör Stålberger inkom i förrgår å norra
polisvaktkontoret samt begärde handräckning, eme-
dan han öfverfölls af en okänd karl. Vid förhöret
härom i dag befanns den okände vara f. kusken
Lundholm, hvilken påstod att han endast bedt Stål-
berger veta hut och icke sparka hans hund,, som
gått alldeles oskyldigt på gatan. S. anförde dere-
mot, att L:s hund krafsat på hans rock, hyilket
föranledt att gifva hunden en spark. Men då S.
velat fortsätta sin väg, hade L. oupphörligt förföljt
honom med de gröfsta skällsord och hotelser, till dess
S. nödgats söka skydd i vaktkontoret. Som till-
räcklig bevisning icke fanns att tillgå, uppsköts
målet. -
— En åkardräng Agren, hvilken sistl. tisdag in-
funnit sig å ett handelskontor i Stadsgården för att
önska godt nytt år,, tillgrep vid bortgåendet ur en
på väggen hängande rock en plånbok, innehållande
458 rdr rgs, af hvilka penningar han genast började
profitera medelst intagande af förtäring å atskilliga
ställen. Emellertid blef denna hans fröjd kort, eme-
dan en polisuppsyningsman Norling, som blifvit un-
derrättad om stölden, uppsökte och arresterade ho-
nom, innan han ännu förskingrat mer än några
riksda!er. Sedan målsegaren återfått de qvarva-
rande penningarne, remitterades målet till domstol.
— Angående våldet å hofbetjenten Lundman fi
var åter förhör, dervid häktade gesällen Lindgrens
och lärlingen Johanssons husbonde, skomakaren Möl-
ler, samt flere af dennes arbetare yoro uppkallade.
Möller berättade att han kommit hem samma afton
omkring kl. 40, då Lindgren varit hemkommen, men
åter velat begifva sig bort. Detta hade dock M.
sökt hindra, synnerligast som L. varit mycket öf-
verlastad af starka drycker. IL. hade då sagt at
de ska ni komma att ångra, samt sedan bercdt
sig tillfälle att komma ut. — Ett annat vittne, Oh-
man, omförmälde, att då Johansson kommit hem,
hade han visat knifven och sagt: här ska ni få se
mitt åderjern. Öhman hade då blifvit så rädd
att han sprungit upp i vinden, hvarest han qvar-
blifvit större delen af natten. Dessutom berättade
han att så väl Johansson som Lindgren flera gånger
uppe på verkstaden skrutiv, af att de på gatorna
om nätterna huggit personer med knif. Som exem-
pel uppgafs en person i Skeppar Carls gränd, en.
annan i Polisgränden, samt en piga på Carl XII:s
torg, hvilken sednare fått sin kappa söndershuren.
Uti denna uppgift instämde äfven ett par andra
vittnen, men de ankiagade förklarade alltsammans
för osanning, och Jokansson påstod att Ö. nämnde
afton varit så stup full, att han icke kunde ha
reda på någonting. Målet blef änyo uppskjutet.
— Diversehandlaren B. Leja hade i polisen gjort
anmälan, det en gardist vid namn Ericsson, hvilken
varit en längre tid engagerad hos IL. såsom bodkarl,
beredt sig tillfälle att tillgripe åtskilliga saker från
boden, hvaribland uppgafs 8 st. guldeylinderur, 4
speldosor, m. m. Ericsson erkände vid förhöret, att
han, innan han med regementet afreste till Fyen,
hade från ett magasin stulit 4 par hängslen, några
dussin knappar, samt annat smått, af hvilket han
dels försålt en del till drängen Nyberg, i tjenst
hos källarmästaren Hammarström på operakällaren,
samt dels bortskänkt det öfriga till Nyberg och an-
dra personer. Efter återkomsten till Sverige, hade
han först tillgripit ur boden ene st. silfyerur, det
ena med guldkanter, af hvilka Nyberg köpt ett för
29 rår rgs, och äfven varit betänkt på att köpa det
andra för 45 rdr, ehuru detta ännu icke skett. Sc-
dermera hade han tagit 2ne speldosor, hvilka han
bortskänkt, den ena åt Nyberg samt den andra åt
en dräng vid namn Gustaf, som tjenar hos hr Pohl.
Ett par dagar derefter hade han ytterligare tillgri-
pit en speldosa, den han sålt åt en obekant herre
vid Blå porten.
Några flera stölder ville han icke vidkännas, med
undantag af ett par hängslen, hvilka han tagit straxt
före Jul, samt skänkt åt stenhuggaren Ekström, med
hvilken han bodde tillsammans.
Drängen Nyberg bekände, under tårar, att han af
E. köpt det ena uret samt några andra saker, hvilka
FE. omtalat för Nyberg att han stulit ur boden. Af-
ven berättade N., att han sett Ekström och Eriks-
son innehafva 3:ne stycken andra ur, hvilka de sagt
sig vilja sälja. I anledning häraf affördes Nyberg
äfven i häkte, och skulle visitation hos honom an-
ställas. Som drängen Gustaf och stenhuggaren Ek-
ström ännu icke anträffats, så uppsköts målet.
— Inför kämnersrättens 4:de afdelning stod i dag
den beryktade spelare-magistern Anders Lind:
holm såsom anklagad för att hafva den 45 förlidnt
Dec. uti ett hus vid Grefgatan, der han är, boende
af två andra personer, handelsbetjenten Akermar
och skoarbetaren Pettersson, med våld tillegnat sig
diverse klädespersedlar, uppskattade till värde af 4?
rdr 32 sk. Till sekundant vid tillfället uppgafs har
hafva haft en f. d. polisuppsyningsman J. E. Olsson
som för närvarande har intet bestämdt yrke. ,
Lindholm föregaf sig hafva att fordra af Å. oc
P., hvarföre han genom en biljett på förhand för
ständigat dem att i godo uppgöra, viljande han
annat fall med våld ta ut sin förmenta rätt. Olsso
bada an stund förrän våldet skedde, infunnit sig ho