se denna tanka i sinom tid öppet framträda 1 handling. — Hvarje tidsenlig förbättring i grundlagarne skulle således, om det hvilande förslaget antoges, endast kunna genomdrifvas genom revolution, utgående från konungamakten (såsom 4772), eller från fol-l ket. Utgången af ett revolutionsförsök må nu blifva huru som helst, så anse vi dock försöket vådligt. Vi anse visserligen det folk lyckligt, som genom en revolution vinner frihet och lagvälde; men ännu lyckligare anse vi det, som vinner samma resultat utan revolution, och vi tro enfaldeligen att de på laglig väg vunne resultaterna hafya mera välsignelse med sig. Bestyrelsen för Westergöthlands reformvänner beslutade att kalla sällskapet tillsamman i början af detta år, för att öfverlägga om hvad som var att för närvarande vidgöra 1 repre-l sentationsfrågan. Emedan den ansåg af vigt, att det hvilande förslaget till ny riksdagsordning blef bekant, börjades dess införande i Lidköpings nya tidning den 23 December. I Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning läses följande berättelse om dervarande Reformsällskapets förhandlingar. : Bestyrelsen för härv. reformsällskap har under loppet af denna månad haft flera sammanträden, för att öfverlägga om åtskilliga så väl för samhället som det allmänna vigtiga angelägenheter, hvilka vid sällskapets allmänna sammankomst, som straxt i början af nästa år lärer skola ega rum, komma att till dess Bepröfvande hemställas. Sednast i går afton hade bestyrelsen ett dylikt sammanträde, då den för sin del stadnade i det beslut, att, när frågan om urtima riksdag vid allmän sammankomst förekommer, icke rösta för någon sådan. Detta är det hufvudsakligaste af hvad som ännu blifvit åtgjordt eller yttradt, sedan Stockholmska reformsällskapets adress utgick ). Hvad som härvid måste falla i ögonen, är det, besynnerligt nog, nästan allmänna förbi-l seendet, att Stockholms-adressens hufvudsakliga syfte var att reformsällskaperna måtte sätta sig i verksamhet, eller såsom orden lydde,l ofördröjligen sammanträda till öfverläggning om de åtgärder, som ansågos lämpliga för att påskynda representationsfrågans afgörander. vAtt taga i öfvervägande om icke till en början det vore ändamålsenligt att till Konungen ingå med petitioner om Riksståndens sammankallande till urtima riksdag, framställdes blott förfrågningsvis. — Denna fråga angick endast påskyndandet, af sjelfva tidpunkten, då det hvilande förslaget till ny riksdagsordning skallk antingen bifallas eller förkastas; den innebär intet hinder för vidtagandet af alla öfriga åtgärder, som kunde lända till det antydda målet. Sådana kunna vara flera, såsom t. ex. att söka bestämma opinionen angående ståndsrepresentationens ohjelplighet och det nämnda nya förslagets brister; alt utbilda begreppen om de rätta och tidsenliga principerna för det representativa systemet; att i enlighet dermed bereda ett annat förslag, för att genast kunna underkastas Rikets Ständers pröfning, då det nu hvilande förslaget förkastas, 0. s. Vv. Allt detta synes väl äfven vara insedt dels inom åtskilliga af reformsällskapernas bestyrelser dels af landsortspressen; men det förefaller oss, som skulle alltför liten vigt fästas vid så väl dessa delar af reform-agitationen, som vid frågan om förkortandet af. sjelfva oefterrättlighetsperioden. Vi-skola derföre, sedan vi nu meddelat det hufvudsakligaste som andra-derom yttrat, snart framställa vår egen tanka härom: Imedlertid anse vi oss genast böra yttra oss iden frågan; huruvida regeringens representationsförslag borde företagas till diskussion inom reformsällskaperna. En insändare i Stora Kopparbergs läns tidning) har serskildt upptagit denna fråga och besvarat den jakande. Han motiverar detta på följande sätt: ; Man har gjort och endels: äfven besvarat frågan: om man borde i underdånighet petitionera om urtima riksdag, för att få det hvilande kongl. reform-förslagets öde afgjordt? Då hade reformsällskaperna äfven tillika bordt framlägga sin åsigt angående det kongl. förslagets värde, om det bör antagas eller förkastas. Kunna de ej för sig göra detta klart, böra de afstå från sina reformsällskaps roller. Emedlertid kan ju ingen veta om han bör antaga elter förkasta Kungens förslag, innan han grundligen studerat och diskuterat detsamma. Har man då icke bordt i sällskaperna företaga denna diskussion? AÅren J förut öfvertygade om förslagets förkastlighet: varen då så ärlige att j öppet sägen det! Med stillatigande häri gören j Regeringen ingen tjenst, och Fäderneslandet en bestämd otjenst. Blott en fraktion. har bestämdt yttrat sig, nemligen de som yrkat på förslagets: antagande. En del af dessa, såsom t. ex. Barometern, påstå, att förslaget bör antagas, emedan Regeringen eljest drager sig tillbaka, blir konservativ och lemnar allt in statu quo. Detta, min bästa Barometer, är en falsk väderleksspådom, som understundom bemäktigarsig ditt stigande och fallande qvicksilfver. År det deremot ditt allvar, så är du så allvarsamt enfaldig, att du ej förtjenar någon uppmärksamhet bland räsonnabelt folk. En annan del åter. af samma fraktion yrkar antagande, emedan man genom en riksdag, enligt det kongl. förslaget, skulle lättare än nu. kunna sedan vinna ytterligare reformer. Ingen har dock ännu undersökt om det i sjelfva verket kommer att gå lättare eller svårare. . Man kan alltså antaga begge fallen. Antag först, att det verkligen komme att gå lättare: är det då likväl icke en hel hop orätt i att antaga något, som, enligt er egen förutsättning, är betydligt sämre än det j förstån! Ar det. ej i än högre grad enfaldigt, att vid det slutliga afgörandet hoppas på de ultra-konservativas röster för detta förslag, då deras förnämsta syfte alltid varit att göra alla reformer svårare och alldeles icke lättare! Detta torde förtjena eder uppmärksamhet. Antag sedan, att förslaget försvårar ytterligare reformer: då ären j ju bedragna, godt folk! c För att få klarhet i detta mörker må vi derföre alla yrka, att förslaget så mycket och så mångenstädes som möjligt diskuteras. Om det sedan, efter pröfning, finnes förtjena godkännande, då är ej brådt med riksdag, utan då behöfves mycken tid tiH opinionens bearbetande för detsamma: sanningen skall, nu som alltid, dagligen vinna flera anhängare; antalet af de enskilda intressenas, d. v. s. de privilegierade ståndens anhängare deremot dagligen förminskas. Sanningen, sedan hon uppenbarat sig, motarbetas endast med ständigt aftagande krafter. Finner man åter, att det kongl. förslaget ej förtjenar något godkännande, då må det genom en urtima riksdag med möjligaste första uhdanrödjas, då må irrbilden snart bortblåsas, på det han ej, genom de privilegierades belysningar under tiden, må hinna