se denna tanka i sinom tid öppet framträda 1 hand-
ling. — Hvarje tidsenlig förbättring i grundlagarne
skulle således, om det hvilande förslaget antoges, en-
dast kunna genomdrifvas genom revolution, utgåen-
de från konungamakten (såsom 4772), eller från fol-l
ket. Utgången af ett revolutionsförsök må nu blifva
huru som helst, så anse vi dock försöket vådligt. Vi
anse visserligen det folk lyckligt, som genom en re-
volution vinner frihet och lagvälde; men ännu lyck-
ligare anse vi det, som vinner samma resultat utan
revolution, och vi tro enfaldeligen att de på laglig
väg vunne resultaterna hafya mera välsignelse med sig.
Bestyrelsen för Westergöthlands reformvän-
ner beslutade att kalla sällskapet tillsamman i
början af detta år, för att öfverlägga om hvad
som var att för närvarande vidgöra 1 repre-l
sentationsfrågan. Emedan den ansåg af vigt,
att det hvilande förslaget till ny riksdagsord-
ning blef bekant, börjades dess införande i Lid-
köpings nya tidning den 23 December.
I Götheborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning
läses följande berättelse om dervarande Reform-
sällskapets förhandlingar. :
Bestyrelsen för härv. reformsällskap har under
loppet af denna månad haft flera sammanträden, för
att öfverlägga om åtskilliga så väl för samhället som
det allmänna vigtiga angelägenheter, hvilka vid säll-
skapets allmänna sammankomst, som straxt i början
af nästa år lärer skola ega rum, komma att till dess
Bepröfvande hemställas. Sednast i går afton hade
bestyrelsen ett dylikt sammanträde, då den för sin
del stadnade i det beslut, att, när frågan om urtima
riksdag vid allmän sammankomst förekommer, icke
rösta för någon sådan.
Detta är det hufvudsakligaste af hvad som
ännu blifvit åtgjordt eller yttradt, sedan Stock-
holmska reformsällskapets adress utgick ).
Hvad som härvid måste falla i ögonen, är
det, besynnerligt nog, nästan allmänna förbi-l
seendet, att Stockholms-adressens hufvudsak-
liga syfte var att reformsällskaperna måtte sätta
sig i verksamhet, eller såsom orden lydde,l
ofördröjligen sammanträda till öfverläggning
om de åtgärder, som ansågos lämpliga för att
påskynda representationsfrågans afgörander.
vAtt taga i öfvervägande om icke till en bör-
jan det vore ändamålsenligt att till Konungen
ingå med petitioner om Riksståndens samman-
kallande till urtima riksdag, framställdes blott
förfrågningsvis. — Denna fråga angick endast
påskyndandet, af sjelfva tidpunkten, då det
hvilande förslaget till ny riksdagsordning skallk
antingen bifallas eller förkastas; den innebär
intet hinder för vidtagandet af alla öfriga åt-
gärder, som kunde lända till det antydda må-
let. Sådana kunna vara flera, såsom t. ex. att
söka bestämma opinionen angående ståndsre-
presentationens ohjelplighet och det nämnda
nya förslagets brister; alt utbilda begreppen
om de rätta och tidsenliga principerna för det
representativa systemet; att i enlighet dermed
bereda ett annat förslag, för att genast kunna
underkastas Rikets Ständers pröfning, då det
nu hvilande förslaget förkastas, 0. s. Vv.
Allt detta synes väl äfven vara insedt dels
inom åtskilliga af reformsällskapernas besty-
relser dels af landsortspressen; men det förefaller
oss, som skulle alltför liten vigt fästas vid så
väl dessa delar af reform-agitationen, som vid
frågan om förkortandet af. sjelfva oefterrättlig-
hetsperioden.
Vi-skola derföre, sedan vi nu meddelat det
hufvudsakligaste som andra-derom yttrat, snart
framställa vår egen tanka härom: Imedlertid
anse vi oss genast böra yttra oss iden frågan;
huruvida regeringens representationsförslag bor-
de företagas till diskussion inom reformsäll-
skaperna.
En insändare i Stora Kopparbergs läns tid-
ning) har serskildt upptagit denna fråga och
besvarat den jakande. Han motiverar detta på
följande sätt: ;
Man har gjort och endels: äfven besvarat frågan:
om man borde i underdånighet petitionera om ur-
tima riksdag, för att få det hvilande kongl. re-
form-förslagets öde afgjordt? Då hade reformsäll-
skaperna äfven tillika bordt framlägga sin åsigt
angående det kongl. förslagets värde, om det bör an-
tagas eller förkastas. Kunna de ej för sig göra detta
klart, böra de afstå från sina reformsällskaps rol-
ler. Emedlertid kan ju ingen veta om han bör an-
taga elter förkasta Kungens förslag, innan han grund-
ligen studerat och diskuterat detsamma. Har man
då icke bordt i sällskaperna företaga denna diskus-
sion? AÅren J förut öfvertygade om förslagets för-
kastlighet: varen då så ärlige att j öppet sägen det!
Med stillatigande häri gören j Regeringen ingen
tjenst, och Fäderneslandet en bestämd otjenst. Blott en
fraktion. har bestämdt yttrat sig, nemligen de som
yrkat på förslagets: antagande. En del af dessa, såsom
t. ex. Barometern, påstå, att förslaget bör antagas,
emedan Regeringen eljest drager sig tillbaka, blir
konservativ och lemnar allt in statu quo. Detta,
min bästa Barometer, är en falsk väderleksspådom,
som understundom bemäktigarsig ditt stigande och
fallande qvicksilfver. År det deremot ditt allvar, så
är du så allvarsamt enfaldig, att du ej förtjenar nå-
gon uppmärksamhet bland räsonnabelt folk. En an-
nan del åter. af samma fraktion yrkar antagande,
emedan man genom en riksdag, enligt det kongl.
förslaget, skulle lättare än nu. kunna sedan vinna
ytterligare reformer. Ingen har dock ännu under-
sökt om det i sjelfva verket kommer att gå lättare
eller svårare. . Man kan alltså antaga begge fallen.
Antag först, att det verkligen komme att gå lättare:
är det då likväl icke en hel hop orätt i att antaga
något, som, enligt er egen förutsättning, är betyd-
ligt sämre än det j förstån! Ar det. ej i än högre
grad enfaldigt, att vid det slutliga afgörandet hop-
pas på de ultra-konservativas röster för detta för-
slag, då deras förnämsta syfte alltid varit att göra
alla reformer svårare och alldeles icke lättare! Detta
torde förtjena eder uppmärksamhet. Antag sedan,
att förslaget försvårar ytterligare reformer: då ären
j ju bedragna, godt folk! c
För att få klarhet i detta mörker må vi derföre
alla yrka, att förslaget så mycket och så mången-
städes som möjligt diskuteras. Om det sedan, efter
pröfning, finnes förtjena godkännande, då är ej brådt
med riksdag, utan då behöfves mycken tid tiH opi-
nionens bearbetande för detsamma: sanningen skall,
nu som alltid, dagligen vinna flera anhängare; an-
talet af de enskilda intressenas, d. v. s. de privi-
legierade ståndens anhängare deremot dagligen för-
minskas. Sanningen, sedan hon uppenbarat sig,
motarbetas endast med ständigt aftagande krafter.
Finner man åter, att det kongl. förslaget ej förtje-
nar något godkännande, då må det genom en ur-
tima riksdag med möjligaste första uhdanrödjas, då
må irrbilden snart bortblåsas, på det han ej, genom
de privilegierades belysningar under tiden, må hinna