och vidare framryckt emot Altenburg.
Kl. 12 om natten den 17 hade Pressburg
utan svärdslag gifvit sig; äfven Wieselburg
har, efter en hårdnackad fäktning, blifvit ta-
get af banen.
Den kejserliga armåens hela linea, som sträc-
ker sig från de yttersta sydliga gränserna ända
till de aflägsnaste nordliga, har inryckt öfver
ungerska gränsen och på 4 serskilda punkter
börjat sina operationer. Dess förposter hade
den. 18 framträngt ända till Raab och Neu-
häusel. Vid Mortons, norr från Komorn, hade
den 17 Uhlanerna gått öfver Waagelfven.
Tvenne kolonner af insurgenterna stodo, den
ena till höger om Nessmiel och Dotin, den
andra till venster om Stuhlweissenburg. Man
trodde att det snart skulle komma till drabb-
ning 1 grannskapet af ;Pesth, eller mellan Raab
och Komorn, der insurgenterna slagit ett be-
fästadt läger.
Uti Wien gingo rykten om ministerförän-
dring. Kraus skall hafva nedlagt sin portfölj
och Stadion skall i hans ställe öfvertaga fi-
nansdepartementet inom ministeren, hvaremot
Schmerling skulle erhålla inrikesportföljen. En
arbetarkravall skall hafva varit påtänkt och
en kattmusik skulle blifva signalen; men då
general Weltden lät förstå, att han, vid första
musik, å sin sida skulle låta spela upp, hade
detta den verkan, att både kravall och katt-
musik uteblefvo.
ITALIEN.
Påfvens flykt.
Vi hafva redan meddelat ett par olika upp-
gifter om sättet huru denna tillgick; men lem-
na likväl här nedan ännu en, emedan denna
är officiell. Den förekommer nemligen i Nea-
pels officiella tidning förd. 30 November och
lyder så:
Den 24 November om aftonen begaf sig, en-
ligt aftal, franska sändebudet vid påfliga sto-
len, hr dHarcourt, till quirinalen och inträd-
de liksom för att få audiens hos påfven. Den
helige fadren qvarlemnade sändebudet i sina
rum, för att de derutanför varande skulle tro
att företrädet ännu fortfore, och steg emed-
lertid i hemlighet — klädd till simpel prest
— utför den: lilla trappan i schweizarnes kor-
ridor, satte sig i bäjerska sändebudet grefve
von Spaurs vagn, som höll derutanför, och
åkte med honom, genom stora porten, i rigt-
ning åt San Giovano Laterano. Der bytte de
om vagn, och komne utanför Rom togo de
vägen åt Riccia-dalen, hvarest de funno en på
dem väntande postvagn med grefve v. Spaurs
Ifru och familj. I detta åkdon fortsatte påf-
ven sin resa, såsom en till grefvens svit hö-
rande abbå, och med sådan skyndsamhet, att
han redan kl. 9 följande morgon (den 25) in-
träffade i Mola di Gaöta. Okänd för alla hvi-
lade han der på ett värdshus, hvarest den på
förhand från Rom afreste kardinal Antonelli
— också okänd — väntade honom, jemte span-
ska legationssekreteraren Arnao. Efter en kort
hvila begåfvo sig alla, med undantag af grefve
v. Spaur, som fortsatte resan till Neapel, till
Gaöta och togo der in på värdshuset il Giar-
dinetto. Den 26 Nov. ankom utanför Gaöta
franska ångbåten le Tenare, medförande från
Civitaåveechia franska sändebudet d Harcourt,
portugisiska ambässadören baron Venda de Cruz,
monsignor Stella vid påfliga hofvet och flere
herrar. Grefve v. Spaur, som på natten an-
I kom till Neapel, föreställdes genast af påfliga
nuntien för konungen och öfverlemnade till
Idenne en egenhändig skrifvelse från den hel.
Ifadren, hvaruti denne gaf konungen tillkänna
Isin ankomst och anropade Neapels gästfrihet
för den katolska verldens öfverhufvud.
Tidningen beskrifver vidare, huru konung
IFerdinand blef alldeles öfvermannad af glädje
löfver detta besök, huru han skickade två ba-
Italjoner till lifvakt åt påfven och redan kl. 6
Ipå morgonen sjelf med sin gemål och flere af
Isin familj reste för att uppvakta honom. An-
Ikommen till Gaöta, upplät konungen rum åt
Ipåfven i guvernörens palats, der konungafa-
Imiljen fick kyssa Pii fot. Följande dagen (d.l,
27) ankom påfvens broder, grefve Gabriel Ma-
Istai, med sin son till Gaöta, och kort derefter
len mängd andra notabiliteter.
Den deputation, som romarne skickade åstad
latt inbjuda påfven att återkomma till Rom,
blef uppehållen vid österrikiska gränsen, oak-
tadt den hade fullständiga pass. Den skicka-
Ide då ett ilbud till kardinal Antonelli i Gaöta;
Ihvilken svarade, att det måste förblifva vid
Ihvad påfven förkunnat i sin afgifna prolest,
hvilken vore hans ultimatum. Påfven kunde
således icke mottaga deputationen. I anled-
ning häraf beslöt deputeradekammaren den 9
IDec., i en hemlig session, att insätta en tredje
Ustatsmakt i stället för den flydda påfven, men
latt dessförinnan ännu en gång af honom be-
Igära, att han ville ingå på Mamianis program:
Ikonfederation och krig mot Österrike. Sedan:
:lett nekande svar ankommit från påfven, af-
;
Iskickade kammaren en ny deputation med det
jultimatum, att om piåfven icke genast åter-
I komme, skulle romerska folket afsätta honom l:
Ifrån alla hans verldsliga rättigheter och vär-
digheter:
me — - -- - LE fär Pär LA Pär för Järr— föärr NN
ms mA AA j-
4
Sedan alla dessa bemedlingsförsök hade stran-
-Idat, förklarade deputeradekammaren påfven af-
-Isatt från sitt verldsliga embete och utnämnde
Jen provisorisk regering, bestående at senatorn
af Rom, senatorn af Bologna och gonfalonie-
ren i Ancona. Ministern Sterbini underrätta-
.Ide folket härom, tilläggande att påfven väl
Jkunde återvända till Rom såsom kyrkans för-
-Iste biskop, men att stadens portar skulle blif-
Ilva stängda för hans kardinaler och prelater.
Folket gaf jublande sitt bifall tillkänna och
-Idrog omkring gatorna, under ropen: död åt
påfven! död åt kardinalerna! lefve italienska
republiken! — Påfvens säkraste stöd, general
I neeh; har måct flv till Sreria.