länsstyrelsens follkomliga belåtenhet sine tjensteålig-
ganden fullgjort, anser jag kongl. styrelsens åtgärd
att, med Janzons förbigående, förordna annan person
till direktör vid nya cellfängelset icke böra så för-
stås eller uttydas, som skulle Janzon derigenom hafva
ifrån sin innehafvande vaktmästaretjenst blifvit för-
afskedad, särdeles som frågan om Janzons förafske-
dande från nämnde tjenst utgör ett ämne, som ef-
ter mitt omdöme icke ens tillhör kongl. styrelsens
pröfning; — men alldenstund de åsigter, som jag
under den 43 November 4846 och den 42 Novem-
ber 4847 i underdånighet framställt angående be-
höfligheten af en, direktören underlydande vaktmä-
stare vid de nya cell-länsfängelserne i allmänhet icke
vunnit Kongl. Maj: ts nådiga bifall, och jag till följd
häraf måste antaga att en sådan tjensteman icke el-
ler kommer att finnas vid nya cell-länsfängelset i
Wexjö, så anser jag mig böra i underdånighet till-
styrka, att, med nådigt bifall till Kongl. Maj:ts be-
fallningshafvandes derom - gjorda underdåniga hem-
ställan, Janzon må intilldess han möjligen kan er-
hålla annan statens tjenst med lika eller högre lön
på indragningsstat uppföras att under sin återstående
lifstid årligen utfå det belopp, som enligt inneva-
rande års stat utgjort hans egentliga aflöningsbelopp,
såsom vaktmästare vid kronohäktet i Wexjö, eller
trehundratrettiotre rdr 46 sk. banko.
Herr kameralledamoten Kruskopf instämde i hvad
herr kansliledamoten yttrat beträffande Sunnerdahls
förordnande till dircktörstjenstens bestridande vid
nya länsfängelset i Wexjö, med förbigående af vakt-
mästaren Janzon, och förenade sig äfven uti herr
kansliledamotens underdåniga tillstyrkan, att Janzon
måtte på indragningsstat få åtnjuta ett mot hans
på fångvårdens stat hittills uppburna lön svarande
belopp, ehuru herr kameralledamoten icke för denna
tillstyrkan bemtade stöd af den åsigten, att vid de
nya cellfängelserne en vaktmästares anställande un-
der direktörens lydno vore af nödvändigheten på-
kalladt.
Härefter utlät sig Ordföranden herr generaldircek-
tören och riddaren von Troil:
pHvad först beträffar utnämningen till direktörs-
tjensten, så förmodade jag att Kongl. Maj:ts nådiga
afsigt då Kongl. Maj:t, med ogillande af styrelsens
underdåniga förslag att dylika utnämningar skulle
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande verkställas, an-
befallt fångvårdsstyrelsen att, efter samråd med Kgl.
Maj:ts befallningshafvande, fängelsedirektörer utse,
måtte hafva varit att styrelsen dertill skulle förordna
en, efter samvetsgrann pröfning, dertill passande an-
sedd person och ingen annan; och enär, enligt sty-
relsens öfvertygelse de erforderliga egenskaperne för
direktörsplatsen finnas hos Sunnerdahl, men ej hos
Janzon, vågar jag tro att Kongl. Maj:t ej i den de-
len äskar vidlyftigare förklaring.
Beträffande åter Konungens befallningshafvandes
hemställan, att Janzon måtte vid åtnjutande af fång-
vaktmästarelönen bibehållas, så förekommer att han,
på grund af konstitutorial, innehaft en tjenst på
extra stat, hvilken tjenst numera blifvit indragen,
och anser jag honom derföre sakna rättighet att
lönen vidare tillgodonjuta. En sådan rättighet sy-
nes mig ej ens kunna ifrågasättas för större andel
af lönen än de etthundrasjuttiotvå rdr, som utgjorde
lönen innan den från landtstaten på fångvårdens stat
öfverflyttades; men jag medger fullkomligen att bil-
ligheten talar för att en fångvaktmästare, som full-
komligen väl uppfyllt sina tjensteåligganden under
en längre följd af år, ej måtte, derföre att tjensten
indrages, beröfvas alla de löneförmåner, hvaraf han
varit i åtnjutande, och det lärer derföre böra un-
dersökas, huruvida fallet med Janzon är sådant.
Konungens befallningshafvande har visserligen till
bestyrkande deraf meddelat åtskilliga intyg, hvilkas
värde jag ej vill undersöka, utan blott mot dem
ställa tvenne andra, hvilkas högre vitsord ej lärer
kunna bestridas, nemligen Kongl. Maj:ts dom af d.
21 Juli 1846, hvarigenom Janzon för egennytta i
tjensten blifvit dömd att böta ett års lön och er-
sätta kronan för det han till sin enskilda tjenst be-
gagnat fångars arbete, och Kongl. Maj:ts och rikets
Götha hofrätts utslag af den 3 September detta år,
hvarigenom han ålägges att ytterligare för enahanda
förbrytelse erlägga 45 rdr 40 sk. 4 r. banko. Då
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, detta oaktadt, an-
sett Janzon ej allenast böra vid vaktmästaretjensten
bibehållas, utan äfven till fängelsedirektör befordras,
synas dess anspråk på dircktörens oegennytta ej vara
synnerligen vidsträckte. Att förvaltningen vid cell-
fängelserne ej skall blifva öfver höfvan dyr, beror
dock i väsendtlig mån derpå, att direktören med
omtanka och drift förenar oegennytta, hvarförutan
jag förutser att alla styrelsens bemödanden att vid
länsfängelserna tillvägabringa god hushållning åt-
minstone vid ett och annat blifva fruktlösa. Skulle
Kongl. Maj:t likväl, 4 olikhet med hvad jag vågar
i underdånighet tillstyrka, anse Janzon böra vid
vaktmästarelönen bibehållas, så torde han derjemte
åläggas att vid nya fängelset under direktören tjenst-
göra, med rättignet för fångvårdsstyrelsen att ho-
nom, liksom annan vaktbetjent, entlediga, derest han
ej nöjaktigt fullgör hvad honom anbefalles; kun-
nande första vaktknekttjensten, i sådan händelse,
under tiden hållas vakant.
Och skulle underdånig skrifvelse, hvilken registra-
turet innehåller, åtföljd af protokollsutdrag, remiss-
handlingarne och Janzons ansökningshandlingar till
Kongl. Maj:t aflåtas. In fidem
Carl Olof Brink.