— Man må säga hvad som helst om repu-
bliken eller om sakernas ställning i Frankrike,
så är det i alla fall ett stort och sublimt skå-
despel att se nästan hvarje fullvuxen man in-
öm ett land med 36 millioner invånare med
sin röst deltaga i valet till statens öfverhuf-
vud. Man må, såsom sagdt är, hafva hvilka
anmärkningar som helst att framställa, många
utan tvifvel rättvisa, öfver det temporära li-
dande, som den politiska jäsningen efter fe-
bruarirevolutionen kostat landet, och det blod
som derunder måst :spillas; det kan dock
ej bestridas, att den akt, som nu sednast i
Frankrike föregått, visar, att febrdarirevolu-
tionen förvärfvat åt folket en förmån, som det
förut ej egde, .den, att vara fria medborgare
i ordets politiska mening; en rättighet, hvil-.
ken skall väcka och underhålla hos hvarje in-
divid känslan af att vara en lefvande och or-
ganisk länk i det stora samhällsväsendet; den-
na känsla, hvilken måste vara den egentliga
och rätta modren till hvarje verklig allmän
anda och till handlingar för menskligheten el-
ler fäderneslandet. Sju millioner fransmän
hafva. deltagit i presidentvalet. Detta omätli-
ga antal har på samma tid, under en kylig
decemberdag, på de uppblötta vägarna, frivil-
ligt begifvit sig från sina hemvist till valor-
terne (nemligen alla de, som icke bott på stäl-
let), alla i och för samma ändamål, och hvar
och en i medvetande deraf, att den enkla landt-
mannen, som sjelf sköter sin åker, dervid med
sitt votum betydde lika mycket, som en mar-
skalk af Frankrike, eller som den rikaste ban-
kier. En så talrik - rörelse: på en gång inom
ett folk för ett gemensamt syftemål af verlds-
liga angelägenheter, veta vi knappt den euro-
peiska historien förut haft att omftala. Visser-
ligen skedde äfven under Napoleon en dylik
valhandling i primärförsamlingarna, såväl efter
den 18 Brumaire, som innan kejsaredömet ut-
ropades; men vid dessa båda tillfällen var det
mera en politisk komedi som uppfördes, än
någon verklig utöfning af det fria valets rät-
tigheter.
En annan omständighet i denna, äfven för
det öfriga Europa vigtiga handling, och hvil-
ken icke kan undgå att öfverraska sinnet så-
som en märkvärdig ödets lek, är att valet
skulle falla på den för några månader sedan
landsflyktige Lois Napoleon Bonaparte, och
detta med en öfverväldigande majoritet i röst-
antal, som icke kan- lemna något tvifvel öf-
rigt derom, att den företer ett uttryck af na-
tionens vilja i ordets egentliga bemärkelse, att
partitvisterna dervid trädt i bakgrunden, och
att den egentliga anledningen till den nu up-
penbarade enhälligheten. låg i en pietet, ett
inre, ett slags religiöst behof hos mängden af
folket, att Hylla ninnet af den mest giganti-
ska menniskoande, som den mederha historien
vet att omtala och som en gång lyftade Fränk-
rike fill en ära och makt, vid hvars hågkomst
hvarje fransmans hjerta klappar, förgätande alla
de lidanden, som denna andes villfarelser och
felsteg till slutet ådrogo samma Frankrike. När
man efterräknar den utomordentliga, af de
klyftigaste diplomatiska ränker sammanväfda
och af de oerhördaste materiella ansträngnin:
gar på folkets bekostnad understödda omsorg
hvarmed de nyss förut på sina troner darran-
de furstarne efter segern vid Waterloo förena-
de sig alt utrota nästan hvarje öfverlefva a
Napoleons makt, att aflägsnå alla hans manlig:
afkomlingar från hvarje plats, der något infly-
tande hade kunnat af dem utöfvas; när mar
betraktar den snåla dynastiska politikens ängs:
In hos de frihetshatande Bourbonerne, att för