— Man må säga hvad som helst om republiken eller om sakernas ställning i Frankrike, så är det i alla fall ett stort och sublimt skådespel att se nästan hvarje fullvuxen man inöm ett land med 36 millioner invånare med sin röst deltaga i valet till statens öfverhufvud. Man må, såsom sagdt är, hafva hvilka anmärkningar som helst att framställa, många utan tvifvel rättvisa, öfver det temporära lidande, som den politiska jäsningen efter februarirevolutionen kostat landet, och det blod som derunder måst :spillas; det kan dock ej bestridas, att den akt, som nu sednast i Frankrike föregått, visar, att febrdarirevolutionen förvärfvat åt folket en förmån, som det förut ej egde, .den, att vara fria medborgare i ordets politiska mening; en rättighet, hvil-. ken skall väcka och underhålla hos hvarje individ känslan af att vara en lefvande och organisk länk i det stora samhällsväsendet; denna känsla, hvilken måste vara den egentliga och rätta modren till hvarje verklig allmän anda och till handlingar för menskligheten eller fäderneslandet. Sju millioner fransmän hafva. deltagit i presidentvalet. Detta omätliga antal har på samma tid, under en kylig decemberdag, på de uppblötta vägarna, frivilligt begifvit sig från sina hemvist till valorterne (nemligen alla de, som icke bott på stället), alla i och för samma ändamål, och hvar och en i medvetande deraf, att den enkla landtmannen, som sjelf sköter sin åker, dervid med sitt votum betydde lika mycket, som en marskalk af Frankrike, eller som den rikaste bankier. En så talrik rörelse: på en gång inom ett folk för ett gemensamt syftemål af verldsliga angelägenheter, veta vi knappt den europeiska historien förut haft att omftala. Visserligen skedde äfven under Napoleon en dylik valhandling i primärförsamlingarna, såväl efter den 18 Brumaire, som innan kejsaredömet utropades; men vid dessa båda tillfällen var det mera en politisk komedi som uppfördes, än någon verklig utöfning af det fria valets rättigheter. En annan omständighet i denna, äfven för det öfriga Europa vigtiga handling, och hvilken icke kan undgå att öfverraska sinnet såsom en märkvärdig ödets lek, är att valet skulle falla på den för några månader sedan landsflyktige Lois Napoleon Bonaparte, och detta med en öfverväldigande majoritet i röstantal, som icke kanlemna något tvifvel öfrigt derom, att den företer ett uttryck af nationens vilja i ordets egentliga bemärkelse, att partitvisterna dervid trädt i bakgrunden, och att den egentliga anledningen till den nu uppenbarade enhälligheten. låg i en pietet, ett inre, ett slags religiöst behof hos mängden af folket, att Hylla ninnet af den mest gigantiska menniskoande, som den mederha historien vet att omtala och som en gång lyftade Fränkrike fill en ära och makt, vid hvars hågkomst hvarje fransmans hjerta klappar, förgätande alla de lidanden, som denna andes villfarelser och felsteg till slutet ådrogo samma Frankrike. När man efterräknar den utomordentliga, af de klyftigaste diplomatiska ränker sammanväfda och af de oerhördaste materiella ansträngnin: gar på folkets bekostnad understödda omsorg hvarmed de nyss förut på sina troner darrande furstarne efter segern vid Waterloo förenade sig alt utrota nästan hvarje öfverlefva a Napoleons makt, att aflägsnå alla hans manlig: afkomlingar från hvarje plats, der något inflytande hade kunnat af dem utöfvas; när mar betraktar den snåla dynastiska politikens ängs: In hos de frihetshatande Bourbonerne, att för