RLANDADE ÄMNEN. Nerikes Allehanda meddelar följande: Två menniskor lefvande begrafne, af hvilka dock den ena uppstår till lifvet. Grythyttan den 24 December. T en kolkoja vid en mila på MDjupdalshults ägor i denna församling hvilade natten till den 45 dennes landtbonden Petter Persson ifrån nämnde by, med sin tolfåriga son Carl. Kojan, som i början af sistlidne Novemher var af Petter: Persson uppförd och ämnad att begagnas endast under pågående kolning, var derföre högst uselt och bristfälligt sammansatt. En af snön krökt björkstam, nedsatt med sin ena ända i jorden och stödjande den andra på en tjuga, utgjorde taklagets kroppås. Taket, som betäckte en vid pass en aln djup grop, bestod af trol eller granstörar, hvilande med cna ändan på gropkanten och lutande den andra mot den krökta björkstammen, derpå var granris och sedan ett 6qvarters tjockt lager af grus och torf. I kojan var en liten eldstad i ena hörnet och: midt deremot ett läger, beredt af rätt granris. På den lilla eldstaden glimmade en svag koleld, efter en nedbrunnen, kl. 12 om natten upptänd brasa. Luckan till kojans ingång var igensluten, och efter en from aftonbön, i hvilken de hvyilande befallt sig i Guds hand, sltumrade nu fader och son vid hvarandras sida så stilla och sött på sin härda fuktiga risbädd. Men i ett ögonblick raknar den af värman småningom torkade, af snön förut krökta björkstammen, som utgjorde takets kroppås, och med ett doft brak nedfaller öfver de sofvande det tjocka taket. Gossen hörde vid uppvaknandet sin fader jemra sig och säga: Skynda dig ut, Carl, innan du blir förderfvad — det är nog jag dör — hjelp mig om du kan — skynda dig, tag i kroppåsen — gå på andra sidan — sök att gräfva ett hål — kanhända jag kan dra mig ut. Efter mödosammaste ansträngning af alla sina krafter, lyckades det gossen, att genom dörröppningen, den han låg närmareZän fadren, komma ut. Fan gräfver då med sina händer i den djupa takmullen en grop, så att han får tag i fadrens händer, men då han cj mer hör något ljud ifrån fadren, troende honom vara död, och ej förmår draga honom ut, springer han till det vid pass 300 famnar från milan liggande hemmet, hvarifrån husfolk och grannar med bloss och spadar genast skyndade till olycksstället. Der funno de, sedan takbetäckningen var undanskottad, Petter Persson liggande på venstra sidan med kroppåsen snedt öfver veka lifvet och störar och jord öfver hufvud, armar och ben, qväfd af den takfyllning som packat sig för hans ansigte. På kroppen hade den döde en blånad öfver refbenen efter takåsens tryckning och skrubbsår på ena axeln och benen efter trolvirket. Petter Persson, enkling 1838, var 54 år gammal, stilla och beskedlig, och efterlemnar 6 barn, af hvilka den här omnämnda sonen Carl var den yngsta.