Marindepartementet i Frankfurt har begärt af presidenten i Förenta Staterna, att han skulle uppdraga åt en commodore att öfvertaga ledningen af tyska Tflottans utrustning, och denna begäran har blifvit med största beredvillighet upptagen. Från Bayern, der valen till den blifvande landtdagen äro slutade, klagas allmänt deröfver att de utfallit så, att man endast anser ståndsoch ortintressen representerade. De flesta deputerade äro personer, hvilkas politiska ståndpunkt är alldeles obekant. Man anser orsaken till allt detta böra sökas deruti att valkretsarne blifvit så organisade, att de obildade landtmännen fått öfvertaget öfver städernas intelligentare befolkning. Det vår af fruktan för städernas öfvervigt, som man vidtog denna åtgärd, man har sålunda råkat ur askan i elden. En korrespondent till en engelsk tidning lemnar, i ett bref från Frankfurt af den 2 December, följande skildring af Tysklands national-församling: Jag har länge iakttagit tystnad, emedan jag, sänningen att säga, skämts för att säga hvad jag tänker om vår ställning. Frankfurterförsamlingen har icke utfört det värf, hvartill händelserna kallade den: nemligen den tyska enhetens upprättande genom fredliga och moraliska medel. Denna enhet skall dock en gång komma till stånd, emedan den har inträngt i hvarje tysk mans hufvud och hjerta; men den skall icke åstadkommas utan nya skakningar och en ny revolution. Orsakerna till detta parlaments misslyckande äro ganska invecklade; somliga inre, andra yttre; några hafva Ferkat inom parlamentet, andra utom detsamma. Intill den 18 Sept. (då upploppet i Frankfurt egde rum) bär yttersta venstra sidan skulden för allt det onda, som nu tUragit sig tillsammans öfver oss. Den sökte genom skrämsel vinna de rädda, men dref dem i stället dymedelst i armarne på frihetens och den tyska enighetens fiender. Yttersta venstern inbillade sig att den skulle blifva detsamma som konventet af 1793, och de hederliga professorerne och philisterna i det tyska parlamentet ansågo sig för riktiga hjeltar, då de motstodo det spöke af 1793 års terrorism, som hrr Vogt, Schlöffel och Zeitz (hvilka stundom för något ögonblick trodde sig verkligen vara hvad de spelade: tyska Dantons eller Robespierres) visade dem, än för att göra förargelse, än af eförstånd. Men sedan den 18 Sept har detta parti varit utan allt inflytande på händelserna i Frankfurt; det var redan förut fallet. Den skräck, som detta parti hade injagat hos våra enfaldiga, beskedliga borgare, öfverlefde likväl partiets störtande och dref dem till att gå in på allt hvad ministrarne begärde af dem. Sedan den 18 Sept. hafva högra sidans ränkmakare tagit i släptåg kotterierna i hotellerna Augsburg och Landsberg. Klubben i Augs: burgska hotellet, under professor Biedermann och vicepresidenten Riesser, omfattar alla de förskräckta inom församlingen; förträffliga män allesammans, högst aktningsvärda i det enskilda lifvet, men makalösa politiska harar. Sedan den 18 Sept har denna klubb beslutit att blindt följa ministeren och har röstat för den vid alla tillfällen; den har gjort sig väl förtjent af namnet: den ministeriella lifvakten. Klubben i Landsbergska hotellet är mer libevalt i orden, Men röstar lika servilt. Jordan från Berlin är dess chef; att börja med var han en af de ohandterliga bland venstern, som nödvändigt ville rösta på hr von Itzstein vid riksföreståndarevalet, men sedermera har han blifvit ministerens ame damnee och till belöning derför fått ett embete i flottans departement. Denna klubb är desto lättare att handtera, som dess ledamöter till den grad sakna talang, att den ministeriella klubben i Casino kallar Landsbergsklubben för dumhufvudenas klubb, fastän fikande efter dess röster. Dessa begge klubbar kunna efter godtycke afgöra omröstningarne till högra eller venstra sidans fördel. De bestå af församlingens mest obetydande ledamöter; men deras makt vid voteringar är naturligtvis icke mindre för det. Man kan säga, att venstern är Tysklands hjerta och högern dess hufvud; mellan dem ligger magen, hvilken den, som talar sist, alltid är säker att hafva för sig. Detta är beklagligt, men det är verldens vanliga gång. De nämnda begge klubbarne utgöra centern och representera den tyska karakterens feghet, obeslutsamhet, godhjertenhet och egoism. För deras räkning göras alla anmärkningar öfver hvad inflytande en omröstning kommer att hafva på kursen; till dem vädjar man med sina falska framställningar af frihetens vänner såsom en blodtörstig hop. Högra sidan består af revolutionens motståndare, af män som vilja fortfara att vara Preussare, Österrikare eller Bäjrare, af personer, som äro embetsmän, professorer 0. d., men ingenting annat. Detta parti förstår sitt spel och är för närvarande nationalförsamlingens ledare. Men det misstager sig, om det tror sig kunna draga med sig! centern, när dess rätta afsigter komma i dagen. Denna stackars mage är intagen af en panisk förskräckelse för republikanerna, men den är derföre icke vän af en WindischGrätzs, Radetzkys eller Wrangels röda mo-t narki. Så snart centern upptäcker hvarthän bögra sidans chefer syfta, skall den vända dem ryggen och kasta sin vigt i vensterns vågskål. Detta torde inträffa förr än man anar, ty de män, som hafva väldet i Wien och Berlin, gå på med stormsteg. Men när centern öfvergifver högerns läger för att taga sin tillflykt i vensterns, blir det lika oförmöget som nu, att tänka eller handla för sig sjelf. Det skall låta leda sig af venstern, liksom det nu låter leda sig af högern; och då torde det komma att gå lika hastigt till republik, som man nu söker leda oss hän 411 den röda monarkien. Vi vandra samma 1 mh fat be mn — Mm Mm av mm AA rn mm ATT