we — —
legium, hvilket redan varnat för alltför häf-
tiga ansträngningar under gymnastikeno.
Liksom litet skamflat öfrer sin ohyggliga
gerning och fruktande för dess följder, hade
majoren ingen tust att vidare byta ord med
löjtnant H., som plötsligt fått ett sådant öf-
vertag på honom. Han gick derföre hastigt
sin väg, i det han, liksom den vidtberyktade
röfvareanföraren Mazarino, rysligt gnisslade
med tändernax,
Efter frukostrastens slut uppställdes rege-
mentets båda bataljoner på linien, hvarifrån
den rysligt tillämnade språng- och gåpåmar-
schen skulle företagas. Regementschefen och
majorerna voro till häst, och de åtminstone
kunde derföre vara säkra att icke blifva efter.
Efter ett kort tal af öfversten till officerarne,
såsom vanligt ofta späckadt med sterotyput-
trycket: -militärisk esprit, och hvaruti, ge-
nom en olycklig ordvändning, förmågan att
kunna bra springa blef något som mest öfver-
ensstämde med nämnde besprit, sattes batal-
jonerna i marsch och derefter i språng, allt-
efter reglementets föreskrifter, hvilka, efter
hvad jag förmodar, föga kunna intressera den
benägne. läsaren.
Under ett vildt hurrande framrusade den
långa linien, som snart började att alltmera
bugta sig, så alt den till slut ej blef olik Sei-
nefioden på kartan öfver Frankrike; men som
tjenstgörande majorens mening icke denna gån-
gen var att få en noggrann rättning, utan en-
dast att få plåga, lät han härfvan trassla sig
så mycket den behagade, och han jagade sjelf
hredvid, mäktigt upprymd af den skadeglädje,
som är så ljuf för allal lägre naturer. Hvad