we — — legium, hvilket redan varnat för alltför häftiga ansträngningar under gymnastikeno. Liksom litet skamflat öfrer sin ohyggliga gerning och fruktande för dess följder, hade majoren ingen tust att vidare byta ord med löjtnant H., som plötsligt fått ett sådant öfvertag på honom. Han gick derföre hastigt sin väg, i det han, liksom den vidtberyktade röfvareanföraren Mazarino, rysligt gnisslade med tändernax, Efter frukostrastens slut uppställdes regementets båda bataljoner på linien, hvarifrån den rysligt tillämnade språngoch gåpåmarschen skulle företagas. Regementschefen och majorerna voro till häst, och de åtminstone kunde derföre vara säkra att icke blifva efter. Efter ett kort tal af öfversten till officerarne, såsom vanligt ofta späckadt med sterotyputtrycket: -militärisk esprit, och hvaruti, genom en olycklig ordvändning, förmågan att kunna bra springa blef något som mest öfverensstämde med nämnde besprit, sattes bataljonerna i marsch och derefter i språng, alltefter reglementets föreskrifter, hvilka, efter hvad jag förmodar, föga kunna intressera den benägne. läsaren. Under ett vildt hurrande framrusade den långa linien, som snart började att alltmera bugta sig, så alt den till slut ej blef olik Seinefioden på kartan öfver Frankrike; men som tjenstgörande majorens mening icke denna gången var att få en noggrann rättning, utan endast att få plåga, lät han härfvan trassla sig så mycket den behagade, och han jagade sjelf hredvid, mäktigt upprymd af den skadeglädje, som är så ljuf för allal lägre naturer. Hvad