- Frågan är; huruvida insändarens beskyllningar äro
grundade, eller ej.
Vid den kommittee, som den 98 sistl. Augusti
sammanträdde för att yttra sig i frågan om de Ita-
lienska operasujetternas engagerande vid kongl. tea-
tern, föreslog jag, i egenskap af representant för
sångscenen , en förening mellan :båda sångperso-
nalerna, emedan jag, erkännande de Italienska konst-
Rärernas värde, insåg de artistiskt betydande resul-
taterne af en sådan förening, och dervid äfven gjor-
de afseende på den nytta, som skulle tillskyndas de
svenske artisterne genom att någon tid sjunga vid
sidan af italienare ).
Min mening med denna förening) var, att söka
vinna en för de Italienska sångarne och för sven-
ska sångscenen, samt derjemte för konsten och all-
mänheten lika vigtig fördel.4Italienarne skulle neml.
vid uppförandet af de till deras egentliga repertoir
hörande operor haft tillfälle att från svenska lyriska
scenen komplettera sin personal. De svenske sån-
garne skulle deremot å sin sida ej egt denna rät-
tighet; allt hvad som önskades, var, att de italien-
ske derjemte samfäldt med de svenske sångarne
borde gifva sådana större operor af erkändt värde,
hvartill hvarken italienska- eler svenska sångperso-
nalen, hvar för sig, var tillräcklig. Härigenom hade
svenska allmänheten erhållit tillfälle att höra Tell,
Hugenotterne, Don Juan, Cosi fan tutte, m. fl. vär-
derade operor.
Meningen med förslaget var således, 1 få ord sagdt,
att använda båda partiernas förenade krafter till ett
gemensamt mål, hvaraf både konsten och allmänhe-
ten kunnat skörda frukten; italienarne medgafs rät-
tighet att för deras egen repertoir anlita svenskarne,
utan reciprocitet till de sednares förmån. I mit of-
van berörde yttrande nämnde jag ock uttryckligen,
hvilket aldrig återtagits, men väl ofta upprepats; att
endast det italienska språket skulle komma i fråga
vid de gemensamma representationerne; också finnes
taliensk text till alla ofvannämnde operor ?).
Jag öfverlemnar nu åt läsarens rättskänsla att af-
göra, huruvida rangstrid, och skråanda egt rum
vid mitt yrkande.
I stället att begagna ett så gynnande ögonblick,
i stället att sålunda använda krafter, hvilkas före-
ning så sällan erbjuder sig, uppgör kongl. teater-
styrelsen ett kontrakt med italienarne,- hvilket vis-
serligen förbinder de svenske sångarne: att komplet-
tera den italienska personalen, men utan att med
ett ord omnämna någon samfäld verksamhet i den
mening, som i det föregående blifvit antydd. Öfver
detta kontrakt inhemtades dessutom icke teaterkom-
mitteens utlåtande, hvartill reglementet likväl för-
pligtade direktionen: Herr baron Hamilton endast
meddelade muntligen kommittten en och annan af
de, teaterpersonalen mindre beträffande punkterne i
det redan på förhand undertecknade kontraktet.
Direktionen har således på en gång handlat emot
konstens, allmänhetens, de italienska och svenska ar-
tisternas intressen, samt begått en uppenbart lag-
stridig handling.
Emedlertid har något motstånd icke mött från
någon af den svenska sängpersonalen, hvars biträde
till följd af kontraktet blifvit påkalladt. Lucie har
efter detsammas afslutande gifvits med biträde af
svenske sujetter,
bästa förmåga på samma sätt komplettera Lucrezia
Borghia, ända till den stund, då det italienska opera-
sällskapet sjelft begärde kontraktets upplösning ).
Uti Aftonblådsartikeln (d. 8 Dec.) påstås, att man
— förmodligen menas härmed de syenska sångarne
— aflägsnat de italienska sujetterne från stora tcea-
och man var sysselsätt att efter
tern. Ofvanstående uppgifter skola, som jag hoppas,l.
hos hvarje opartisk sätta förhållandet i en annanl.
dager; de äro faktiska och kunna ej bestridas. )
Nu återstår deremot mitt återlemnande af Othel-
Jos parti, som den förre insändaren i Aftonbla-
det tycks velat framställa som ett försök å min
sida, att (utan afseende på kontraktets föreskrift)
söka motverka. italienarne.
tid erinras, att hela detta ämne icke är af publik
eller officiel natur, utan helt och hållet en privat-
sak mellan hr Ciaffei och mig. Hr Ciaffei erbjöd
mig nemligen i enskild väg nämnde parti, ej eme-
dan -sådant var af behofvet påkalladt, utan för att
derigenom visa mig en uppmärksamhet; det skedde
till och med långt innan kontraktet var gjordt. Först
då direktionen åt mig uppdrager en roll, antager
saken egenskap af offentlig; från direktionen har i
denna sak deremot ej det ringaste utgått, och hr ba-
ron Hamilton gaf mig vid min förfrågan derom ej
någon upplysning. Man var således fullkomligen
obefogad till: att offentligen ställa mig till ansvar
för denna helt och hållet enskilda affär, och tvinga
mig att redogöra för motiverna till mitt handlings-
sätt. Sedan detta icke dessmindre skett, har jag ansett
mig böra tillkännagifva, att jag icke trott mig bun-
den af kontraktet i en sak, som uppkom före detta
kontrakts existehs. Derjemte har jag emedlertid ej
velat neka,
Härvid måste emedler-;
att mitt återlemnande af rollen föran- ;
ledts af de reflexioner, som, utan afseende på denl
förmån denna roll möjligen kunnat tillskynda mig
framställde sig vid betraktandet af en öfverenskom-
melse, hvarvid direktionen ej mindre förbisett pu-
blikens än båda sångpersonalernas intressen — en
öfverenskommelse, som dessutom genast vid sin för-
sta uppkomst var helt och hållet ogiltig, derföre att
den tillkom genom våldförande af ett för chef så
väl som för underlydande lika heligt reglemente.
;
Det är möjligt, att åtskilliga uttryck i min förral.
skrift -bära en nog stark prägel af den harm, som:;
direktionens handlingssätt ingifvit mig. Jag begär
ej att detta skall gillas, ren hoppas dock hafva å-
dagalagt, att anledning dertill ej saknats.
t den oväldige läsaren sjelf öfverlemnas nu att
afgöra, hvem som vållat de italienska sångarnes af-
gång från Kongl. scenen; om den svenska sångper-
sonalen gjort sig skyldig till rangstrid och skrå-
anda; samt huruvida förnämligast publikens oeli
konstens intressen i närvarande fall blifvit vårdade
af den Kongl. teaterstyrelsen. Stockholm den 412
December 1848. Julius Ginther
2) Se teaterkommitteens protokoll för den 28 Au-
gusti 1848.
2) Det är icke tänkbart; att insändaren kunnat för-
bise den i min förra artikel vid flere tillfällen ut-
tryckligen gjorda anmärkningen, att aldrig något
annat språk än: italienskan varit ifrågasatt vid
de representationer, hvari italienarne skolat del-
taga. Då det oaktadt,
i
L
insändaren förnyar den il
Aftonbladet förut gjorda insinuationen, att man
SR Aes ms R RR RR And