att andra må göra detsamma. Det är då äfven nödigt att regeringsmakten skall utgå från denna folksuveränetet;och för att underlätta detta, önskar jag att dens namn, som väljes af folket, må utkomma från valurnan med en tillräckligt. stor majoritet, för att bespara nationalförsamlingen utöfningen af dess wvådliga privilegium, att afgöra emellan kandidaterna för att afstyra våldsamma försök, och för att gifva den högsta makten tillräcklig styrka att utan fara kunna genom armeens reduktion inskränka den vexande budget, som med sin tyngd nedtrycker och krossar oss; för att frälsa oss ifrån en eljest allt för hotande bankrutt; och slutligen för att återställa och försäkra samhällets bestånd. Hufvudinnehållet af: Dufaures bref är följande: Ni har rätt deri, att den förklaring ni önskar af mig strider mot mina vanor och böjelser. Min officiella position kan lätt förminska det förtroende, som ni eljest skulle vilja sätta till mitt omdöme. Men då jag blifvit anmodad om ett svar, skulle min tystnad kunna väcka misstankar, som vore långt ifrån sanningen. Ni säger, att general Cavaignacs politiska system är kändt, att han gifvit garantier för sin kärlek till ordningen, samt för en god och hederlig styrelse, men att några tvifvelsmål likväl återstå om hans verkliga sy ften. Jag skall med få ord uppriktigt säga hvad jag tänker härom. Jag hade under mina parlamentariska forskningar länge fästat min uppmärksamhet på de unga officerare, som på Afrikas jord så ärofullt upprätthöllo våra fanors heder; jag såg dem, förberedda genom en sträng uppfostran, pröfvade under militärlifyets mödor och vexlingar, främmande för våra konstitutionella tvister, allvarligt och beslutsamt framgå på pligtens väg och mödosamt, med priset af sitt blod offra sig på slagfältet. Jag kände att de bildade den starkaste och allvarligaste delen af vår generation, och jag högaktade dem i mitt hjerta innan jag såg dem, utan att då gisså, att samhället här hemma en dag skulle hos dem stå i-en skuld af tacksamhet för undertryckandet af ett af de mest brottsliga försök under de förskräckliga Junidagarne. Jag har nu i 2 månader ständigt stått i der förtroligaste förbindelse. med en af dessa officerare från Afrika, den nuvarande chefen för exekutiva makten. Den tanka jag förut hade fattat, har derigenom blifvit befästad. Jag är icke en nykomling i mitt studium af män på offentliga platser. Jag har under de 4 förflutna åren haft tillfälle att på nära håll och med tillräcklig ledighet följa imed : uppmärksamhet alla de statsmän, som tillhört denna tid... Jag har icke kännt någoh, hvars språk varit mera öppet, hvars hjerta mera samvetsgrannt och oegennyttigt, hvars omdöme mera klart och rättvist, än general Cavaignacs. Jag anser honom vara ex sann republikan, sådan ögonblicket behöfver honom; en republikan med klokhet, fasthet och öfvertygelse. Han är bestämd i den tankan, att republiken i Frankrike endast kan grundas genom freden. Han fruktar att ett krig skulle iblottställa oss antingen för inre slitningar, eller en segerrik generals herravälde. Häraf hans bemödanden att bibehålla freden, hvilket ädla företag understödjes af det förtroende, som han redam ingifvit Europas alla regeringar. Han känner lika väl som ni och jag, att en republikansk regering, fik hvarje annan, är omöjlig i Frankrike, om den icke gör till sin första pligt att skydda alla friheter .och kraftigt vidmakthålla der: allmänna ordningen. Han hyser icke i något afseende eller i minsta grad:dessa despotiska eller anarkiska ider, hvilka båda lika mycket) skulle leda till landets ruin; han bekämpar båda: med samma beskitsamhet. Det förvånar mig att hans afsigter kurna synas träfvelaktiga för dem, som1 i 3 månader sett huru han upprätthålkit ordningen under de svåraste omständigheter, under:det upprörda tillstånd, som följde på Junidagarna, likasom under , den häftiga oro, som nu uppenbarar sig i anseende till det förestående valet. Jag kan icke fatta hvarför ett sådant tvifvel finnes hos någon som kan läsa i bottnen af hars hjerta. Hvad mina :egna känslor beträffar, så inser jag mer än väl-det kinkiga.af.on j ministers belägerhet under den styrelseform, som den antagna konstitutionen medför. Det oaktadt är jag färdig att bekläda en rministerplats ander ;general Cavaignac, öfvertygad att han skall bibehålla samma åsigter, och söka realisera dem genom samma medel. Jag är fullt söker att ingendera af oss skulle hafva någon annan ärclystnad, än att uppföra den första, fasta grunden å franska republiken :genom en hederlig, regelbunden och upplyst förvaltning; och jag vägar tro, att vi skulle lyckas, om nationalförsamlingen ville gifva oss sitt höga understöd. Jag vet att det säges, att general Cavaignac, dagen efter sitt val skulle välja en annan ministår, än den af den 43 Oktober. Ni förstår lätt, att jag äcke af honom begär någon förbindelse i detta afseende; men jag kan bestämdt försäkra, att de farhågor, som utspridas härom, synas mig orimliLo ga, och att generalen med wvisshet och utan tyckanif skall acceptera de ministrar, som nationalförsamlin-la gens majoritet kan anvisa homom. Hvilka de mål vara, skola de hafva, en hederlig bestämmelse attl.e uppfyHa. Ställda mellan dem, som finna vårt nyalpb statsskick för mycket demokratiskt, och andra som förebrå det att ej vara nog socialistiskt, skola delt eridast hafva att styra i konstitutionens anda och ilh enlighet med dess föreskrifter. De skola lemna åt) andra den bedröfliga rollen, attredan drömma omfö detta statsskicks öfverändakastande och om en nylst revolution i ett olyckligt land, som önskar ettlugn,!h hvilket skulle återföra välståndet. D De sista dagarna hade icke vwarit alldeleslo utan symptomer af oro i hufvudstaden, ochn Militäriska försigtighetsmått förmärktes på flera ställen, såsom fördubbling af åtskilliga högvakter m. m, Rykten gingo äfven, att personer blifvit arresterade, som hållit på att gjuta ku-!p lor och anskaffa krutförråder, m. m. Vid O-!o dilon Barrots slott eller landställe hade fiendt-!n fa h --—2 — — KR FR br — Ja PR ligt sinnade personer visat sig under hans frånvaro, och ett skott hade blifvit aflossadt på hans betjent. En intresant underrättelse, som tidens kortb het hindrade oss att intaga i gårdagsbladet, är D att general Cavaignac, på tillfrågan i national-a, församlingen af hr Bricon om tillståndet i Bom, förklarat att regeringen uppå underrättelse om fr ler förefallna händelser, anbefallt fyra fregatters afsändande till Civita Vecchia med en bri-j sad af 3,500 man för att sörja för påfvens perla ;onliga säkerhet och att, i händelse påfven skullels imna taga sin tillflykt till Frankrike, bereda so onom säkerhet dervid. de Denna befallning åtföljes af en instruktion rån utrikes ministern Bastide till Franske mi-)hkc nistern i Rom, Corcelles, hvaruti två gångerdi ipprepas, med de orden, att det ej kan nog: äggas honom på hjertat, att han är uttryckst. igen förbjuden att intervenera i de politiska laf tridigheterna; att de Franska trupperna ejlstc iafva något annat ändamål än det förut an-li