ministeren föreslog importförbudens borttagan-
de, och i öfrigt framlade förslag till en uti
liberal anda ganska konseqvent utarbetad tull-
taxar. (Huru pass konseqvent denna tulltaxa
var utarbetad och huru liberal den befanns i
vissa delar, der öfverdrifna förmåner åt de ri-
kaste interessena bibehöllos, i strid emot re-
geringens egna räsonnementer, derom voro lik-
väl, såsom man vet, tankarna vid riksdagen
delade.) A. P. säger derefter, att den icke
känner nuvarande ministerens kollektiva åsigt,
men erinrar att hr statsrådet Fåhraeus, såsom
f. d. ledamot af generaltullstyrelsen samt del-
tagare i regeringens proposition, bestämdt ut-
talat sig för det liberala systemet, och att af
de öfrige statsråderne endast hr Sandströmer
helt kort yttrat sig på riddarhuset, hvilket
yttrande,, såsom A. P. uttrycker sig, gaf an-
ledning till den förmodan, att äfven han hyl-
lade samma system, ehuru efter presidenten
Skogmans tillstyrkande att låta 1843 års tull-
taxa qvarstå, hr Sandströmer tyektes vilja
medgifva detta i afseende å vissa manufak-
tur- och fabriksvaror,. Derefter yttrar A.P.,
i anledning af kommersekollegii och tullsty-
relsens tillstyrkande att tills vidare bibehålla
förbuden, att den uppriktigt beklagar denna
åsigt. Af allt detta skulle man nu kunna tro,
att meningen vore alt klandra den eftergif-
vande svaghet, som skulle visa sig i det från-
gående af princip som A. P. beklagar. Straxt
derefter förekommer: likväl följande stycke,
hvilket bör ordagrant anföras:
Mecn vi tillägga, lika uppriktigt, att så vida detta
borttagande kan ske endast till namnet och med
fastställandet af så absurda tull-afgifter, som dem
R. St:r stadgat, vi skulle finna detta vara föga an-
nat än ett liberalt koketteri eller taskspeleri, hvilket
icke är värdigt en Regering, som vill förtjena akt-
ning.
in annan sak är den, om, under närvarande för-
hållanden, Reg. anser sig nog fast att, emot tre
stånds majoriteter, icke blott upphäfva förbuden till
namnet, utan ock nedsätta de eventuella tull-afgif-
terna, vida under de af Ständerna bestämda. Och
sker icke äfven det sednare, hyartill tjenar då hela
åtgärden, om ej att gifva större chancer åt tullför-
snillaren ?
Månne icke detta ger full anledning att frå-
ga, hvad meningen kan vara med ett sådant
vacklande fram och tillbaka? Ty längre ned
får läsaren vidare se, att Aftonposten först
anser en sådan fasthet, som här omförmäles,
vådlig för rikets politiska ställning, menl lik-
väl finnes ingen risk i sak deruti. Skulle
man icke då af de flerfaldiga bugter som
förekomma i det ur Aftonposten citerade
stycket lätt kunna falla på den tankan,
att afsigten vore, att på förhand krafsa igen
med harfoten intrycket af ett steg, som ve-
derbörande möjligen kunna komma att taga?
Härefter kommer A. P. till frågan om socker-
tullen specielt, och börjar der helt pompöst:
Deremot inse vi icke det ringaste skäl att, i
slrid emot rikets ständers förslag i liberal
priktning, bibehålla importförbudet för socker-
fabrikationen. (Menas utan tvifvel import-
förbudet å fabriceradt eller raffineradt socker.)
Vid läsningen af detta uttryck, tyckte vi att
det var ganska dugtigt sagdt af Aftonposten; men
allt som man Jäser vidare, erfar man en viss
snopenhet vid den påföljande delen af arti-
keln, som endast synes hafva till syftemål
att försvaga och tillintetgöra verkan af mnyss-
nämnda dugtighet. Först framkastas neml.,
såsom en sorts lystringsord, att denna fråga
nicke, såsom det i allmänhet föregifves, - rörer
ensamt de rika fabrikanterna, utan nästan lika
mycket Sveriges frakthandel och sjöfart, samt
exporten af dess jern och trävaror till Ostin-
dien och Brasilien för utbyte mot råsockera.
Derefter kommer i omedelbart sammanhang
med denna punkt följande stycke:
Likaså är det en oriktig föreställning hos de flyg-
tigt betraktande, att hela den bestämda tullen af
3 sk. kommer fabrikanten till godo såsom skydd; ty.:
naturligtvis bör derifrån dragas den dryga tullen på
råsocker af 3 sk. pr KE, utom tolag c., så att, med.
beräkning af den qvantitet förädlad vara, som af rå-
ämnet erhålles fabrikanten väl torde kunna anses
hafva sjelf erlagt 4 sk. tull, då endast 4 sk., eller,
med tillägg ar öfriga. additionella afgifter, högst 4
sk. 6 rst. i sjelfva verket återstår som skydd.
Efter dessa premisser lemnar nu A. P. för
egen räkning följande utlåtånde:
För vår del finna vi dock detta skydd mer än
tillräckligt att upprätthålla våra sockersjuderier och!
med dem den för Sveriges frakthandel, sjöfart ochi.
export vigtiga importen af råsocker. Med en till-
verkning af omkring 8 millioner , ger detta skydd
ett öfverskott af allraminst 200,000 rdr bko årligen,
hvilket tyckes vara lockande nog, när det stadnar
bos ett så inskränkt antal socker-fabrikanier som nu
är fallet.
Som sagdt- är, man blir verkligen tveksam
om syftningen af det förestående och huruvi-
da det härleder sig från afsigt eller mnaivetet,
d. v. s. obekantskap med ämnet. Framhållan-
det af landets frakthandel, sjöfart och export,
såsom interesserade i sockerfrågan, har natur-
ligtvis till föremål att visa huru betydande
denna fråga är; och det är sannt. Men ver-
kan af denna konsiderations framdragande för
tillfället ligger egentligen i den efterföljande
meningen. Vore nemligen förhållandet sådant,
att fabrikanterne sjelfve erlade 3 sk. tull på
råsocker utom tolag och andra afgifter, så
vore det utan tvifvel betänkligt för raffinade-
riernas bestånd, äfvensom för rederiinteresset,
att låta raffinadsocker införas för 5 sk. tull,
äfven om man ihågkommer att denna, med
tillägg af öfriga afgifter, uppgår till närmare
6 sk.; och styrkan af betänkligheterna skulle
då till största delen undanrödja A. P:s förut
framställda åsigter i hufvudsaken. Men det
är allmänt bekant, att icke ett enda skålpund
råsocker som inkommer i riket betalarkden i
taxan utsatta tull af 3 sk.; emedan denna vara
alltid hemtas från transatlantiska hamnar el-
ler orter på andra sidan Goda Hoppsudden,
och derföre åtnjuter den för varor från såda-
ne orter medgifna tull-lindring aj? till 3313