Le erne i Hamburg för sin ti!lverkning egentli, DB 5e-; gagmade bolgiskt och holländskt lumpsocker, som, ere redan till någon del förädladt, likväl, efter hvad. priskuranter utvisa, alltid stode i lägre pris än råsockret.. Denna mening af hr Almgren synes egentligen hafva till syftemål att ingifva hvar och en den föreställningen, att den tullrestitution eller drawback, som gifves i Holland eller Belgien, är så stor, att sieifva lumpen skulle kunna säljas i Hamborg för bättre pris, än råsockret i allmänhet. Jag har tillfälligtvis icke kommit att taga med mig handfingarne, hvarmed jag eljest nu kunde styrka motsatsen, men jag anhåller att i detta afseende få fästa uppmärksamheten på de utländska handelstidningarne och de priskuranter, som de innehålla, och för denna fråga särskildt nämna Liste der Börsenhalle, som för hvarje fredag innehåller en ganska detaljerad priskurant, och hvilken tidning i detta hinseende anses fullkomligt tillförlitlig. Af densamma kan man inhemta, att det ligger cen betydlig villfarelse i den af hr Almgren gjorda uppgiften. Likväl vill jag icke säga att denna uppgift är halt och hållet en osanning, ty den är så till vida grundad, att det s. k. Havanasockret, som är Vill qvaiitoten lika med krossadt lump, stundom står i Holland en liten mån öfver den sämre holländska lumpen, som icke annat är än en högst obetydlig Taffination af råsocker; men allt annat Tåsocker står betydligt under den belgiska lumpen. Jag har velat hämna detta för att förtaga den verkan, som en så beskaffad uppgift skulle kunna medföra. j Vidare yttrar hr Almgren, att tull och accis i Holland på 4 rått socker utgjorde 2 sk. 9 rst., men exportpremien för raffinad deremot 3 sk. 9 rst. För att vara rättvis emot fabrikanterna och deras argumentation, så bör det icke lemnas ur sigte, att holländska regeringen verkligen har sökt att gynna raffinadörerne i Holland med några fördelar för det gocker, som ifrån Batavia införes direkt till Holland och der rafiineras; men detta, tillsammanslaget med den tullrestitution, som lemnas för det raffinerade socker, hvilket åter utföres, gör visserligen icke så mycket som 35 sk. 9 rst. per FE. Detta är en siffra, som jag icke vet hvarifrån hr Almgren hemtat den. Så mycken vigt borde emedlertid den värde talaren hafva lagt på ett sådant argument, att han icke låtit detsamma framkomma till Rikets Ständer såsom Beit kardinalskäl för sin mening, utan att ledsaga detsamma med bevisning; ty på annat vilkor kunde man ju icke antaga dess giltighet. Det finnes ett särskildt skäl, M. H., som, om man är uppmärksam derå, måste bevisa att med detta argument, som skulle vara så vigtigt, icke kan förhålla sig alldeles så, som här står, och det är: att om råSöckret i Hamburg, jemförelsevis med den s.k. HaVvanaoch krossade lumpen, skulle stå vida högre än den scdnare, så skulle också holländska reBeringen uppoffra många millioner för att gynna sockerraffineringen; och det vore ett statshushållningssätt, som man icke kan tro någon regering om att vidtaga. Särskildt känner man att i början af detta år kullbyterade ett hus, som hade en af de största sockerfabrikationer i Amsterdam. Om nu denna fabrikation vore så omåttligt gynnad, som det vill visa sig af hr Almgrens siffror, så skulle det väl svårligen kunnat inträffat. Således lärer det Väl icke vara sannt, att den varit så gynnad, som man uppgifvit. Afven säger hr Almgren, för att bevisa att det blefyc omöiligt vid en lägre tull att täfla med de holländska fabrikerna, att på engelska marknaden belgiskt och holländskt socker såldes ända till 42 Proc. billigare, än det pris, hvartill det cngelska noterades; Jag har här det sednast ankomna numret af ett engelskt veckoblad, som kallas the Economist och som innehåller nästan de fullständigaste underrättelser i afscende på handeln, bland alla tidningar, som utgifvas i England. Deruti kunna herrarne finna en utförlig och specificerad prisnota på alla sag af socker, men der finner man också att prisDotorna på holländskt socker ganska mycket varicra, och att det endast är det aldrafinaste engelska sockret, som står något högre än det holländska. Jag tror således att hvad som hr Almgren på sina kommittenters vägnar hufvudsakligen har velat styrka, nemligen nödvändigheten af en högre sockertull, icke skall finnas bestå en närmare pröfning. För att försvara de åsigter, som framställdes i mitt förra anförande, hade jag visserligen bordt upptaga den del af utskottets bet., som handlar om tullen på krossad lump, hvilken jag begärt få lika ställd med tullen på råsocker. Jag har nemligen trott, att det skulle bidragit till bättre pris på socker, äfven med fördel för sockerbrukspatronetne, om de kunna tillverka sin raffinad af en finarC lump för en vida billigare arbetskostnad, än som nu är förhållandet; men då jag i allmänhet hyser den åsigten, att det icke är värdt att blott för ett Rechthaberei hafva sista ordet till försvar för sina egna åsigter, om man icke dermed kan vinna något resultat, så afstår jag derifrån. Jag skall blott söka att vederlägga en anmärkning äf grefye Gyldenstolpe, då erefven sade, att det behöfves en större qvantitet råsocker för att gifva en viss qvantitet raffinad, och att derföre tullen på det sednare borde höjas. Grefven torde dervid likväl icke böra förgäta, först och främst, att vid raffinad erhålles en biprodukt, som kallas sirap, och att summan af vikten af sirap och vigten af raffinadsocker är större än råsockrets vigt, samt för det andra att skillnaden i priset på raffinaden och priset å räsockret här i handeln icke blott utgöres af skillnaden cmellan tullen å dessa båda slag, utan äfven af tillverkningskostnaden, som raffinadören naturligtvis måste hafva ersatt. Räknar man då dertill priset på sirapen, så blir resultatet annorlunda. Jag anhåller om proposition till bifall å utskottets Letänkande. (Slutet följer.) STOCK RE DYL Först i dag tidigt på morgonen ankommo An lönsea rä ntada aäatlöndola nactarna madfan