MBA MT
2 hufvudsaken, emedan det icke uttalar någon be-
Istämd mening hos Bestyrelsen. Måhända skall det
rlvinna bifall i landsorten. Hr L. Hjerta har yttrat,
. latt en förklaring af tankarna om det hvilande för-
i slaget skulle leda till splittring inom sällskapet.
i Detta tror jag icke, och anser orätt, att dess
utmärktaste män ej uttala sina tänkesätt, samt att
ej ett ord derom förekommer i landets mest lästa
tidning.
Hr STENBERG opponerade : sig mot dem som
ansett det olämpligt, att sällskapet skulle uppgöra
ett förslag. Reformsällskapet vore ej tillsammans
blott för att agitera, utan för att sprida upplysning
öfver representationsfrågan och värme derför. I
Jförening med sina sammankomster, borde det verka
genom tidningarne och korrespondens. Sedan det
uppgjort ett förslag, borde detta inhemta landsortens
tankar derom. När på detta sätt ett projekt er-
hållits, för hvilket man hade hela landets samman-
stämmande opinion, borde det framläggas för Ko-
nungen, med begäran att han ville till Rikets Stän-
der afgifva proposition i enlighet dermed. För
närvarande vore reformsällskaperna för svaga att
genomdrifva ett förslag; men om de uttalade hela
landets opinion, skulle detta få sin rätt, i trots af
alla hinder. Y
Hr DALMAN ansåg, att då Sveriges förste pu-
,)blicist ej kunnat decidera sig om han skulle antaga
,det kungl. förslaget eller icke, så kunde landets
-Jallmoge ännu mindre hafva bestämt sig derom.
t Detta var hr D:s skäl mot urtima riksdag. Erfa-
aj renheten lärer, att när man är oviss om man skall
-säga ja eller nej, bör man heldre säga det sednare.
tDerför är det — ionan man hunnit diskutera det
r) hvilande förslaget, innan man lärt känna dess grun-
.Ider och konseqvenser — fullkomligt ändamålslöst
.Jatt. sammanträda för att påskynda dess antagande.
j Debatterna skola komma att sakna intresse, om
tan icke vet hvad man kan vinna. Visserligen
-Iskulle på frågan om en urtima riksdag fås ja eiler
nej, men dermed vore man icke längre kommen.
INu har man åtminstone den chancen för en repre-
Isentationsreform, att ena halfvar af lagstiftande mak-
t)ten, neml. regeringen, är för saken. Kunna vi
-Jhålla henne fast vid sitt förslag och få henne att
Janvända sina krafter för dess framgång, så hafve
I vi ett mål att arbeta för. Men hvad vinner måä
med att få tillsammans dessa rikets ständer, på
hvilka det knappt är möjligt att tänka utan ovilja?
,— Det enda rätta sättet är att säga ut sin tanke.
Hr ALMQVIST: Flere ledamöter stå på öfver-
j gången till en splittring, som kan blifva vådlig, om
iden ej i tid motas. Många för saken varma ta-
llare, t. ex. hbrr Hedlund, Fr. Sjöberg, dOrchimont, m.
I f., vilja framgå till öfverläggning om ett nytt för-
Islag; men till min förundran har ingen här ännu
.Jeribrat, att reformsällskapet i Stockholm redan har
.Juppgjort och med ofantlig majoritet antagit sitt för-
slag, eller åtminstone grunderna för ett sådant. Jag
anser alltså den af nämnde herrar yrkade diskussio-
nen nu ej allenast oformlig, utan rentaf onödig.
IReformsällskapet har fattat sitt beslut; detta är icke
upphäfvet; fråga om något upphäfvande har icke
Jens varit väckt; och vi stå således fast dervid.
ITillåtes det oss att anse detta för afgjordt (bra!
bra!), så tillråder jag sällskapet awt blott stå vid
sitt ord, sådant det fälldes samt efter utförliga öf-
I verläggningar och slutliga voteringar uppsattes i
programmet ? våras, hvilket inflöt i den bekanta
Junderdåniga petiuioren. Det är visserligen sannt,
att regeringen på andra grunder uppgjort ett an-
Inal representationsförslag, hvilket, öfverlemnadt till
siänderna, nu befioner sig hvilande. Men detta är
en sak för sig: det är nemligen regeringens förslag. !
Här tala vi nu om Reformsälskapets tankar i äm-
net, hvilka icke kunna vara annat än:detta säll-1
skaps öfvertygelse, den må för öfrigt huru mycket
Isom - helst afvika från hvad annat som helst. Det!
är väl också sannt, att sällskapet här kan än-
dra sina tankar och uppsätta ett nytt program, af-l
vikande från det i våras gjorda. Men ett sådant
nytt beslut har icke ännu bär egt rum; och allde-
les inga Skäl — jag menar skäl — hafva blifvit .
I framlagda, som gifva anledning till upprifvande af
det redan uppsatta och öfverläggande om ett nytt
Iprogram. Hvarföre sku!le vi då skrida härtill nu?
I Hafva några nya, hittills obekanta grunder will-
kommit, som sällskapets majoritet icke kände re-
dan i våras? Alldeles inga! (bra! bra!). Att an-
dra yttrat sig på skiljaktigt sätt och gjort en fram-
ställning i ämnet, som afviker från sällskapets tan-
kar, innefawtar alldeles icke något nytt, utgör inga
nya grunder, inga skäl: alltså intet, som kan eller
bör ändra sällskapets tänkesätt i saken. Attibland
dessa mot sällskapet olika tänkande befinner sig
landets bögsta myndighet, den af oss alla såsom
regering vördsde auktoriteten, ändrar- ingenting i
våra tankar. Om regeringens förslag en dag blir
grundlag, så skola vi lyda det såsom sådan; men
att länka skiljaktigt dermed, och i opinions- eller
Tpetitionsväg tillkännagifva dessa tankar, hindrar oss
lingen lag, och allraminst förnuftet (bra! bra!).l
iHvad vill man då nu? Man kan anmärka, attli
vårt i våras uppgjorda representationsprogram blott i
innefattade grunddrag, utgångspunkter, första lini
erna. Men ingen talare här, ej en gång hrr Hed-l
lånd och wOrckimont, yrka, att reformsällskapet
skall utarbeta ett ända i detalj gående förslåg.!
När detta icke begäres, hvad fattas då? Ingenting.
Hvad oss tillkommer att göra nu, är således tyd-.
ligen blott, att skrifva till sällskaperna i landsorten
Joch inbjuda dem att vara med oss, såsom min mo-
tion innehåller. :
Hr dir CARLSSON förmenade, att då ingen no-l:
köat, ätt det vilande förslaget vore bättre änll!
vår nuvaraade ståndsörfallning; då Regeribgen ärls
Mördety gehodå vi, utan deåsslåntagende; ej kunne!
Tvera vissa om att undgåivkdorna: af andra: länders)s
narki, borde, ni gilla. hämnde fötslag. Fölketfingel!
kleriegbom, Ågot, pock disträfvandat esteromsranliga.s
ö EE AN
en
oo MM
MM OB RJ KR oo oo OR K KK
ger, n jårolnad.
Fått uu Torslag Re mest demokratiska, basis.
om det bade fått allt hvad det ville, stulla det
ieke Han nägovtrher ad Strärvi uher och ötrefnad
Isköllbxidetaf iuppkömmin(Munterhet) 13 20sgnsp
HE ÖREDEUND eridrade vid Hr? Albus för
Junäramaerölver, att high äcåulhilat a atgå
Jhugga dengordiska knuten; att.br L; Hjerta sagt:
Tait man svarvar I så stor ovisshet om förslaget bör
antagas eller icke, att sällskapet skulle splittras ge h
Inom fremtvingandet af sen förklariog derom. För
dörigt tillstyrkte talaren ännu en gång antagande af
bestarelsens förslag, på de skäl han förut hede anfört. !
1 Tr S BERG gjorde äfven en anmärknirg vid
lör adnidists yttrende, neml. att tankarne om val-
Iradven varitvmycket: delade; både i Stockholm och
Tlandsorten, samt att paragrafen derom blifvit enta-
Igen med mycket liten majoritet. Tal.. Bemställde
läfven alternatift, om icke reformsällskaperna i lands-
Jorten borde uppmanas att tillkännagifva, huruvida
de först ville hafva urtima riksdag eller nytt förslag.
I Er DALMAN: Då reformsällskapet sist. vår i
fö: jä .Petbi0a uppgaf grundersa för en önskad
representationsreform, erhöll det till sipr regerin-
gens proposition till ständerna NÅAt war firsota on.
l
j
(
s
l
S
I
t
V
r
j
I
g
;