inplania denna föreställning hos
3derna,
också, t. o. m. långt öfver
förmodan. Fö som tänkt sig något in i
det praktiska al affärer, var det väl tydligt,
att en grundförvillelse låg uti hela detta före-
ställningssätt, och at effekten i stället skulle
blifva den motsctta, mot hvad prohibitisterne
antagit. Skälet var helt enkelt, hvad hvar och
en ifrån början hade bordt kunna inse och
hvad erfarenheten sedan i så hög grad har
besannat, att de politiska skakningarna i första
hand måste verka kapitalernas och kreditens
dragande ur rörelsen; hvilket åter i sin ord-l:
ning genast skulle minska produktionen af allal.
slag manufakturartiklar. Men det gick soml
vid många andra tillfällen, — skrämseln
är ett serdeles mäktigt vapen, som också härl
tog öfverhanden.
Att lyssna till slutsatser, som förståndet och
logiken erbjödo, kom vid sådant tillfalle icke
i fråga; och ett slags pietetskänsla, att ickel
vilja sätta den inhemska industriens existens på l
spel, förde för tillfället äfven åtskilliga, soml
annars icke varit prohibitister, öfver på de sist-l:
nämndes sida: hufvudsakligen jemväl med an-l
ledning deraf, att ett häftigt fall i varupriserna
ander de första intrycken af de politiska hvälf-
ningarna förträffligt tjenade prohibitisterne så-
som ett faktiskt :stöd för deras påståenden. Le-
damöterne af Preste- och Bondestånden, jemte
den bekanta fraktionen af monopolfantasterne på
riddarhuset, beräknade icke, eller ville ej låtsa
se, att ett sådant fall i priserne blott kunde
gälla den varuqvantitet, som för tillfället fanns
i verldsmarknaden, och visa ett tryckande in
flytande äfven för de näsföljande två, tre
månaderna, men att konsumtionen snart åter
måste taga ut sin rätt.
Under sådana förbållanden är det derföre
ganska förklarligt, att en diversion icke var svår
att åstadkomma till förbudssystemets förmån.
De, som voro af motsatt öfvertygelse, kunde,
när de stadnade i minoriteten, icke mer än säga
sina skäl och vädja till framtidens intyg.
Men sedan tvisten emellan de båda motsatta
åsigterna numera blifvit fullkomligt afdömd,
genom sjelfva de resultater, som visat sig i verk-
ligheten: sedan denna på det fullständigaste
vederlagt de ofvan nämnda farhågorna, så vill
det synas oss, som om vederbörande hade haft
skäl att uli det ifrågavarande utlåtandet icke
helt och hållet förbigå denna så vigtiga och
rika erfarenhet, för att i dess ställe begagna
en ordställning, som förefaller helt och hål-
let svälvande och obestämd, utom det att vi
tillåta oss sätta i fråga huruvida räsonnemep-
tet i sig sjelf är fullt följdriktigt. Vederbö
rande säga nemligen i sin premiss:
Då det under sådana omständigbeter kan vara
pbetänkligt att vidtaga en så genomgripande åtgärd,
som alla införselsförbuds upphäfvande, och det för
pöfrigt ej synes medföra någon olägenhet om der-
med ytterligare ett eller annat år fördröjes etc.
Denna premiss innefattar två särskilda sat-
ser, hvardera af stor betydenhet och infly-
tande: en så genomgripande åtgärd, som aila
införselsförbuds upphäfvande,. — Hvad bety-
der denna fras? Naturligtvis, i dess härva-
rande ordstöllning, skall väl med ordet genom-
gripanden förstås, att åtgärden skulle kunna
utölva någon gripande verkan på den svenska
industrien, och detta till dess skada, Ett så-
dant antagande skulle vi äfven anse förklarligt
för det fsll, att fråga vore om förbudens upp-
häfvande belt och hållet, d. v. s. i förening
med afskaffande af all tullafgift eller alla re-
striktioner på varuimporten. Men att detta
visserligen icke varit i fråga är nogsamt kändt.
Tvärtom hafva skyddstullar, -lögre än i de
flesta andra länder, blifvit såsom alternativ be-
slutade; och dei begagnade uttrycket synes der-
före icke här rätt lämpligt.
Lika mycket skäl till snmärkniog förekom-
mer emot det andra yttrandet, det att det ej
synes medföra någon olägenhet om dermed yt-
terligare ett eller anvat år fördröjes. Denna
åsigt torde till och med egnad att väcka nå-
gon förundran; ty hved är väl annars öfver-
hufvud sjelfva orsaken, att Regering och Stän-
der föreslå eller besluta förändringar i det när-
varande förhållandet, om icke just vlägenheterna
af det, som man sålunda velat förändra.
Så mycket om sjelfva principfrågan. Hvad
åter angår den delen af utlåtandet, som hand-
lar om Ssockertu!len, så finner man deraf, att
socker-fabrikanterna vunnit hos de respek-
tive embetsmännen icke i fullt mått allt hvad
de kunnat önska och troligen långt mer än de
hade vågat hoppas, då utlåtandet, i strid mot
både Regeringens proposition och Ständernas
beslut, tillstyrker att bibehålla förbudet tills
någon vidlyftig undersökning föregått; och,
icke nog dermed, sedan en sådan undersök-
ning ändtligen hunnit blifva fullbordad, och för
det fall, att Ständernas beslut då skulle bifal-
las, så borde ändå ett helt år derefter lemnas,
hvilket blefve ett undantag, till förmån för
sockerraffinadörerna, från praxis i alla öfriga
fall — innan förbudet skulle upphäfvas. Hvad
blefve följden? Jo! i alla händelser vore då
sannolikt nästa riksdag inne, och ett fält öpp-
nadt för nya operationer!
Denna sak är i och för sig sjelf så vigtig
AT sAmnARA månra Ard
SA RR
-