Å
få något annat än det närvarande, och anse detta
att Gustaf III sjelf visar sig något för fyllig,
och Katharina II nästan för godsiet. Ett par
andre hafva några förut ej observerade drag.
Det hela presenterar sig emedlertid som ett rätt
vackert arbete; väl egnadt att pryda bordet i
hvilket elegant förmak som helst.
REFORMVANNERNAS SALLSKAPS FEM-
TONDE SAMMANKOMST e
(Slut från Fredagsbl.)
Hr L. J. BJERTA: En föreg. tal. (hr G. Hjerta)
shade redan med flera skäl ådagalagt olämpligheten för
detta sällskap, att nu sysselsätta sig med utarbe-
tandet af ett fullständigt representationsförslag. Sä-
som tillägg härtill ansåg han (L. Hjerta) några ord
böra yttras i anledning af yrkandet från några le-
damöter, att sällskapet borde uttrycka en bestämd
opinion för eller emot regeringens representations-
förslag. Detta hade vid den föregående samman-
komsten af en ledamot ansetts så vigtigt, att han
till och med talat om detsamma såsom ett nödvän-
digt vilkor för rent spel i saken, Afven i afton
hade tal. med ledsnad hört detta uttryck från en
ledamot, -som säkert i öfrigt starkt nitälskade för
representationsreformen. För sin del trodde han
deremot, att en närmare utredning af frågan skall
leda till den öfvertygelsen, att sjelfva önskan om
rent spel står bäst i öfverensstämmelse med var-
samheten att icke förhasta sig i fattandet af beslut
från sällskapets sida om det kongl. förslaget. Detta
visar sig bäst, om man ihågkommer i hvad ställ-
ning sällskapet befann sig när det kongl. förslaget
afgas Sällskapet hade då nyss afgifvit ett, efter
många och alivarliga diskussioner beslutadt pro-
gram, innefattande grunder för en representations-
reform. Det kongl. förslaget var mycket olika med
detta program, och öfverensstämde mera med den
inom sällskapet gjorda reservationen af en liten mi-
noritet bland dess ledamöter. Det kunde då icke
gerna antagas, att sällskapets pluralitet och alla de,
som. underskrifvit petitionen, hvilken innehöll pro-
grammet, skulle, blott i följd af det factum, att ett
förslag från regeringen blifvit aflemnadt och oak-
tadt det så betydligt afvek från sällskapats åsigter,
genast frångå sin förra öfvertygelse i landets vigti-
.gaste fråga och omedelbart omfatta, hvad sällskapet
förut hade förkastat. Att förutsätta något sådant,
innebure ett begrepp om karakterslöshet, som han
trodde icke rättvist kunna tilläggas sällskapet.
Med det föregående vore likväl icke sagdt, att ej
sådana omständigheter eller från andra förhållanden
hemtade skäl kunna inträffa, som framdeles möjli-
gen kunra föranleda sällskapet att sluta sig till re-
geringens förslag. Han ville blott fästa uppmärk-
samheten på, att om sådana förhållanden skulle
framträda, så bade de ännu icke tillräckligt uppen-
barät sig. I den närvarande ställningen och så
vidt frågan bar sammanhang med den närvarande
motionen om urtima riksdag, kunde man föreställa
sig opinionerna delade i fyra bestämdt åtskilda ka-
:tegorier, bestående af följande:
1) De, som alls icke vilja hafva representations-
förändring. Dessa skola naturligtvis äfven söka
motverka en urtima riksdag;
2) de, som redan bestämt sig för det kungliga
förslaget och anse det ega företräde framör reform-
vännernas program;
3) de, som i sjelfva verket icke älska det kongl.
förslaget, men ännu äro obestämde huruvida det ej
möjligen må vara skäl att antaga detsamma, för av
icke slutligen kunna bestämmas förr än ständerna
komma tillsammans, men önska att detta må ske
så fort som möjligt, för att få saken snart af-
gjorå; och
4) de, som alls icke vilja hafva det kongl för-
slaget, utan yrka en reform på mera demokratiska
grunder.
Om nu anhängare af alla de tre sistnämnda epi-
nionerna finnas inom reformvännernas sällskap, men
alla dessa tillika gemensamt önska, att en reorm
må erbållas så snart som möjligt, och den enda
lagliga vägen dertiil är, att ständerna sammanträda
för att besluta, så syntes det renaste spelet just
vara, att också gemensamt arbeta på att erhålla en
urtima riksdag. Ingenting hindrade under tiden
hvem som helst, att inom sällskapet tillkännagifva
sin opinion i hufvudfrågan och bringa den till all-
mänhetens kunskap; men om man ville forcera
sällskapet att fatta ett beslut, d. v. s. att med sin
pluralitet afgifva en opinionsyttring nu om denna
hufvudfråga, hvad skulle följden deraf biifva? Päå-
tagligen ingen annan, än att sällskapet oåterkalle-
ligt sprängdes. Detta vore utan tvifvel hvad som
ifrigt önskades af dem, som icke vilja någon re-
form; emedan det ligger i deras interesse att söka
förlama och tillintetgöra den s-mmashbållning som
kan finnas för ändamålet. Men det syntes oför-
klarligt huru flere personer, som ostridigt varmt
nitälskade för reformen, likväl på sådant sätt kunde,
utan tvifvel mot sin vilja, arbeta reformens fiender
i händerna, och låta dem sedan få skratta i skäg-
get. Man her talat om den brist på folkanda, som
visat sig bos vår nation. Ty värr innebär denna
anmärkning en sannihg. Det är kanske intet hvaraf
svenska folket är så mycketissknad, som af denia
folkanda, af offentligt lif och politiska seder. Många
århundraden nafva förflutit, sedan den tiden då natio-
nen kom tillsammans på allhärjartingen och med slag
på sköldarna tilikännagaf sin vilja såsom frie svenske
män. Det är onekligt att lojseten är elt af våra
hufyvudfel, och aut man ofta rog heldre sätter sig
i nafktokätl spela Körts änti går tillsammans för
att rådpläga om fädernesländets vigtigaste interes-
en,r Så, mycket mera nödvändigt enes WsrTkvarö)
att icke tillintetgöra eller genbm-ett öklokt hanu:;
lingssält parolygera,.de bemödanden som göras för
alt våckar ftyeckla och sammanhålla;en folkanda;
oc Uerföre borde man, äfven ndga betänka sig, in-
nät MHanYrkåde på en avnan utgåogspunkt för re-
formsällskapets nuvarande tillgörandeno. Om der-
emot sällskbpet, Hfvåät ar Känslan adten fepresen-
tatiopsreforim: ovilkorligenvår:ät nöded; fr itördllt
bemödar sig.att-.håla ibop: och! förena sina krafter,
då, men endast då, bör man ock kunna hoppas:
någon frukt af dess verksamhet, äg , a .
TÅ. best harerler CE Hvändning, Söm blifvit
gjord mot projektet om urtima riksdag nästa är,
neml. dess impopularitet i anseende till den,uppt.
offring riksdagsarfvodena sköla medföra. Han de:
lade den tankan, att en sådan impopularitet för:
ögonblicket existerar; men trodde ock att den shari
skall försvinna vid undersökning af verkligk -:
landet, och det torde just varar reformvänne
sak att i det afseendet bidraga ill Upplysnlig. De
tryckande af riksdagsarfvodena ansägs väl förnäm-
ligast gälla allmögen. Emeilertid visar en närmare
granskning stt detta icke är så farligt, Om viks-
dågsmännens antal af bondeståndet antages till 400,
och arfvodet till 5 rår bko om dagen, som är bland
det högsta någon erhåller, samt längden af en ur-
tima riksdag tull 200 degar, så blir utgiten för
hvaria Tikedaoctrmman sann. amch fär alla tillsamman