Å få något annat än det närvarande, och anse detta att Gustaf III sjelf visar sig något för fyllig, och Katharina II nästan för godsiet. Ett par andre hafva några förut ej observerade drag. Det hela presenterar sig emedlertid som ett rätt vackert arbete; väl egnadt att pryda bordet i hvilket elegant förmak som helst. REFORMVANNERNAS SALLSKAPS FEMTONDE SAMMANKOMST e (Slut från Fredagsbl.) Hr L. J. BJERTA: En föreg. tal. (hr G. Hjerta) shade redan med flera skäl ådagalagt olämpligheten för detta sällskap, att nu sysselsätta sig med utarbetandet af ett fullständigt representationsförslag. Säsom tillägg härtill ansåg han (L. Hjerta) några ord böra yttras i anledning af yrkandet från några ledamöter, att sällskapet borde uttrycka en bestämd opinion för eller emot regeringens representationsförslag. Detta hade vid den föregående sammankomsten af en ledamot ansetts så vigtigt, att han till och med talat om detsamma såsom ett nödvändigt vilkor för rent spel i saken, Afven i afton hade tal. med ledsnad hört detta uttryck från en ledamot, -som säkert i öfrigt starkt nitälskade för representationsreformen. För sin del trodde han deremot, att en närmare utredning af frågan skall leda till den öfvertygelsen, att sjelfva önskan om rent spel står bäst i öfverensstämmelse med varsamheten att icke förhasta sig i fattandet af beslut från sällskapets sida om det kongl. förslaget. Detta visar sig bäst, om man ihågkommer i hvad ställning sällskapet befann sig när det kongl. förslaget afgas Sällskapet hade då nyss afgifvit ett, efter många och alivarliga diskussioner beslutadt program, innefattande grunder för en representationsreform. Det kongl. förslaget var mycket olika med detta program, och öfverensstämde mera med den inom sällskapet gjorda reservationen af en liten minoritet bland dess ledamöter. Det kunde då icke gerna antagas, att sällskapets pluralitet och alla de, som. underskrifvit petitionen, hvilken innehöll programmet, skulle, blott i följd af det factum, att ett förslag från regeringen blifvit aflemnadt och oaktadt det så betydligt afvek från sällskapats åsigter, genast frångå sin förra öfvertygelse i landets vigti.gaste fråga och omedelbart omfatta, hvad sällskapet förut hade förkastat. Att förutsätta något sådant, innebure ett begrepp om karakterslöshet, som han trodde icke rättvist kunna tilläggas sällskapet. Med det föregående vore likväl icke sagdt, att ej sådana omständigheter eller från andra förhållanden hemtade skäl kunna inträffa, som framdeles möjligen kunra föranleda sällskapet att sluta sig till regeringens förslag. Han ville blott fästa uppmärksamheten på, att om sådana förhållanden skulle framträda, så bade de ännu icke tillräckligt uppenbarät sig. I den närvarande ställningen och så vidt frågan bar sammanhang med den närvarande motionen om urtima riksdag, kunde man föreställa sig opinionerna delade i fyra bestämdt åtskilda ka:tegorier, bestående af följande: 1) De, som alls icke vilja hafva representationsförändring. Dessa skola naturligtvis äfven söka motverka en urtima riksdag; 2) de, som redan bestämt sig för det kungliga förslaget och anse det ega företräde framör reformvännernas program; 3) de, som i sjelfva verket icke älska det kongl. förslaget, men ännu äro obestämde huruvida det ej möjligen må vara skäl att antaga detsamma, för av icke slutligen kunna bestämmas förr än ständerna komma tillsammans, men önska att detta må ske så fort som möjligt, för att få saken snart afgjorå; och 4) de, som alls icke vilja hafva det kongl förslaget, utan yrka en reform på mera demokratiska grunder. Om nu anhängare af alla de tre sistnämnda epinionerna finnas inom reformvännernas sällskap, men alla dessa tillika gemensamt önska, att en reorm må erbållas så snart som möjligt, och den enda lagliga vägen dertiil är, att ständerna sammanträda för att besluta, så syntes det renaste spelet just vara, att också gemensamt arbeta på att erhålla en urtima riksdag. Ingenting hindrade under tiden hvem som helst, att inom sällskapet tillkännagifva sin opinion i hufvudfrågan och bringa den till allmänhetens kunskap; men om man ville forcera sällskapet att fatta ett beslut, d. v. s. att med sin pluralitet afgifva en opinionsyttring nu om denna hufvudfråga, hvad skulle följden deraf biifva? Päåtagligen ingen annan, än att sällskapet oåterkalleligt sprängdes. Detta vore utan tvifvel hvad som ifrigt önskades af dem, som icke vilja någon reform; emedan det ligger i deras interesse att söka förlama och tillintetgöra den s-mmashbållning som kan finnas för ändamålet. Men det syntes oförklarligt huru flere personer, som ostridigt varmt nitälskade för reformen, likväl på sådant sätt kunde, utan tvifvel mot sin vilja, arbeta reformens fiender i händerna, och låta dem sedan få skratta i skägget. Man her talat om den brist på folkanda, som visat sig bos vår nation. Ty värr innebär denna anmärkning en sannihg. Det är kanske intet hvaraf svenska folket är så mycketissknad, som af denia folkanda, af offentligt lif och politiska seder. Många århundraden nafva förflutit, sedan den tiden då nationen kom tillsammans på allhärjartingen och med slag på sköldarna tilikännagaf sin vilja såsom frie svenske män. Det är onekligt att lojseten är elt af våra hufyvudfel, och aut man ofta rog heldre sätter sig i nafktokätl spela Körts änti går tillsammans för att rådpläga om fädernesländets vigtigaste interesen,r Så, mycket mera nödvändigt enes WsrTkvarö) att icke tillintetgöra eller genbm-ett öklokt hanu:; lingssält parolygera,.de bemödanden som göras för alt våckar ftyeckla och sammanhålla;en folkanda; oc Uerföre borde man, äfven ndga betänka sig, innät MHanYrkåde på en avnan utgåogspunkt för reformsällskapets nuvarande tillgörandeno. Om deremot sällskbpet, Hfvåät ar Känslan adten fepresentatiopsreforim: ovilkorligenvår:ät nöded; fr itördllt bemödar sig.att-.håla ibop: och! förena sina krafter, då, men endast då, bör man ock kunna hoppas: någon frukt af dess verksamhet, äg , a . TÅ. best harerler CE Hvändning, Söm blifvit gjord mot projektet om urtima riksdag nästa är, neml. dess impopularitet i anseende till den,uppt. offring riksdagsarfvodena sköla medföra. Han de: lade den tankan, att en sådan impopularitet för: ögonblicket existerar; men trodde ock att den shari skall försvinna vid undersökning af verkligk -: landet, och det torde just varar reformvänne sak att i det afseendet bidraga ill Upplysnlig. De tryckande af riksdagsarfvodena ansägs väl förnämligast gälla allmögen. Emeilertid visar en närmare granskning stt detta icke är så farligt, Om viksdågsmännens antal af bondeståndet antages till 400, och arfvodet till 5 rår bko om dagen, som är bland det högsta någon erhåller, samt längden af en urtima riksdag tull 200 degar, så blir utgiten för hvaria Tikedaoctrmman sann. amch fär alla tillsamman