Hur länge professorn vandrade fram och åter, så råkade han slutligen bland andra goda vänaer äfven en gammal bekant från landsorten som han ej på flera år sett. Detta glada möte förskingrade alla dystra tankar, och snact gungade våra herrar i en droska till Blå Porten för att vid några aborrar och en butelj cbampagne prata om nytt och gammalt. Vännen, en gammal major, sow tagit afsked och skötte en liten egendom på hvilken han bodde, var äfven ungkarl och prisade denna lott som det högsta goda i verlden. Vår professor, som icke delade hans tankar, bestred detta och om: alade tillika sina missöden. Ja, der har du ju bevis på hur dessa qvinonor äro. Slå du giftasplanerna ur hågen och kom med mig öfver sommaren; landtluften skall gifva dig andra ideer, och skulle den det ej, så har jag en bror helt nära, som är begåfvad med både dotter och brorsdotter i huset, båda a prendre. Afven en kusin, som är enka, har jag lyckan att ha till granne och hon också har en dotter. Således fins många kandidater i min närhet, och jag tror knappt du behöfver befara någon korg. Jag skall säga, det är icke så godt om männer, helst nere i landsorten, der flickorna gå och blomma ut i gröngräset utan att någon ser dem. En professor från Stockholm är något ganska stort minsann, der man ej har annat än klockaren och prestens adjunkt att välja på. Professorn fann förslaget dråpligt och sedan ban i tre dagar packat in sina saker och gifvit sin gamla hushållerska många förmaningar att väl vårda hans dyrbara lösegendom samt åtskilliga vinkar om en tillkommande herrskarinna i hans klädstånd, reste han ändtligen