SMÅSAKER)
AF N.
Vv. 7
. PROFESSOR P.
Men min aldra bästafröken, jeg -—
,Men min aldrabästa professor, jag är så
gammal att jag icke Jåter lura mig. Jag Sä-
er uppriktigt, att jag spionerat på Rosa och
er JAP det Bm just TN ländt till er fördel; Har
ni icke ställt er in hos flickan och gått hennes
ärenden? Ni, en gammal karl, vara så der ror
manesk! Det är både att skratta och gråta åtp.
Herre Gud, min ...
Se sån, afbröt åter fröken med kraft, i det
hon reste sig och med en befallande åtbörd
gjorde en helsning, jag är icke att narras med
skall jag säga herr professorn, och jag tror det
vore bäst att välja en annan skådeplats för
rölen af skyddspatrony.
Fröken lemnade rummet med vredgad upp-
syn och vår arme professor stod som fallen
från skyarne med hatten mellan sina af vrede
darrande händer.
Och den skulle jag valt till min makan,
pustade den upplexade professorn, i det han
sjönk ned på soffan i sin sängkammare, hon,
som erkänner att hon spionerat, att hon ej är
att narras med och slutar med att kalla mig
en gammal man. Jag skyddspatron ! oo jag!
— Nej långt från denna familj, som jag förak-
tar, vill jag söka mig en maka. Så tänkte vår
vän i sin första harm; men harmen lade sig
och om morgonen var han åter ute och so-
lade sig på Drottninggatan.
fr
) Se A, B, Ja 278, 279, 280 och 281,