SMÅSAKER) AF N. Vv. 7 . PROFESSOR P. Men min aldra bästafröken, jeg -— ,Men min aldrabästa professor, jag är så gammal att jag icke Jåter lura mig. Jag Säer uppriktigt, att jag spionerat på Rosa och er JAP det Bm just TN ländt till er fördel; Har ni icke ställt er in hos flickan och gått hennes ärenden? Ni, en gammal karl, vara så der ror manesk! Det är både att skratta och gråta åtp. Herre Gud, min ... Se sån, afbröt åter fröken med kraft, i det hon reste sig och med en befallande åtbörd gjorde en helsning, jag är icke att narras med skall jag säga herr professorn, och jag tror det vore bäst att välja en annan skådeplats för rölen af skyddspatrony. Fröken lemnade rummet med vredgad uppsyn och vår arme professor stod som fallen från skyarne med hatten mellan sina af vrede darrande händer. Och den skulle jag valt till min makan, pustade den upplexade professorn, i det han sjönk ned på soffan i sin sängkammare, hon, som erkänner att hon spionerat, att hon ej är att narras med och slutar med att kalla mig en gammal man. Jag skyddspatron ! oo jag! — Nej långt från denna familj, som jag föraktar, vill jag söka mig en maka. Så tänkte vår vän i sin första harm; men harmen lade sig och om morgonen var han åter ute och solade sig på Drottninggatan. fr ) Se A, B, Ja 278, 279, 280 och 281,